Genetiska mångfalden minskar men utvecklingen kan bromsas

För att en art ska kunna anpassa sig till förändringar i sin omgivning är en stor genetisk variation mellan individer avgörande. Ju större mångfalden är, desto större är sannolikheten att vissa gener gör exempelvis en växt mer motståndskraftig mot torka eller ett djur bättre anpassat till högre temperaturer. Dessa gener kan sedan föras vidare till kommande generationer och bidra till artens överlevnad.

Ett internationellt forskarteam, där bland annat Uppsala universitet, Stockholms universitet och Naturvårdsverket ingår, har analyserat genetiska förändringar hos 628 arter under en period på över 30 år. Studien bygger på data från mer än 80 000 vetenskapliga artiklar och visar att den genetiska mångfalden globalt minskar, särskilt bland fåglar och däggdjur. Samtidigt finns det bevarandeåtgärder som visat sig vara effektiva. Sara Kurland, postdoktor vid Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet, är en av forskarna bakom studien.

Hur har ni utfört studien?

- Vi gick igenom befintlig vetenskaplig litteratur för att hitta studier där genetisk variation uppmätts över tid. Från över 80,000 artiklar hamnade vi på över 800 med sådana mått och kunde därefter göra en statistisk sammanställning, så kallad meta-analys, över hur genetisk variation förändrats över de senaste tre decennierna för över 600 djur-, växt- och svamparter från hela världen. Vi tittade också på de studier där naturvårdsåtgärder genomförts för att sammanställa vilka effekter åtgärder generellt har på bevarandet av genetisk mångfald.

Vilka är de fem åtgärder som ni har kommit fram till?

- Överlag visar studien att det finns effektiva metoder för bevarande och data som gör det möjligt att strategiskt rikta åtgärder. Men då måste den genetiska komponenten övervägas!

Av de fem åtgärder som lyfts fram är den första tillskott av individer, vilket kan stävja en populations förlust av genetisk variation.

I vissa fall behövs det motsatta, då kan enskilda individer tas bort eller begränsas, t.ex. för att undvika att några få individer förökar sig oproportionerligt mycket vilket kan leda till inavel.

En annan gångbar åtgärd för att motverka att populationer blir för små och inavlade är att skydda deras habitat, så en åtgärd som omnämns är återställandet av ekosystem så som våtmarker.

I vissa fall kan en art lida av sjukdomar, konkurrens eller predation från en annan art och då kan kontroll av den andra arten hjälpa. Här kan ett svenskt exempel lyftas fram, nämligen fjällräven som reducerats till små populationer av jakt och vars återhämtning hämmas av konkurrens om föda från rödräven.

Den sista åtgärden som nämns är omdiskuterad men kan i vissa fall stävja förlusten av genetisk variation, nämligen att införa eller återinföra populationer.

Vad händer nu? Hur kommunicerar ni resultaten och vad hoppas ni på?

- Vi har redan fått en del spridning i media t.ex. i the Guardian, men hoppas såklart på ännu mer uppmärksamhet. Studien visar på att förlusten av genetisk variation är utbredd vilket är alarmerande, men verktygen för att motverka vidare förlust finns, vilket är hoppfullt, så en förhoppning är att detta sammantaget kan leda till agerande, främst att genetisk variation beaktas i bevarande-åtgärder. Jag personligen hoppas att våra politiker tar del av detta och ger ökade resurser till naturvårdsarbete så som övervakningsprogram.

Läs artikeln i Nature: “Global meta-analysis shows action is needed to halt genetic diversity loss”.

En populärvetenskaplig text i The Conversation: “Gene pools are getting dangerously shallow for many species. We found 5 ways to help”

För mer information kontakta Sara Kurland:
E-post: sara.kurland@geo.uu.se
Mobil: 072-1512430