Ny avhandling ger viktig kunskap i kampen mot tuberkulos

Sedan 1960-talet har endast en handfull läkemedel utvecklats mot tuberkulos och varje år avlider 1,5 miljon människor till följd av resistenta tuberkelbakterier. Idag ökar hotbilden även i Östersjöregionen, och behovet av verktyg att bromsa sjukdomens spridning är akut. I Europa leder kunskapskonsortierna ERA4TB och UNITE4TB arbetet där Uppsala universitets forskargrupp i farmakokinetik – den enda att ingå i båda satsningarna – har den viktiga uppgiften att skapa matematiska modeller för design och beräknat utfall av kliniska studier, och i en ny avhandling presenterar Budi Octasari Susanto resultat med kapacitet att bidra till effektiviserad läkemedelsutveckling och optimerad dosering.

– Till våra prioriterade utmaningar hör att redan i laboratoriet kunna beräkna effekterna av potentiella kombinationsbehandlingar i människokroppen. Att pröva sig fram i en klinisk fas 2-studie slukar stora resurser, och efter att ha applicerat olika kombinationer av läkemedlen rifampicin och isoniazid på bakterier och tillfört viss preklinisk och klinisk information kan vi nu redovisa en metod som kan bidra till att redan i ett prekliniskt skede förutse optimal dosering, säger Budi Octasari Susanto, doktorand vid Institutionen för Farmaceutisk biovetenskap.

I ytterligare en studie med fokus på läkemedelsutveckling har gruppen utvärderat upptag i kroppen vid olika formuleringar av macozinon, en läkemedelskandidat som visat sig svårlöslig i vatten. Genom att utveckla en matematisk modell har Budi Octasari Susanto lyckats fastslå att spraytorkad dispersion är det val av formulering som genererar högst koncentrationer i blodet.

– Vår ambition är att tillföra relevanta verktyg för tidig beräkning av optimal dosering vid kombinationsbehandling liksom kunskap om den betydelse valet av läkemedelsformulering har för upptag i kroppen. Vi ser också goda möjligheter till fortsatt utveckling av våra nya modeller i syfte att möjliggöra prediktion av kombinationsbehandlingar med tre eller fler läkemedel såväl som kapacitet att i förväg beräkna effektiviteten i en klinisk studie.

I sin avhandling belyser Susanto även behandling av tuberkulos med läkemedlet rifampicin. Vårdgivare baserar och justerar ofta dosering med hänsyn till patientens kroppsvikt, men via simulering i dator visar Susanto att läkemedelskoncentrationen i blodet inte påverkas nämnvärt av att ge alla vårdtagare identisk dos, ett alternativ som förenklar vårdgivarens arbete utan att inverka på resultatet.

– Flera studier visar även att den rekommenderade dosen rifampicin är otillräcklig för att behandla tuberkulos, samtidigt vet vi att en ökning till tillräcklig dos kan medföra att patienten utvecklar intolerans mot läkemedlet. Därför har vi provat en alternativ strategi med stegvis ökad dosering vilket indikerar både säkrare och mer effektiva koncentrationer av rifampicin i blodet. Sammantaget hoppas jag att min avhandling ska tillföra värdefull kunskap i arbetet att stoppa det hot mot den globala folkhälsan som tuberkulos åter utgör, säger Budi Octasari Susanto.

text: Magnus Alsne, foto: privat, Leonardo