Progesteron – vän eller fiende?

Huvudansvarig: Inger Sundström Poromaa

Medarbetare: Erika Comasco, Anna Wikman, Theodora Kunovac Kallak, Evangelia Elenis, Karin Glimskär Stålberg

Berätta mer om ditt forskningsprojekt?
Östrogen uppfattas allmänt som det typiska könshormonet hos kvinnor. Östrogen påverkar humör och kognition och är starkt förknippat med viktiga förändringar under en kvinnas fertila liv, allt från pubertet, graviditet och postpartumperioden, såväl som perimenopaus och så småningom klimakteriet. Ändå har kvinnor ett annat könshormon, som ofta bortses från: progesteron.

Progesteron är ett steroidhormon vilket innebär att det är fettlösligt och lätt passerar genom blod-hjärnbarriären. Progesteron ackumuleras i hjärnan, så att progesteronkoncentrationerna i vissa delar av hjärnan, särskilt de limbiska områdena, faktiskt är högre än vad som uppmätts i blod. När det metaboliseras omvandlas progesteron till neuroaktiva metaboliter som allopregnanolon. Allopregnanolon och andra progesteronmetaboliter verkar på hjärnan genom att binda till GABA-A-receptorn, hjärnans huvudsakliga hämmande neurotransmittorsystem. Progesteron, eller allopregnanolon, påverkar bearbetning av känslor och är sannolikt orsaken bakom de humörsymtom som upplevs av kvinnor med premenstruellt syndrom (PMS) och premenstruell dysforiskt syndrom (PMDD). Syntetiskt progesteron har betydelse för de mentala biverkningar som kan noterats av vissa användare av hormonella preventivmedel samt för de mindre humörstörningar som har upplevs av postmenopausala kvinnor som står på menopausal hormonbehandling. Däremot har kontinuerlig exponering för höga nivåer av progesteron, som under graviditet, inte associerats med nedstämdhet. Det finns också tydliga evidens för att allopregnanolon kan ha skyddande och humörstabiliserande effekter under graviditeten och postpartumperioden.

I min forskning försöker jag att klargöra vilken betydelse progesteron och allopregnanolon har för kvinnors kvinnors mentala hälsa. Vi gör det genom randomiserade kontrollerade studier parade med funktionella och strukturella hjärnavbildningsanalyser, genom storskaliga observationsstudier eller genom populationsbaserade farmakoepidemiologiska angreppssätt.

Vad hoppas du att effekten av detta projekt ska bli?
Under de senaste decennierna har vi fått avgörande insikter om hur könshormoner påverkar kvinnors mentala hälsa, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Forskning har hittills pekat på att progesteron och allopregnanolon har olika effekter, beroende på vilket mentalt tillstånd det handlar om, vilken dos och på vilket sätt hormoner ges. Utöver detta finns det stora individuella effekter. Vi behöver fortfarande bra behandling för PMS och PMDD som är kopplat till orsaken. Samma sak gäller även hormonella preventivmedel som kvinnor kan använda utan att riskera oönskade mentala biverkningar. 

Hormonbehandlingar hos kvinnor behöver bli individanpassade. För detta ändamål behöver vi genetiska och hjärnavbildnings-markörer för att identifiera kvinnor med risk för progesteron (eller allopregnanolon) känslighet.

Övrig information, referenser och länkar:
https://www.kbh.uu.se/forskning/reproduktiv_halsa/