Kan vi se universums födelse?
A. 13,8 miljarder år sedan Big Bang. I alla fall är det så långt ”tillbaka” vi kan ”se” just nu... Det svaga ljuset har alltså tagit 13,8 miljarder år för att komma till jorden. Då måste det innebära att det vi ser idag har ”åkt” ytterligare 13,8 miljarder från oss (förutsatt att universum expanderar) dvs. från den punkt där vi tittar längre ut i universum? Som jag tänker kommer vi aldrig att få se universums födelse, inte ens de första solarna, inte de första galaxerna... Ingenting före det vi faktiskt kan se idag. Ljuset från födelsen och alla andra händelser innan 13,8 miljarder år sedan har redan passerat oss... Vi kan ju inte titta på ljuset ”bakifrån”, ljuset går bara från originalpunkten, såvida vi inte har en enorm spegel ”därute”. Om jag tappar ett glas (Big Bang) på en asfalterad väg och den splittras, enda chansen för mig att se detta hända igen är ju att ha en enorm kikare på månen. Dessutom måste jag ju kunna ta mig dit snabbare än ljuset för att se glaset splittras igen. Alltså måste ”Big Bang” vara mycket äldre. Eftersom i ett svar stod det (vilket jag vetat i många år) att tunga ämnen uppstår i solar och sprids när de exploderar ”...i generation efter generation av solar...”. Det är troligen många fler generationer av solar och galaxer med tanke på hur många galaxer det finns, eller? B. Vatten på jorden är ju inte samma typ av vatten som finns i de så kallade kometer som ”förde” vatten till jorden under planetens bildande. Om nu inte kometer tog vatten till jorden, hur kom det hit? Men om vatten fanns någon annanstans innan, hur bildades vatten där? Typ en annan vattenplanet som exploderade tillsammans med en annan sol innan solsystemet bildades...? Eller bildades syre i en sol och sammanfogades med det väte som var kvar så att vatten bildades och kastades ut i universum när solen blev en supernova och exploderade?
Frågan ställdes 2023-01-19 av Kenth, 62 år.
Big bang inträffade inte i en punkt i ett tomt universum (något som man lätt får intryck av från populärvetenskapliga beskrivningar). Big bang skapade och fyllde från början hela universum som sedan dess ständigt expanderat. Därför skulle ljus från själva Big bang (om det kunde tränga igenom det tidiga ogenomskinliga universum så att vi kunde se det) komma från allt större avstånd varje dag. Det som vi idag ser från alla riktningar som den kosmiska mikrovågsbakgrunden släpptes loss som bland annat synligt ljus ca 380000 år efter Big bang när temperaturen var ca 3000 grader och universum blev genomskinligt. På samma sätt som ovan kommer detta till oss från ett allt större avstånd varje dag.
Alla tyngre grundämnen har skapats i olika processer efter Big bang, de flesta i stjärnor eller i stjärnexplosioner. Stjärnor har väldigt olika livslängder, de mest massiva stjärnorna lyser bara i några miljoner år innan de kollapsar och ofta ger upphov till supernovaexplosioner och enorma utflöden av ”nytillverkade” atomer. De lättaste stjärnorna kommer att leva i hundratals eller tusentals miljarder år innan de eventuellt ger ifrån sig sina fusionsproducerade grundämnesprodukter i kraftiga ”stjärnvindar”. De olika livslängderna gör det väldigt svårt att definiera ”generationer” av stjärnor. När nya atomer har kommit ut från stjärnor i en galax så blandas de med gas från andra stjärnor och med gas som ursprungligen kom från Big bang. Så småningom kallnar gasen och ger upphov till tätare moln där nya stjärnor av olika massa och livslängd kan bildas. Det tycks som om alla stjärnor får planetsystem runt sig i samband med bildandet.
Vatten är ju en kemisk molekyl skapad av två väteatomer (från Big bang) och en syreatom (från en massiv stjärna). De kombineras till vattenmolekyler där temperaturen och tätheten av atomer är ”lagom”, till exempel i utflöden – stjärnvindar – från röda jättestjärnor eller i kalla molekylmoln som är på väg att bilda nya stjärnor. Både väteatomer och syreatomer finns med olika antal neutroner – olika så kallade isotoper, som bildats i olika proportioner i olika massiva och lättare stjärnor. Genom att undersöka vattnets isotopsammansättning kan man försöka spåra varifrån och hur vattnet kommit till jorden och till andra platser. Jag tror inte att man ännu slutgiltigt löst frågan om precis hur och när vattnet kom till jorden. Klart är att det fanns mycket vatten och is i solsystemet när solens planeter bildades.
Frågan besvarades av Bengt Edvardsson, universitetslektor vid avdelningen astronomi och rymdfysik, institutionen för fysik och astronomi.