Deltagandets dilemma: Gynnar medborgarinflytande alltid de privilegierade?

Studien som är publicerad i Urban Affairs Review undersöker hur olika faktorer – såsom utbildning, tid och nätverk – påverkar vem som rekryteras till, deltar i och drar nytta av medborgarstyrda processer.

– Resultaten bekräftar att resursstarka invånare är överrepresenterade vid rekrytering, men visar samtidigt att inflytandet inom processerna är mer jämnt fördelat än väntat. Dessutom tyder resultaten på att mindre privilegierade grupper stärker sin politiska kapacitet och inflytande över tid, säger professor i statsvetenskap, Nils Hertting och forskare bakom studien.

Programmet Stadsdelsförnyelsen, som genomfördes mellan 2003 och 2006, anses vara ett så kallat ”mest sannolikt fall" av deltagarbias genom sina höga krav på deltagarnas förmågor – en kontext där man kan förvänta sig att makt och inflytande koncentreras till de redan starka. Trots detta visar studien att deltagandet ledde till ökad medborgarmakt även bland socioekonomiskt svaga grupper.

En möjlig förklaring till denna oväntade effekt är deltagarnas olika drivkrafter till att medverka i stadsdelsförnyelseprocessen. Tidigare forskning på samma fall visar att privilegierade deltagare oftare engagerar sig för "det gemensamma bästa", medan mer marginaliserade grupper deltar för att främja individuella eller gruppspecifika intressen.

– Exempelvis var motiv som "att förbättra saker för mig och min familj", "skaffa användbara kontakter" och "lära sig mer om politik" vanligare bland deltagare med låg utbildning och utländsk bakgrund. Samtidigt deltog högutbildade och svenskfödda oftare för att "delta i diskussioner" eller "bidra med kunskap", berättar Nils Hertting.

Denna dynamik kan tolkas utifrån processernas institutionella karaktär: medan privilegierade individer har andra, mer effektiva sätt att påverka sin livssituation, kan deltagande i denna typ av vagt och oklart organiserade processer vara en av få vägar till inflytande för marginaliserade grupper. När deltagandet är krävande och organisatoriskt svagt strukturerat kan det paradoxalt nog skapa en stärkande effekt. Privilegierade deltagare, som ofta driver processerna framåt, delar erfarenheter och kunskap med dem som har färre resurser.

– På så sätt kan deltagande initiativ fungera som en "skola" där marginaliserade grupper utvecklar sin politiska kapacitet och handlingskraft, säger Nils Hertting.

Resultaten pekar på att deltagarbias inte är en enkelriktad process. Med rätt utformning kan deltagande i stadsutveckling skapa förutsättningar för inflytande (empowerment), även för grupper som annars saknar politisk röst. Studien bidrar därmed till en mer nyanserad förståelse av hur medborgardeltagande påverkar demokratiska processer och social rättvisa i stadsutveckling.