Fred Nyberg: Därför måste vi forska mer om cannabis

(Bild borttagen) Fred Nyberg, professor em. och initiativtagare till U-FOLD

I en aktuell intervju i SVT Vetenskapens värld erhöll jag frågan om varför cannabisforskningen inte nått längre, trots vetskapen om att drogen kan brukas i medicinska syften. Det är sant att cannabis, liksom andra produkter från växtvärlden, i årtusenden utnyttjats för att ge lindring till olika sjukdomssymtom. Å andra sidan är cannabis minst lika känt för sina rusgivande och beroendeframkallande effekter. Svensk forskning på cannabis har främst berört missbruk, beroende och negativa effekter för hälsan, snarare än dess presumtiva medicinska effekter.  

En sökning i databasen Pubmed genererar drygt 300 artiklar med koppling till svensk forskning om cannabis från de senaste 50 åren. Hälften är publicerade de senaste fem åren. Den tidiga forskningen var främst inriktad på hur substansen kan brytas ner och mätas i urinprov – bland annat av forskare vid Uppsala universitets Farmaceutiska fakultet. Forskningen fokuserade även på epidemiologi och drogens effekter på mental hälsa.

På frågan om varför så få resurser avsatts för studier av cannabis medicinska användningsområden finns flera relevanta svar. Inte minst drogens koppling till missbruk och oönskade skeenden och beteenden utanför lag och ordning.

Under 1960-talet dök cannabisanvändning upp bland mods och hippies. Sverige influerades av ungdomsrörelser i USA och övriga västvärlden. I USA ökade rökandet av marijuana och kulminerade efter 1969 års Woodstockfestival. I Sverige nådde användningen en topp åren 1971-72. Ökningen ledde till polisiära insatser och skärpta straff för försäljning. Bland politiker noterades en ökad oro, bland annat då forskningen bekräftade nämnda risker för mental hälsa. Under 1980-talet befarades cannabisrökning stå i samband med användande av annan narkotika, och inkluderades då allt bruk av narkotika kriminaliserades år 1988. 

Cannabis innehåller närmare 500 olika substanser varav närmare 80 är psykoaktiva. Även om det var känt att cannabis har medicinska effekter – bland annat genom dess aktiva beståndsdelar tetra-hydrocannabinol (THC) och cannabidiol CBD – så fokuserade 1990-talets forskning främst på epidemiologi och sociologiska eller psykologiska aspekter på missbruk av cannabis. Först efter upptäckten av det kroppsegna (endogena) cannabissystemet ökade intresse för forskning på cannabis medicinska potential, framförallt i USA men ännu inte i Sverige.

Den oro politiker och ledande myndigheter uppvisade gav ingen större motivation för svenska forskare att initiera medicinska studier i området. Från politiskt håll fortsatte försiktigheten liksom den generella inställningen till beroende. Från flera håll undgicks kännedom och acceptans för att betrakta substansberoendet som en sjukdom och därmed fanns även tveksamhet till substitutionsbehandling med metadon.

Denna uppfattning omvärderades radikalt vid tiden för Regeringens Mobilisering mot narkotika (MOB). Nu gavs stöd för både sprututbyte och ett utökat metadonprogram. År 2003 utlyste MOB omfattande anslag för narkotikaforskning, men av ett fyrtiotal ansökningar hade ingen direkt fokus på cannabis, och i synnerhet inte medicinskt fokus.

I omvärlden, särskilt i USA, inleddes däremot forskning på cannabis medicinska effekter. Under 1990-talet ledde nya upptäckter till beskrivningen av ett kroppseget cannabinoid-system. I västvärlden påbörjades intensiva studier i syfte att framställa syntetiska substanser för utveckling av läkemedelskandidater mot en rad neurologiska sjukdomstillstånd.

Den amerikanska forskningen på cannabis har lett till utvecklingen av ett stort antal syntetiska substanser som verkar likt THC. Dessvärre uppfyller knappt någon av dessa de krav som Sverige, USA och flertalet andra länder ställer på läkemedel. Ytterligare kliniska studier av cannabis är därmed nödvändig, vilket bekymrar hälsoexperter och forskare i USA, men inte de politiker som står bakom att en legalisering genomförts i hälften av landets delstater.

Ett delvis lyckat resultat har erhållits i försök att få fram ett rent CBD-preparat. Det handlar om det THC-fria Epidiolex®, som godkänts mot svår barnepilepsi i USA och EU. Preparatet är dock förknippat med bieffekter, och har ännu inte genomgått en fullständig prövning enligt svenska krav. För detta behövs fler studier, motiverade forskare och tillräckliga anslag.

På frågan om varför Sverige har ett annat förhållningssätt till cannabis än USA och Tyskland finns flera svar. Sverige lägger stor vikt vid att läkemedel ska vara så säkra som möjligt och att, till skillnad från vissa företag i USA, se till att reklam för läkemedel eller medicinska hälsoprodukter ska vara sakliga. Sverige har även en tradition av att ta socialt ansvar och att inte enbart rikta skadereducerande insatser mot den beroende, utan även ge stöd åt barn och närstående, bland annat genom prevention, minimerad tillgänglighet samt att barn inte ska befinna sig i missbruksmiljöer.

I avseendet att ge den beroende optimal hjälp avviker varken USA eller Tyskland från Sverige. Det som skiljer Sverige från dessa länder är att man i USA i hög grad ser till ekonomiska vinster via skatteintäkter och ökade arbetstillfällen för de som engagerar sig i produktion och försäljning av cannabis. Där finns också en uppfattning att kriminalitet motverkas via legalisering, liksom att brukare skulle omvändas. Snarare har dock den illegala handeln fått en ökad kundkrets, något som kopplas till att den kan sälja mer attraktiva produkter med högre THC-halt.

Den dokumentärfilm som SVT Vetenskapens värld visade tydliggör att användningen av narkotika har två sidor: Den medicinska användningen och Riskerna med skadeeffekter. Detta gäller även cannabis. Odiskutabelt är att vi behöver veta mer. Därför måste alla tankar på legalisering och avkriminalisering föregås av genuin och omfattande forskning.

(Bild borttagen) Fred Nyberg, seniorprofessor
U-FOLD, Uppsala universitet
Fred.Nyberg@farmbio.uu.se

FAKTA

• Se SVT Vetenskapens värld – Cannabisfrågan
• U-FOLD online

Foto: Mikael Wallerstedt