Trauma och förlösning • Tunström i ton och ord

Än en gång hemsöks Europa av krigets fasor. Idag befinner sig många miljoner människor på flykt undan den terror som drabbar deras land, bland dem de tiotusentals som söker skydd i Sverige. Men vilken själslig vård kan vårt samhälle erbjuda ett folk som utstått prövningar långt bortom vår egen fattningsförmåga? Frågan är högaktuell, dessvärre tycks svaret utom räckhåll även för psykiatrins behandlingsmanualer.

– Som psykolog är jag ofta i kontakt med existentiella frågor vid sidan av traditionella diagnoser, till exempel vad det innebär att vara människa. Extra tydligt blir det bland personer som tvingats lämna sitt land, förlorat sina anhöriga och sin roll i tillvaron. Ska de lyckas börja om från början och hitta vägen framåt måste de bygga en ny mening i vardagen, förklarar Viktor Mauritz vid Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade.

För att återskapa harmoni i plågade kroppar och sinnen har de medicinskt lärde i årtusenden vänt sig till konsterna och inte minst musiken. Historien är rik på vittnesmål om dess helande krafter: Från Alexander den store och kung Salomon – vilka befriades ur depressionens bojor till toner från lyra och harpa – till Florence Nightingale vars sångaftnar lindrade de sårade i Krimkrigets fysiska smärtor. Efter en temporär nedgång under positivismens storhetstid har musiken det senaste halvseklet åter befäst sin plats i den förebyggande hälsovården.

TUNSTRÖM I TON OCH ORD

En person som aldrig betvivlade konsternas möjligheter var författaren Göran Tunström (1937-2000). I hans skapelser föräras Uppsala en återkommande plats – från ungdomsdikten Övre Slottsgatan till 1986 års roman Tjuven. Det geografiska hjärtat i Tunströms litterära universum är emellertid barndomens Sunne. I linje med Frykendalarnas rika berättartradition fyller han sitt samhälle med oförglömliga karaktärer, men glömmer heller aldrig att ge utrymme för musiken.

Ingen som läst Juloratoriet kan glömma hur Bachs toner frigör småstadens sedan länge förträngda känslor. Och i novellen Liten salongsmusik, 1943 låter Tunström musiken återge en traumatiserad pianist hans själsliga styrka, men också öppna ögonen även på den mest avoga bland bondeförbundare: ”Gossorkester, fnös Anton Bolinder. Om det åtminstone varit fruntimmer. Pojker ska inte stå å håll på med tocket när de växer upp. Det finns nyttigare saker å satsa på”. Nitton sidor senare vet fullmäktigeledamot Bolinder ”vecken glädje dä ä mä musik” och yrkar på införandet av ett skattefinansierat stipendium ”te unger som gärn vill spel men int har rå”.

Göran Tunström var under sin levnad även en uppskattad högläsare. Hans närmast unika förmågor att blåsa ytterligare liv i litterära persongallerier var vida känd, och ända fram till sin alltför tidiga bortgång fortsatte Tunström att trollbinda åhörare över hela Sverige. En berättelse han gärna återkom till var just Liten salongsmusik, 1943, och vid Konst Läkekonst 23 november lyssnar vi till en inspelning där Tunström ger röst åt krigsårens Värmland, men också till musiken som slutligen underminerar den mentalitet som hukar under nyttan och måttligheten.

KONST LÄKEKONST VÄLKOMNAR

Ola Nordenfors, universitetslektor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, disputerade med avhandlingen Känslans kontrapunkt: studier i den svenska romansen 1900-1950. Han har därefter bedrivit forskning med fokus på bland andra Erik Axel Karlfeldt, och utgav nyligen Att reda de tankar som växa till sång: Erik Axel Karlfedt – från text till ton.

Viktor Mauritz, är leg. psykolog vid Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade i Uppsala där han möter barn och vuxna som traumatiserats till följd av tortyr, krig eller flykt.

Andreas Kreuger är pianopedagog och pianist som framträder med bland annat Aroskvartetten och Omnibus kammarblåsare. Monica Alwinder är pianist, ordförande i Gottfrid Boon-sällskapet Pro piano och – liksom Andreas – styrelseledamot i Musikens Hus Vänner.