Förbud mot rättsmissbruk och skatteflykt behandlas i ny avhandling

Begreppet ”rättsmissbruk” avser ett handlande som uppfyller de juridiska förutsättningarna för att erhålla förmåner, men som samtidigt motverkar lagstiftningens syfte. I situationer där lagstiftaren inte har förutsett missbruket, brukar stater motverka det genom olika rättsliga åtgärder. Ett sätt är att domstolar tolkar lagarna för att stänga kryphål eller etablera doktriner mot missbruk, vilka ibland utvecklas till allmänna rättsprinciper. Inom skatterätten kan lagstiftare skapa allmänna skatteflyktsklausuler (GAAR), som möjliggör att rättigheter eller förmåner nekas under vissa omständigheter. En gemensam nämnare för de allmänna skatteflyktsklausulerna är att de inte ger en exakt definition av vad missbruk är, samtidigt som de ger de myndigheter som tillämpar dem flexibilitet att hantera missbruk. Skatteflyktsklausulerna är således allmänt hållna och innehåller ofta abstrakta eller vaga rekvisit.

- Den här typen av åtgärder är kontroversiella utifrån den traditionella synen på förutsebarhet, legalitet och rättsstaten. De gör att skattebetalaren inte kan undgå beskattning genom komplicerade strukturer som syftar till att kringgå lagstiftningen – även om lagtextens ordalydelse följs, säger Gunnar.

Stora utvecklingar har ägt rum inom internationell skatterätt under de senaste åren. Internationella organisationer och stater implementerar ständigt fler och fler komplicerade regler för att bekämpa skatteflykt. Bland annat har Europeiska unionens råd och EU-domstolen krävt att EU:s medlemsstater implementerar allmänna skatteflyktsregler i sina inhemska lagar och motverkar rättsmissbruk.

- Min avhandling syftar till att identifiera och jämföra olika rekvisit som behöver vara uppfyllda inom olika områden av EU-skatterätten för att kunna bedöma om arrangemang ska kunna anses vara rättsmissbruk eller skatteflykt. Det har funnits olika uppfattningar om vad som kännetecknar missbruk inom ramen för de regler som studeras i avhandlingen, och om det finns olika typer av rekvisit inom olika områden.

I studien analyseras både de materiella och formella rekvisit som avgör vad som utgör missbruk. De materiella rekvisiten handlar om arten av de arrangemang som genomförs av de skatteskyldiga och avgör vad som anses vara missbruk. De formella rekvisiten avgör hur EU:s medlemsstater bör bedöma huruvida en verksamhet utgör missbruk. De materiella rekvisiten handlar om vad missbruk är, medan de formella handlar om hur bedömningen av missbruk bör göras.

- Studien visar bland annat att det finns stora likheter i vad som anses vara missbruk inom EU:s skatterätt och att harmonin mellan olika områden är större än vad man skulle kunna tro utifrån de textuella formuleringarna av missbrukskonceptet, säger Gunnar.

- Jag hoppas att avhandlingen ger bättre insyn i vad som anses vara rättsmissbruk inom skatterätten jämfört med vad vi har vetat tidigare.