Högre seminarium: Daniel Blixt (Stockholms universitet)

I den svenska offentliga debatten cirkulerar ett antal kraftfulla och ofta förenklade föreställningar om ungas läsning (Persson, 2012; Hedemark & Jonsson, 2021; Öhman, Samuelsson och Jansson, 2025). Föreställningarna handlar främst om att läsning främjar demokrati, empati och samhällelig sammanhållning (Persson, 2012; Martinsson, 2015; Persson, Sundström Sjödin & Pettersson, 2024), att viss litteratur äger inneboende kvaliteter som utvecklar insikter och stärker moralen hos läsaren (Martinsson, 2018; Öhman, Samuelsson och Jansson, 2025), och att grupper som pojkar, ungdomar med utländsk bakgrund och socioekonomiskt utsatta är bristfälliga läsare med bristande läsvanor (Lindsköld, Hedemark & Lundh, 2020). Dessa föreställningar definierar vad som räknas som värdefull läsning och de positionerar unga utifrån kön, ålder, social klass och etnicitet, och skapar och upprätthåller olika läsaridentiteter, alltså typer av läsare, som ter sig naturliga och oföränderliga (Andersson, 2020; Lindsköld, Hedemark & Lundh, 2020). I avhandlingen benämner jag sådana offentliga föreställningar som ’master narratives’ (Mishler, 1995; Andrews, 2004; Bamberg, 2004; McLean & Syed, 2015) eller masterberättelser, det vill säga kulturellt normerande berättelser som erbjuder ramar för hur vi förstår ungas läsning och som bidrar till att kategorisera dem som olika slags ’läsare’. Dessa masterberättelser om läsning ger oss dock begränsad insikt i hur ungdomarna lever och agerar inom detta normativa landskap; hur de själva erfar, förhandlar och förhåller sig till olika kategoriseringar och förväntningar kring läsning. Masterberättelserna säger väldigt lite om de komplexa, situationsbundna och ibland motsägelsefulla sätt på vilka ungas läsaridentiteter tar form, och hur det sker i samspel med andra. Vi vet inte hur den offentliga debattens föreställningar om läsning tas emot, hur de omformas eller görs motstånd mot i de mikrosociala sammanhang där identitet faktiskt konstrueras. Detta är en kunskapslucka som denna avhandling vill bidra till att fylla.

Genom en narrativ forskningsansats utifrån det metodologiska avstampet berättande i interaktion undersöker jag niondeklassares berättade erfarenheter av läsning som aktivitet när de samtalar med mig och skolkamrater i fokusgruppsintervjuer. Syftet är att öka kunskapen om elevernas läsaridentiteter men där jag i avhandlingen argumenterar för att istället begreppet läsarpositioneringar bör användas för att fånga de förhandlingar som kan urskiljas när elever (individer) i grupp berättar om läsning och sig själv som läsare.

Daniel Blixt är inne på sitt tredje år som doktorand på Institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. Hans bakgrund är som gymnasielärare i nästan tjugo år där han undervisade elever som behövde mycket stöd och omsorg, ofta gällande läsförmåga och läsintresse.