Minnesord över John Sjögren (1933–2022)

John förenade framgångsrikt rollerna som innovatör, forskare och industriledare och var samtidigt en trofast arbetskamrat vid Uppsala universitet. Han växte upp i Enköping och efter sin skolgång utbildade han sig till apotekare vid Kungliga farmaceutiska institutet i Stockholm och erhöll apotekarexamen 1957. Efter sin examen anställdes John vid företaget Hässle och arbetade där fram till sin pensionering där han under många år ledde företagets farmaciavdelning.

Parallellt med sitt arbete vid Hässle bedrev John forskarutbildning och han avlade 1971 farmacie doktorsexamen vid Uppsala universitet. Doktorsavhandlingen baserades på en serie forskningsartiklar som behandlade olika frågeställningar relaterat till utformningen av en speciell typ av depåtablett som avger det verksamma läkemedlet under en längre tid jämfört med konventionella tabletter. Den formuleringsprincip som användes benämns Durett och John visade i avhandlingen sin stora vetenskapliga kapacitet och bredd genom studier om preparatets formulering, den experimentella metodik som används för att utvärdera läkemedelsavgivandet samt preparatets kliniska effekt. Detta pionjärarbete stimulerade en utveckling mot mer avancerade tablettberedningar och utgjorde början på en av Johns viktigaste forskningslinjer, nämligen utformning och framställning av avancerade depåpreparat.

John kom under sina år inom Astraföretagen att handleda flera industridoktorander inom detta område vilka disputerade vid farmaceutiska fakulteten vid Uppsala universitet på avhandlingar som behandlade innovativa metoder för att utforma depåtabletter, såsom multipartikulära depåsystem och gelande tabletter. Dessa forskningsinsatser banade väg för avancerade och skräddarsydda formuleringar för flera internationellt viktiga läkemedel, såsom Seloken ZOC, Plendil och Losec. Det sistnämnda av dessa, magsårsmedicinen Losec, var under en period ett av världens mest sålda läkemedel.

Den andra av Johns huvudsakligaforskningslinjer behandlade själva tabletteringsprocessen och dess tekniska utmaningar, en central frågeställning för utvecklingen av olika typer av tablettberedningar. Inom detta område behandlade han framför allt frågor om mätning av friktion och deformationsenergier vid pulverkomprimering och även här handledde John framgångsrikt industridoktorander till disputation. Hans forskningsarbeten fick betydande internationellt genomslag och hade stor påverkan på forskningen vid den galeniska avdelningen vid Uppsala universitet, en påverkan som kvarstår än idag.

John knöts till Uppsala universitet och institutionen för galenisk farmaci som adjungerad professor i industriell farmaci år 1973 och han innehade denna anställning fram till år 1999. Han visade ett stort engagemang i både forskningen och utbildningen vid institutionen och i synnerhet dess doktorandprojekt. Under seminarier och diskussioner visade han sin skärpa och nyfikenhet vad gäller både forskningens kvalitet och relevans med insiktsfulla men vänliga kommentarer. Dessa forskningsdiskussioner emotsågs av doktoranderna med förväntan men också med viss bävan då det gällde att hänga med i tankegångarna och förhålla sig frågor och kommentar.

Vid sidan av den direkt vetenskapliga verksamheten tog John aktiv del i den strategiska utvecklingen av den galeniska forskningen i Uppsala. Tillsammans med avdelningens forskare utarbetade han i början av 1990-talet ett forsknings- och forskarutbildningsprogram som erhöll omfattande extern finansiering, bland annat från Astra och stiftelsen KAW. Detta resulterade i en kraftig expansion av forskningen och doktorandutbildningen, en förändring som fick betydande effekter för utvecklingen av den galeniska farmacin och biofarmacin i Uppsala och dess internationella genomslag.

Under åren blev det många samtal med John som tog sig tid att diskutera den galeniska avdelningens forskning och utveckling. John hade alltid konstruktiva råd och synpunkter och samtalen präglades av värme och personlig omtanke om oss akademiskt verksamma. Dessa samtal blev ett starkt stöd och bidrog till inspiration, utveckling och sammanhållning. Efter sin pensionering minskade naturligt Johns engagemang i den galeniska avdelningens verksamhet. Han fortsatte dock att under många år vara en trogen gäst på farmaceutiska fakultetens forskningsdagar.

Johns mångåriga omfattande och målmedvetna arbete för den farmaceutiska forskningen och utbildningen vid Uppsala universitet har haft avgörande betydelse för utvecklingen av den galeniska farmacin och biofarmacin och han lämnar ett tomrum efter sig som är svårt att fylla. För sina insatser för den galeniska farmacin vid Uppsala universitet och för farmacins utveckling i Sverige i stort tilldelades John av den farmaceutiska fakulteten Karl Ahlbergs minnesmedalj.

Vi som hade förmånen att under lång period samarbeta med John minns honom med tacksamhet.

Göran Alderborn
Bertil Abrahamsson
Per Artursson
Peter Edman
Hans Lennernäs