Yaffa Epstein publicerad i Science

Yaffa Epstein

Naturrättslagar är lagar som syftar till att bevilja eller erkänna juridiska rättigheter för någon typ av naturlig enhet som inte är människor eller enskilda djur, till exempel ett visst ekosystem eller en typ av ekosystem. Endast ett litet antal länder erkänner för närvarande rättigheter för naturen, men detta juridiska fenomen har blivit alltmer utbrett under de senaste åren. Det finns nu ett tiotal domstolsavgöranden som tolkar och tillämpar naturens rättigheter. I vissa beslut har domstolarna upprätthållit och tillämpat naturrättslagar för att kräva bättre miljöskydd. I andra fall har dessa lagar upphävts eller inte tillämpats för att skydda naturen. Den här artikeln tar upp en av de faktorer som leder till dessa skilda resultat, nämligen graden av engagemang i naturvetenskap.
 
Vissa naturrättslagar erkänner rättigheter för någon typ av entitet med uttryckligen icke-vetenskapligt definierade aspekter, såsom "Moder Jord" i Bolivia. Andra erkänner rättigheter för enheter som definieras i tekniska termer, till exempel Mar Menor-lagunen och -bassängen i Spanien. I den här artikeln hävdar jag och mina medförfattare att det krävs vetenskaplig input för att göra någon av dessa lagar juridiskt begriplig. Vi undersöker hur vetenskaplig information har använts, eller ignorerats, i flera domstolsbeslut. I flera fall som avgjordes 2021 och 2022 av Ecuadors författningsdomstol förlitade sig domstolen på vittnesmål från forskare för att förstå vilka naturliga enheter som har rättigheter enligt Ecuadors konstitution, vad dessa rättigheter, såsom rätten att utvecklas, innebär och hur de ska tillämpas i särskilda situationer. I motsats till detta vägrade till exempel en amerikansk domstol att överväga vad rätten att utvecklas kan innebära, och beslutade i stället att den lag som gav Lake Erie rätten att existera, blomstra och utvecklas var vag i strid med konstitutionen. Mina medförfattare och jag tittar särskilt på rätten att utvecklas som har erkänts för naturliga enheter i flera rättssystem, och visar hur vetenskaplig input kan minska den vetenskapliga osäkerheten, och i sin tur den rättsliga osäkerheten, kring denna rättighet. 

Ännu mer kontroversiellt är att många naturrättslagar också fastställer att naturliga enheter har skyldigheter och ansvar. Vetenskaplig input kommer också att krävas för att förstå vad dessa juridiska skyldigheter för floder, ekosystem och andra kan vara. 

Som de skriver i artikeln: "Lagar om naturens rättigheter har nått en kritisk punkt där de antingen kan normaliseras eller marginaliseras. De har fångat allmänhetens fantasi, vilket har lett till ett växande engagemang för, och införande av, dessa lagar. Vissa av dessa lagar har lyckats skydda miljön, ofta med hjälp av engagemang från forskare som har hjälpt till att tolka och genomföra dem. Andra har misslyckats, ofta inte på grund av idén att naturen kan ha rättigheter utan på grund av oklarheter - vetenskapliga eller andra - om hur lagen ska tillämpas. Vetenskapsmännens engagemang i dessa lagar när de antas, implementeras och verkställs har varit en nyckelfaktor för domarnas förmåga att tillämpa dem." Den här artikeln visar hur viktigt det är med vetenskapligt engagemang för att naturrättslagar ska fungera, och ger en färdplan för hur forskare och jurister kan arbeta tillsammans för att säkerställa att dessa nya lagar får avsedd effekt när det gäller att skydda icke-mänskliga naturliga enheter.