Prefekten har ordet

För drygt 30 års sedan skrev den numer världsberömde planeringsforskaren Bent Flyvbjerg sin doktorsavhandling om trafikplanering i danska Ålborg. I den inflytelserika franske sociologen Michael Foucaults anda menade Flyvbjerg att upplysningens idé ”att kunskap ger makt” leder oss fel. Det är snarare makten som definierar vad som i ett visst sammanhang betraktas som vetenskaplig kunskap.

För samhällsvetaren och planeringsforskaren var tankegången ingalunda ny. Men Flyvbjerg formulerade den pregnant och illustrerade den elegant: Den som har makt kan bestämma vad som uppfattas vara vetenskapligt och sant. Flyvbjerg hårdrar saken för att göra sin poäng. Och det finns skäl att göra det. Då som idag. I Ålborg som i Washington. Historien är fylld av exempel där dominans upprätthålls genom sofistikerad makt över förståelse och ansvar undviks genom tillrättalagd kunskapsproduktion.

Men med insikten följer ett dilemma. För den som alltför bokstavligt tar fasta på Flyvbjerg finns snart bara makt kvar. Utrymmet för ett kunskapsbaserat ansvarsutkrävande försvinner och Flyvbjergs utsaga blir en slags självuppfyllande profetia. Kunskapsnonchalans riskerar bli vår samtids nya jämviktsläge: Om en ”sanning” anses så god som en annan, varför ska då den som har makt låta sig informeras av och förhålla sig till kunskap – i synnerhet om man riskerar framstå som naken kejsare eller simpel lurendrejare?

För oss som samhällsvetare är det åtminstone delvis i denna kontext som Uppsala universitet under 2024 utvärderat sin forskning. Vi lever i en samtid där kunskap förvisso efterfrågas men där i synnerhet mer komplicerade former av kunskap inte självklart respekteras eller tas på allvar. Somliga vinner på att kunskapens möjligheter ifrågasätts, andra förlorar på en världsordning där det bara finns makt. I detta perspektiv blir akademin inte neutral i förhållande till den politiska dagordningen. Vi menar att världen blir bättre med god forskning – och med forskare med pondus och vilja att förtälja sanningen till makten.

I utvärderingsrapporten om IBF tecknas bilden av ett framgångsrikt institut vars samlade publikationer ”imponerar i internationellt perspektiv”. IBF, menar utvärderarna, står för både tematisk och disciplinär spets, och våra forskare leder i flera fall utvecklingen på relevanta forskningsfronter. Samtidigt beskrivs IBF’s utåtriktade arbete i mycket uppskattande ordalag; här finns bara lovord, menar utvärderarna.

För stunden kan vi slå oss lite för bröstet. IBF står starkt och har en god grund för att samtidigt konsolidera och utveckla en redan framgångsrik modell för att med kunskapen som grund kritiskt granska och konstruktivt bidra till en mer rättvis, mer samhällseffektiv och mer demokratisk samhällsplanering. Inte minst handlar det om att fortsätta arbetet med att utveckla vår modell för disciplinförankrad och samverkansinformerad mångvetenskap. Hur kan vi ännu bättre få ut mervärdet av mötet mellan olika vetenskapliga traditioner? Och hur kan vi bli ännu bättre skickade att i dialog med olika samhällsintressen utveckla mer och bättre kunskap?

På Bostadsmötet 6-7 maj 2025 gör vi ännu ett försök. Under rubriken Den segregerade staden – nya perspektiv på en hållbar bostadsplanering bjuder vi in till samtal på en myllrande arena av röster från olika samhällsintressen, olika professioner, och inte minst olika vetenskapliga fält och perspektiv. Det blir utmanande, roligt och viktigt. Det blir kort sagt som IBF. Välkomna!

Nils Hertting, prefekt vid IBF