Hårt arbete präglade livet på de svenska bruken

Med illustrationer och ett levande språk serverar Göran Rydén ny kunskap om arbetsliv och hushållning i 1700-talets Sverige. På ett pedagogiskt sätt får vi ta del av hur det lokala livet var i ett uppländskt brukssamhälle, samtidigt som det var en del av ett globalt ekonomiskt system.

Boken bygger på ett omfattande källmaterial från Leufsta och andra bruk och omfattar 20 socknar med omkring 30 000 invånare i det som kallades Dannemora bergslag under 1700-talet. Materialet är till största delen hämtat ur brukens egna arkiv och en stor del av arbetet har gjorts på plats i det gamla Brukskontoret Leufsta – i samma byggnad där den studerade bokföringen en gång nedtecknades.

Till skillnad från många tidigare studier utgår Göran Rydéns forskning från ett mikrohistoriskt perspektiv där han sätter människorna i centrum. I stället för att studera övergripande strukturer och tekniska framsteg utgår Rydén ifrån regionens människor: deras arbete, deras hem och deras vardag.

Boken är en viktig skildring av hur många människor levde i det tidigmoderna Sverige, men också över Sveriges roll i det globala handelssystemet. Järnet som de svenska bruken producerade skeppades vidare till stålindustrin i England och var en viktig handelsvara, precis som socker och kaffe.

Arbetet med att framställa järnet på bruken var hårt och tungt. Göran Rydén beskriver gruvarbetarnas farliga arbetsdagar i Dannemoragruvan och smedernas slitsamma hantering med järnet i hammarsmedjorna. Även för kvinnor var arbetet hårt. De hade ensamt ansvar för att sköta jordbruket och hushållet. Av bokföringen framgår att arbetarna inte fick kontant lön för sitt arbete. Istället var de införlivade i en naturahushållning där de fick bostad, odlingslotter samt månatliga uttag av spannmål och andra förnödenheter från bruket. Allt bokfördes noga, och hur mycket de än arbetade stod arbetarna i princip alltid i skuld till brukspatronen.

– Det var inte meningen att det skulle gå jämnt upp. På det sättet hade bruken full kontroll över sina arbetare. De var inga slavar, men de var heller inga fria arbetare, säger Göran Rydén.

Den gängse bilden av svenska brukspatroner som snälla arbetsgivare som tog väl hand som sina arbetare är direkt felaktig. I tidigare forskning har han visat hur järnet som de svenska bruken producerade även kom att användas i den transatlantiska slavhandeln. Till viss del kan de svenska bruken liknas vid de stora slavplantagerna i Karibien. Den stora skillnaden är plantagernas brutala fysiska förtryck inte återfinns på de svenska bruken.

Samhällssystemet som möjliggjorde den ojämlika ordningen var hushållningen, som är ett centralt begrepp i boken. I dagens mening associeras ordet ofta med hem och ekonomi, men under 1700-talet var det en hel världsordning.

– Det strikt hierarkiska och patriarkala hushållningssystemet var inget som dåtidens människor ifrågasatte. Det sågs som naturens egen ordning som omfattade hela världen. Att arbeta tjänade Gud lika bra som bönen. Det var en världsordning som inte minst Carl von Linné förespråkade. Man skulle genom arbete förvalta och föröka det naturen bjöd, säger Göran Rydén.

Under den gudomliga hushållningen fanns även en mer småskalig hushållning, också den underställd det gudomliga. På det sättet kunde brukens herre ses som en länk mellan det gudomliga och det småskaliga. Arbete var grunden i hushållningen och det som förde människorna och naturen samman.

Boken skildrar också boendeförhållanden på bruken. Hammarsmederna och hantverkarna bodde innanför grindarna i bostadslängor som ofta finns kvar än idag. Gruvarbetarna och dagsverkarna hade enklare bostäder, ofta torftiga och i fattigt skick, som idag är försvunna. Herrgården och de finare bostäderna var reserverade för patronen och brukets tjänstemän.

– Boendet var en central del av hushållningssystemet. Det var tydligt segregerat, där patronen och tjänstemännen levde ståndsmässigt medan bruksfolket fick nöja sig med enkla och ofta mycket trånga förhållanden, skriver Göran Rydén.