Var jakt viktigt för försörjningen? En undersökning i historiskt källmaterial 1822-1835, ifrån Sveriges södra halva.

Projektet har utgått ifrån en lista på 398 namngivna jägare, varav 263 är försedda med en titel, vilka har kvitterat ut skottpengar från länsstyrelsen i Jönköpings län, 1822-1835. Jägarna grupperades efter titel, ståndspersoner (21 st) , bönder (100 st) och obesuttna (142 st). Som jämförelse fördelades 1 299 bouppteckningar, ifrån Tveta härad i Jönköpings län, ifrån identiskt samma tidsperiod, i motsvarande grupper som skottpengsjägarna. I grupp 1 (ståndspersoner) innehåller 10 av 57 bouppteckningar jakt- och/eller fångstredskap. För grupp 2 (bönder) har 60 av 748 bouppteckningar detta och i grupp 3 (obesuttna) 32 av 494 bouppteckningar. I tidigare nämnd ordning innebär det 18 procent, 8 procent och 6 procent, i avrundade hela procent. Således är det tre gånger så vanligt att det finns jakt- eller fångstredskap i grupp 1 som i bouppteckningar från grupp 3. Alltså verkar det inte, åtminstone inte i Tveta härad, finnas fog för tanken att för lite jord eller ingen alls skulle medföra en ökning av antalet presumtiva jägare. Snarare tvärtom. Slås alla bouppteckningar samman, utan hänsyn till grupperingarna, har 102 av 1 299 bouppteckningar vapen eller fångstredskap vilket innebär 8 procent.

I nästa steg av undersökningen har vi undersökt samtliga bouppteckningar ifrån 10 olika tingslag/härader, från Ragunda i norr till Konga i söder. Totalt har 10 571 bouppteckningar genomgåtts för perioden 1822-1835. 718 av dessa eller 6,8 procent innehöll jakt- och fångstredskap. Denna procentsats jämfördes med förekomstfrekvensen av textilredskap (spinnrock och/eller vävstol) i en begränsad undersökning av 170 bouppteckningar från två västmanländska socknar, 1825-1828. Här fanns textilredskap företrädda i 71 procent av bouppteckningarna. En generell slutsats av detta är att jakt var av mindre betydelse i försörjningen överhuvudtaget i Sveriges södra halva.