Efter 335 publiceringar är Per Artursson redo för nya utmaningar

Hur känns det med bara några dagar kvar av ett yrkesliv?
Det ska faktiskt bli väldigt skönt att kliva åt sidan. Att leda en forskargrupp ställer krav på att alltid dra in nya anslag, ta ansvar för gruppmedlemmar och en ständig strävan efter att befinna sig så nära forskningsfronten som möjligt. Det tar mer energi när man blir äldre, och den energin vill jag nu lägga på annat. Det är bara att inse att ingen av oss är oersättlig och ge plats för nästa generation.

Efter nästan ett halvt sekel vid BMC, vad ligger dig varmast om hjärtat?
Utan tvekan alla de fantastiska människor jag mött. Från min egen handledare Ingvar Sjöholm som hade en fantastisk förmåga att tänka utanför boxen till alla de skickliga medarbetare och doktorander jag följt och som nu gör imponerande karriärer. Dessutom har jag i mitt arbete haft förmånen att få samarbeta med en mängd inspirerande forskare över hela världen – av vilka flera besöker Uppsala i sena januari i samband med konferensen Pharmaceutical Profiling in Drug Discovery and Development, vilket jag ser mycket fram emot.

Med närmare 35 700 citeringar, vad håller du högst bland dina vetenskapliga bidrag?
I den akademiska miljön är vi fria att ge nyfikenheten spelrum, och vår grupp har utnyttjat det utrymmet till att pröva oss fram längs många okända spår. Och ska vi för en stund titta i backspegeln ser jag som vår främsta bedrift att vi nått genomslag i många nya riktningar. Men det som idag gör mig riktigt glad är när jag tar del av tidigare adepters framgångar.

Du disputerade 1985, vad vill du hälsa dem som precis ska påbörja sin doktorandtid?
Att inte överväldigas av de strikta formella krav och den stora administrativa börda som idag delegeras till forskare på alla nivåer och stjäl viktig tid från det som bör vara vår egentliga uppgift. Professor Anna Sarkadi vid Medicinska fakulteten har reagerat med uppropet Våga Väga Administration och Johan Elf, professor vid Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten skriver i ett debattinlägg att ”Universitetsverksamhet som inte utgår från kärnverksamhetens behov bör bekostas av dem som efterfrågar den”. Oavsett hur genomförbart det är så är en sak säker: Även om den initiala tröskeln att komma igång en forskarutbildning kan kännas hög så brukar det lösa sig med tiden och utvecklas till något unikt och positivt.

Och några ord på vägen till dem som nått längre i karriären?
Vid en relativt liten fakultet som vår finns sällan muskler att rekrytera forskare ur det allra främsta ledet. Alltså måste vi identifiera och attrahera unga lovande forskare, och framför allt fostra och främja de talanger vi redan har i korridorerna. Så hjälp dem ut i världen där de kan utvecklas och bygga egna nätverk – för att sedan ge dem förutsättningar att återvända till Uppsala och BMC när tiden är inne.

Vart tar forskargrupp Per Artursson vägen när kaptenen lämnar BMC?
Mina kvarvarande doktorander får nya handledare och det lovande spår med fokus på stamcellorganoider som vi följer i samarbete med professor Mikael Sellin tas vidare av Madlen Hubert, forskare i molekylär galenisk farmaci. Jag har själv några vetenskapliga artiklar kvar att skriva och fortsätter handleda en tid inom ett projekt där vi identifierar hur befintliga läkemedel kan verka mot den obotliga njursjukdomen ADPKD.

Vad väntar när du låser dörren till laboratoriet 31 januari?
Först reser jag till Park City och framför allt Powder Mountain 10 mil norr om Salt Lake City för att återuppleva cat skiing. Väl tillbaka i Uppsala kommer jag att ha ett mindre kontor på BMC för helt färdig med forskningen är jag inte, men framför allt ser jag fram emot att vara fri från deadlines, hålla mig i form, läsa annat än vetenskapliga artiklar, och inte minst att tillbringa mer tid med familj, barn och barnbarn.

text: Magnus Alsne, foto: Mikael Wallerstedt m fl