Till minne av hedersdoktor Åke Spross (1952-2023)
Åke Spross, mångårig vetenskapsjournalist vid Upsala Nya Tidning har satt punkt. Få, om någon, har betytt så mycket för att sprida vår fakultets forskning till en vetgirig omvärld. Med integritet och professionalism erhöll han ett grundmurat förtroende bland både läsare och forskare och utnämndes år 2011 till medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet. Till minne av en sann fanbärare för vetenskapen återpublicerar vi en intervju med Åke Spross, genomförd då han just mottagit beskedet om sin hedersdoktortitel.
(Bild borttagen) Åke Spross (1952-2023)
Efter att ha granskat forskare i 30 år blir Upsala Nya Tidnings vetenskapsreporter Åke Spross hedersdoktor vid medicinska fakulteten. Men sänk inte garden, hedersdoktor Spross har inga planer på att överge de skarpa frågorna.
Att utnämna en journalist till hedersdoktor är inte helt oproblematiskt. När Karin Bojs, chef för Dagens Nyheters vetenskapsredaktion, år 2008 mottog hatten vid Stockholms universitet väcktes en principdiskussion om förutsättningar för objektiv granskning. Nu har turen kommit till Uppsala och Åke Spross, som efter 30 år som medicinsk reporter vid Upsala Nya Tidning utsetts till hedersdoktor vid universitetets medicinska fakultet.
– Eftersom titeln inte innebär några formella förpliktelser känns frågan egentligen lite löjlig. Att jag, liksom de flesta journalister, jobbar på en delvis annonsfinansierad tidning kan i så fall ses som ett betydligt större problem, invänder den blivande hedersdoktorn.
I fakultetens motivering konstateras just det faktum att "i ett verksamhetsfält där forskares och läkemedelsföretags särintressen kan vara svåra att hantera har Åke Spross alltid visat prov på integritet och en utmärkt förmåga att på ett objektivt sätt skildra olika skeenden inom den medicinska forskningen".
– Det där med integritet gillar jag. Som reporter iakttar och rapporterar jag om skeenden utan att ta ställning. Läsaren ska kunna lita på att journalisten rapporterar korrekt och jag kommer att fortsätta ställa mina amatörkritiska frågor, lovar Åke Spross.
Tre decennier som förste medicinreporter på stadens enda lokaltidning har självklart renderat i både en och annan löpsedel. En av de första gånger vår journalist lät tala om sig som ungt skjutjärn inträffade redan under det tidiga 80-talet då Wasa lanserade ett fiberknäckebröd som enligt en annons i Läkartidningen påstods ha en rad positiva hälsoeffekter. Åke Spross tog med sig annonsen till Läkemedelsverket, vilket i sin tur omgående gick ut med en skrivelse om "olaga läkemedelsförsäljning" varpå produktionen stoppades.
– Bara för att dagen därpå börja gräddas igen efter att Läkemedelsverket klassat det som naturmedel. Men händelsen sägs i alla fall ha fått stor betydelse för den fortsatta diskussionen kring regler för hälsopåståenden om livsmedel, minns Åke Spross.
Han konstaterar vidare att det på många sätt är ett privilegium att vara reporter, i synnerhet vetenskapsreporter.
– Tack vare mitt jobb har jag fått träffa flera forskare vars banbrytande upptäckter för alltid kommer att finnas inskrivna i vetenskapshistorien. Och när jag ställt mina ibland rätt korkade frågor till dem har jag ändå bemötts med mer respekt och tålamod än jag fick från mina egna barn under våra diskussioner när de var i tonåren.
Nu hör det inte till vardagen att löpsedelstoff dyker upp i annonsform. Många av Åke Spross timmar går åt till att söka i PubMed och liknande databaser. Betydligt färre ägnas åt tips från forskare.
– Tyvärr kommer det sällan mer än ett par tips i veckan. Eftersom jag ansvarar för vetenskapssidorna och initierar de flesta av artiklarna själv skulle jag önska att det var betydligt fler. I synnerhet forskare inom humaniora och samhällsvetenskap kunde gärna höra av sig lite oftare.
Och, kära forskare inom humaniora och samhällsvetenskap, än är det inte för sent för bot och bättring. Fyllda 59 räknar vår nye hedersdoktor med att tillbringa många fler år framför tangentbordet, och glöm aldrig bort: Varje dag är en ny tidning.
Text: Magnus Alsne, foto: Mikael Wallerstedt (ursprungligen publicerad 2011)