Farmaceutisk fakultet med vind i ryggen

(Bild borttagen)

– Vi har utan tvekan nått långt under våra 52 år vid Uppsala universitet, och idag har vår fakultet internationell lyskraft, men vi vet också att varje gång det industriella landskapet ändrar skepnad så ställs även vi inför nya förutsättningar.
Margareta Hammarlund-Udenaes, har anledning att vara nöjd då hon ser tillbaka på sin nyligen avslutade mandatperiod som dekan vid Uppsalas och Sveriges enda farmaceutiska fakultet. Inte minst jubileumsåret 2018, en stor framgång då organisationen befäste sin allt centralare position inom svensk läkemedelsutveckling och med en rad välbesökta symposier samlade såväl nationell som europeisk expertis i Uppsala.
– När läkemedelsjättarna lämnade Sverige gav de plats för den våg av mindre bioteknikbolag som nu sitter i förarsätet. Dessvärre saknar flera av de nya företagen tillräcklig farmaceutisk kompetens, och ska vårt land förbli en konkurrenskraftig bas för läkemedelsutveckling så måste vi mötas vid samma bord och agera med gemensam kraft.

Den farmaceutiska arenan har onekligen ritats om i grunden sedan den julidag 1968 då Stockholms Farmaceutiska Institut flyttade norrut för att integreras i Uppsala universitet. Till förste dekan utsågs Håkan Rydin, som tillsammans med sina tre professorskollegor erhöll en temporär hemvist i Wallenberglaboratoriet i väntan på att stadens Biomedicinska Centrum skulle färdigställas. Fakultetens initiala fokus låg på utbildning och i en av de tidiga studentkullarna återfanns Uli Hacksell, sedermera portalgestalt i den internationella farmacin.
– Då vi påbörjade våra studier låg den tekniska utvecklingen alltjämt i sin linda, dessutom hade tidens politiska vänstervindar nått läkemedelsvärlden, vilket bland annat resulterade i det statliga monopolet på apoteksverksamhet. Så dagens studenter har ofta svårt att förstå då jag försöker beskriva den pedagogiska miljö vi rörde oss i, berättar Uli Hacksell som avlade apotekarexamen år 1976.

Parallellt närdePharmacias direktör Gösta Virding stora planer för företagets framtid. Vid Uppsalas södra infarter sköt nya lokaler i höjden, och närheten till farmaceutiska fakulteten blev snart en vital framgångsfaktor i bolagets resa från regional angelägenhet till internationell koncern.
– 1973 inrättades de adjungerade professorerna, anställda och avlönade av industrin men som undervisade och handledde forskning vid universitetet. De blev en bro mellan akademi och näringsliv, och det är lätt att se ett samband med den dynamiska utveckling svensk läkemedelsindustri stod inför vid 70-talets inledning och som kulminerade de kommande två decennierna, resonerar Richard Bergström, apotekarexaminerad i Uppsala 1998, nyligen utsedd till Sveriges vaccinsamordnare och tidigare vd för den europeiska läkemedelsindustriföreningen, EFPIA.

Idag har Pharmacia sedan länge övergett Uppsala. Kvar finns visserligen fragment av företagets biotekniska verksamhet, men nu i GE Healthcares regi. Det statliga Apoteksbolagets ensamrätt att driva detaljhandel med läkemedel upphörde 2009 då marknaden åter öppnades för privata aktörer, och anar vi möjligen en återgång till det tidiga 1960-talets spelplan? Nej, snarare tvärtom, menar Uli Hacksell.
– Dagens farmaci präglas av stora tekniska landvinningar som bidragit till den närmast explosiva utvecklingen av läkemedel och terapier. Fantastiska framsteg görs inom bland annat naturläkemedel, antikroppar och genterapier, vilket skapar förutsättningar att bota allt fler sjukdomar, alternativt hålla dem i kroniska tillstånd som ger vårdtagarna möjlighet att leva normala liv.
Medicinskt sett allt väl alltså, men globalt framgångsrika läkemedelsindustrier är även nationalekonomiskt relevanta. I Sverige har Big Pharma varit bärande för såväl skapande av arbetstillfällen som export. Kostymer som enskilda mindre bolag saknar kapacitet att fylla, vilket lägger ytterligare ansvar på den farmaceutiska fakultetens idag närmare trehundra medarbetare.

