Hur länge räcker jordens metaller och mineral?

Alla begränsade naturresurser kommer förr eller senare att förbrukas, även de metallrika mineral som utgör malmerna. Så kan man uttrycka det lite förenklat. Metaller, mineral, sten, sand och grus är exempel på icke-förnybara resurser – men de kan i många fall återanvändas. Däremot är kol, olja, uran, gas och vissa malmer exempel på icke-förnybara resurser som inte kan återanvändas. Man talar om ”oljeproduktionstoppen”, (på engelska peak oil), en punkt då den globala oljeproduktionen når sin högsta nivå, varefter den börjar minska oåterkalleligt. Är vi nu också på väg mot "Peak Metal"?

Erik Jonsson, är världen på väg mot "Peak Metal"?

- Nej, jag tycker inte riktigt att man kan dra den parallellen. Det finns flera anledningar till detta, varav den mest fundamentala handlar om geologiska processer: olja och besläktade råvaror bildades i större skala från begravda biogena material (biologiskt material som bryts ned) under ett kort tidsfönster, geologiskt sett, och det krävde en speciell kombination av efterföljande geologiska processer för att kunna modifieras och inte minst samlas och bevaras.

De malmer som vi bryter för att utvinna olika metaller har däremot i stor utsträckning fortgående bildats under större delen av jordens utveckling, och de bildas i många fall fortfarande aktivt. Malmmineral förekommer alltså i en mängd olika geologiska miljöer och i en mycket stor spännvidd av bergartsåldrar, från flera miljarder år gamla till sådana som håller på att bildas just nu. Metaller kan ju dessutom oftast återvinnas, till skillnad från petroleumprodukter som förbränns i exempelvis motorer och kraftverk.

Detta till trots kan man konstatera att för vissa metaller, som guld, så ser det onekligen ut som att den globala utvinningen har passerat sin topp i och med den sydafrikanska produktionsnedgången sedan 1970. Detta betyder dock inte att vi har ”slut på guld”. Värt att notera att Sveriges senast öppnade nya gruva, 2024, är en guldgruva

Vilka metaller och mineral är mest kritiska?

- Det handlar väldigt mycket om vilka industriella tillämpningar man fokuserar på. Annars gäller exempelvis den klassifikation som görs av kritiska råmaterial inom EU och vars senaste uppdaterade lista publicerades 2023. Här kan man se att bland de metaller som har högst tillgångsrisk (alltså risk för störningar av vår tillgång till dem) så ligger de tunga sällsynta jordartsmetallerna kvar i toppen, medan sådana som har lägre tillgångsrisk men högre totalt ekonomiskt värde omfattar exempelvis kobolt, platinagruppmetaller och volfram. En grundläggande industrimetall som koppar platsar inte bland de strikt kritiskt klassade, men räknas idag som strategisk, framför allt då den är central för en expanderad elektrifiering av samhälle och industri.

Vad händer om dessa råvaror tar slut?

- Även om man rent teoretiskt kan konstatera att jordens metallresurser i form av malmmineral är ändliga, så har vi bokstavligen bara skrapat på ytan. Våra djupaste gruvor idag motsvarar inte ens färglagret på en jordglob. I det perspektivet lär vi alltså inte se att de tar slut inom en överskådlig framtid. En viktig fråga i sammanhanget är dock hur mycket vi är beredda att betala för dem.

Ett vanligt misstag är att fokusera enbart på de resurser som är kända från befintliga gruvor eller projekt. Dessa siffror uppdateras ständigt genom borrningar och geologiska undersökningar och ökar därför oftast över tid.

Hur viktig är återvinningen? Är det möjligt att återvinna tillräckligt mycket så att läget inte blir kritiskt? Eller att ta vara på metallavfallet?

- Återvinning är viktigt för ett stort antal metaller, men är låg eller obefintlig för andra. Ju mer vi återvinner, desto bättre, men flera metaller och mineral kan inte återvinnas idag eftersom de antingen sprids eller förstörs vid användning, eller för att det är för dyrt och energikrävande att återvinna dem med dagens teknik. Återvinning av många av de metaller och mineral som behövs för dagens snabbt växande gröna teknologier är än så länge bara ett litet komplement till gruvbrytning.

Genom att prospektera och bryta mer och effektivare kan vi säkra fortsatt tillgång till i princip alla metaller och mineral under en rimlig tid framåt. De största riskerna närmast framöver är att vi fortsatt förlitar oss på import av många metaller och mineral från några få sköra eller odemokratiska stater tillsammans med höga kostnader för annan utvinning.

Guldutvinning, de största guldproducerande länderna mellan 1960 och 2012