Jules Kielmann: avhandlingskapitel

Jules Kielmann lägger fram ett avsnitt ur sin avhandling om Amalia von Helvig. Material tillgängligt fr.o.m. 5 februari, antingen som kopieringsex eller via mejl.

Ordf.: Henrikson

Presentation
Efter att ha gift sig med en svensk militär flyttade den tyska författaren Amalia von Helvig, född Imhoff (1776–1831), under 1800-talets första decennier fram och tillbaka mellan Sveriges och Tysklands litterära centra. Med utgångspunkt i det klassicistiska Weimar kom hon att bosätta sig i Stockholm, Heidelberg, Uppsala och Berlin och byggde successivt ett omfångsrikt transkulturellt nätverk över nationsgränserna, som  omfattade bland annat författarjättar som Goethe och Schiller, bröderna  Schlegel, Fouqué och syskonen von Arnim, kretsen av Uppsala-romantiker kring Malla Silfverstolpes salong med Geijer och Atterbom, men även förläggare, översättare, filologer och historiker. I min avhandling undersöker jag Helvigs roll som kvinnlig författare och kulturell förmedlare. Under seminariet skulle jag vilja  diskutera ett avsnitt ur avhandlingens första del, som ägnas Helvigs skönlitterära författarskap. Med antologin Taschenbuch der Sagen und Legenden (utgiven i två volymer 1812 och 1817, tillsammans med författaren Friedrich de la Motte Fouqué) och den längre prosaberättelsen Die Sage vom Wolfsbrunnen. Mährchen  (1814) behandlar kapitelutkastet en grupp av verk, i vilka Helvig genom valet av stoff och genrer orienterar sig mot medeltida traditioner.