(Bild borttagen) Margareta Hammarlund-Udenaes

– Svensk läkemedelsutveckling befinner sig i ett kritiskt skede. Life Science är idag en nationell framgångsfaktor, men vill vi uppleva femtio nya år av framgång så måste vi ena styrkorna i en unison rörelse framåt. Här har vår fakultet en central funktion som samlande kraft, och vi har tagit ledande position i en rad viktiga samverkansinitiativ, berättar Margareta Hammarlund-Udenaes.
Bland dessa återfinns ENABLE, det europeiska samarbetet i syfte att stödja utvecklingen av potentiella antibiotika mot gramnegativa bakterier. Likaså EATRIS, en europeisk forskningsinfrastruktur för utveckling av medicinska verktyg och behandlingar. Uppsala universitet är svensk nod och Mats Larhed, national director och professor i läkemedelskemi, beskriver ett omfattande intresse för möjligheterna som öppnats.
– EATRIS kan liknas vid ett nätverk där du snabbt får tillgång till rätt kompetens, och gensvaret bland svenska lärosäten och läkemedelsföretag är mycket positivt. Den småskaliga industrin efterfrågar akademins kunskap och resurser, forskarna ser mervärde i att bidra med sin expertis. Ett större europeiskt samarbete pågår redan och indikerar avsevärda samverkansvinster.

I Sverige lanserades sommaren 2020 SweDeliver, ett nytt nationellt kompetenscentrum med fokus på läkemedelstillförsel. Med akademiskt nav vid Uppsalas Biomedicinska Centrum har universitet och industri fått en mötesplats som bland annat omfattar ett forskningsprogram med fokus på vetenskap och effektivt industriellt nyttiggörande.
– Vi driver arbetet via tre olika plattformar där interaktion och forumövergripande aktiviteter garanterar insyn och inflytande för alla parter. Vinnovas ekonomiska stöd ger oss möjlighet att bygga långsiktigt och med tiden bidra till nya läkemedel, bättre behandlingar och stärkta förutsättningar för den svenska Life Science-sektorn, säger Christel Bergström, professor i molekylär galenisk farmaci som leder arbetet vid SweDeliver.

Trots flera högprofilerade engagemang behöver fakulteten emellertid öka sin synlighet ytterligare. Till utmaningarna hör att renodlad läkemedelsforskning ofta tenderar att falla mellan kemi, medicin och hälsa i de stora utlysningarna. Högt på önskelistan står även en satsning på doktorandutbildningar.
– Ska svensk farmaci fortsätta att omsätta idéer i läkemedel måste industrin ha tillgång till kompetent arbetskraft, men faktum är att antalet avhandlingar vid vår fakultet inte ökat på trettio år, konstaterar Margareta Hammarlund-Udenaes. Flera företag är medvetna om situationen och medfinansierar doktorandtjänster inom bland annat farmakometri, men det är långt från tillräckligt. Därför lägger vi nu stor kraft på vår utåtriktade agenda, samtidigt som vi måste behålla fokus på att bedriva fortsatt högkvalitativ forskning.

Flera av fakultetens forskare rör sig i farmacins frontlinjer, men positioner flyttas oavbrutet och dragkampen om nya talanger hårdnar. En snabbt avancerande vetenskap är immunterapi, där kroppens immunförsvar utnyttjas och stärks mot cancerceller. Uppsala universitets Thomas Tötterman och Angelica Loskog etablerade tidigt ledande forskarmiljöer, en plattform som idag fortsätter att utvecklas under ledning av Sara Mangsbo, docent och biträdande lektor i antikroppsläkemedel.

(Bild borttagen) Sara Mangsbo, forskare vid farmaceutiska fakulteten

– Jag anlände från industrin år 2016 då ett anslag gav mig utrymme att återuppta min forskning. Vår grupp har bra utväxling vid fakulteten, och idag delar jag min tid mellan universitet, näringsliv och det nätverk jag startat i syfte att stärka banden mellan laboratorium och klinik. Med rätt förutsättningar är jag övertygad om att vi inom femton år har både bättre immunonkologiska diagnosverktyg och fler biologiska läkemedel. Just nu är det lätt att bli entusiastisk inom vårt fält, och Uppsala utmärker sig allt tydligare som rätt stad att vara det i.

Fakta Farmaceutiska fakulteten

Also read The Faculty of Pharmacy. Part of something great.
More information  New organisation 2020/21

text: Magnus Alsne, foto: Mikael Wallerstedt m fl