PFAS-larmet i Kallinge gav ingen tydlig ökning i vårdkonsumtion

Foto: GettyImages
När invånarna i Kallinge i Ronneby kommun i december 2013 fick veta att deras dricksvatten innehöll extremt höga halter av PFAS väcktes stor oro. PFAS är svårnedbrytbara kemikalier som kopplats till flera allvarliga hälsorisker, och Kallinge har senare beskrivits som ett av de mest allvarliga PFAS-fallen i världen.

Mattias Öhman. Foto: Mikael Wallerstedt
I en ny studie undersöker forskarna hur själva beskedet om föroreningen påverkade invånarnas hälsa vad gäller sjukhusbesök och förskrivningar av läkemedel på kort sikt. Med hjälp av detaljerade registerdata över specialistvård och läkemedelsförskrivning har de analyserat om vårdkonsumtionen ökade efter att nyheten blev offentlig.
– Resultaten visar ingen ökning i vare sig specialistbesök eller användning av receptbelagda läkemedel, inte heller för psykisk ohälsa, antidepressiva läkemedel eller sömnmedel under de första sex månaderna efter larmet, säger Mattias Öhman, docent och forskare i nationalekonomi vid IBF och en av forskarna bakom studien.
Studien fångar effekten av själva informationschocken, inte de långsiktiga medicinska effekterna av PFAS-exponeringen. Eftersom invånarna hade varit utsatta under lång tid, men fick informationen vid en specifik tidpunkt, kan forskarna särskilja reaktionen på beskedet från de direkta giftverkningarna.
Forskarna menar att resultaten tyder på att både lokalsamhället och myndigheterna hanterade situationen på ett sätt som dämpade oro och förhindrade att den utvecklades till mer allvarliga hälsoproblem som krävde vård.
– Våra resultat tyder på att invånarna har kunnat hantera informationen utan att utveckla så allvarlig oro eller ångest att det lett till ökad vårdkonsumtion utanför första linjens vård. Detta kan indikera att samhällets och institutionernas respons i stort har varit väl avvägd – att förmedla allvarlig information utan att samtidigt skapa överdriven oro. Tidigare svensk kvalitativ forskning pekar dessutom på att transparent riskkommunikation som tydligt lyfter osäkerheter och bygger på en öppen och proaktiv dialog med allmänheten fungerar bäst, säger Mattias Öhman.
Camilla Scheinert
Artikel

Artikeln i PLOS One finns tillgänglig som Open Access.
Författare:
Mikael Elinder, nationalekonomiska institutionen
Oscar Erixson, IBF
Erik Grönqvist, Centrum för hälsoekonomisk forskning (HEFUU)
Sophie Langenskiöld, Centrum för hälsoekonomisk forskning (HEFUU)
Mattias Öhman, IBF