Hur kan vi yttra oss om långa tidsåldrar?

Vi lever under 0 till ca. 100 år som mest, men beskriver ett tidsspann på nästan eviga år. Hur kan vi yttra oss om dessa tidsåldrar, när vi egentligen inte vet mer än ca. 7% om universum. Förstår jag allt fel, när astronomer hoppar mellan årmilliarder i rymden och vårt i detta sammanhang mycket korta perspektiv. En andra fråga är åldern på allt, som ju enligt astronomin är ca 13,7 miljarder år. Nyligen läste jag att universum är dubbelt så gammalt. Vad skall vi lekmän tro på? Utifrån ofattbara 13,7 till en fördubbling till 27 miljarder år, när vi endast vet runt 7% om universum.

Frågan ställdes 2023-11-26 av Rune, 81 år.

Detta är ju en ganska filosofisk fråga och jag ska försöka svara som jag tänker. Vi använder våra erfarenheter under livet för att identifiera mönster som upprepas med tiden och vilka spår dessa upprepningar ger. I nästa steg så känner vi igen spåren i äldre artefakter och drar slutsatsen att det jag nu ser har funnits mycket länge. För att ta ett konkret exempel så ger den 11-åriga solfläckscykeln mönster i hur trädringar bildas i växande träd och vi ”extrapolerar”: antar att samma process skapat de likadana mönster vi ser i mycket äldre, sedan länge döda, träd (http://sv.scienceaq.com/Nature/1005034417.html). På motsvarande sätt identifierar astronomer fenomen som ser likadana ut bland många stjärnor eller galaxer och använder ”occams razor” (välj den enklaste förklaringen som fungerar) genom att anta att alla likadana mönster har samma ursprung (ända tills någon kanske visar något annat). På så sätt kan vi få en god förståelse och visa att vissa processer tar 100 000 år, vilket vi ju inte kan få veta genom att bara vänta. Occams razor säger också att den bästa gissningen om hur universum ser ut där vi inte kan se är att det ser likadant ut där som här. Ideerna om mörk materia och mörk energi ska vara så enkla och okomplicerade som möjligt ända tills vi tvingas att tänka om för att undvika orimligheter.

Bigbangteorin är idag oerhört väl underbyggd och stöds av väldigt många olika observationer som på olika sätt ger en ålder på knappt 14 miljarder år. Det kan hända att teorin måste ersättas av någon ännu bättre teori i framtiden, men för närvarande finns det ingen annan ide som stämmer tillnärmelsevis så väl med våra samlade observationer.

Nu och då finner forskare något oväntat som ser ut att motsäga bigbangteorin. Det är väldigt spännande förstås och brukar ge upphov till nya spekulationer och forskningsinsatser för att utreda vad som sker. Oftast kan man då finna något fel med resultatet eller med observationerna vilket då ofta stärker iden om Big Bang ytterligare. För att eventuellt kullkasta bigbangteorin kommer det att krävas oerhört mycket. Om en grupp forskare säger sig finna stöd för att fördubbla universums ålder kommer det att kräva fantastiskt mycket nya observationer och undersökningar innan det samlade forskarsamhället lutar åt att de har rätt.

Forskningen kommer aldrig fram till ett slutgiltigt svar utan lutar mot den mest sannolika förklaringen till våra samlade observationer. Att många försöker hitta sprickor och brister är utmärkt och det är vägen framåt för vetenskapen.

Frågan besvarades av Bengt Edvardsson, universitetslektor vid avdelningen astronomi och rymdfysik, institutionen för fysik och astronomi.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
youtube
linkedin