"Att dela värld och att dela sam-vett"

"Att dela värld och att dela sam-vett - Sara Lidman om det mänskliga varandets existentiella villkor". Diskussion av en text av Ingeborg Löfgren

Att skönlitteratur kan filosofera, och hjälpa läsare att filosofera om existentiella och moraliska frågor, är något som både den brittiska filosofen och författaren Iris Murdoch (1919–1999) och den amerikanske filosofen Stanley Cavell (1926–2018) återkommande betonar. Enligt Murdoch kan god litteratur få oss att se både världen och den andre klarare och sannare, och hos Cavell får litteraturen ofta tjäna som ett slags korrektiv till alltför abstrakt och ibland livsfrånvänd akademisk filosofi. Men hur kan då litteraturen göra detta? Hur går detta litterära filosoferande till? Vad gör litteraturen när den lyckas filosofiskt? Hur gör den det?

I denna text vill jag ge ett exempel på hur litteratur kan filosofera och inbjuda läsare till filosofisk reflektion genom att undersöka den västerbottniska författaren och aktivisten Sara Lidmans (1923–2004) författarskap. Jag vill visa hur Lidman undersöker mänskliga gemenskaps- och förståelsevillkor utifrån ett litterärt-filosofiskt utforskande av begreppet ”samvete”. Hos Lidman intar samvetsbegreppet en särskild roll i förståelsen av vad det är att vara människa: att vara människa, ett mänskligt varande, innebär enligt henne ofrånkomligen att man är en med-människa vare sig man vill det eller inte, vare sig man erkänner det eller inte. Konsekvenserna av att förneka detta moraliskt-begreppsliga existensvillkor kan dock vara förödande, ur såväl lokalt som globalt perspektiv. Under författarskapets gång vidareutvecklar också Lidman ett nytt ord ur ordet samvete – ”sam-vett” – vilket kan sägas kristallisera hennes existentiella filosofi. Lidman går under författarskapets gång från att vara en samvetes-författare, till att bli en världssamvetes-författare, till att slutligen bli en sam-vetts-författare.  Härmed vidgas kontinuerligt horisonten för det moraliska ansvaret och den begreppsliga och existentiella reflektionen: från att omfatta grannen i byn, till med-människan i världen, till alla med-varelser i det globala ekosystemet, människor, djur och växter.

Sam-vettet utgör dock inte bara en innehållslig eller tematisk angelägenhet i författarskapet. För att förstå hur sam-vettsfilosofin är en litterär existentiell filosofi måste vi också uppmärksamma sam-vettet som litterär form hos Lidman; hos henne blir litteraturen ett särskilt slags delat tänkande, ett med-vetande och sam-vetande, genom vilken en författare kan erbjuda en vision eller livsåskådning: hur den levda världen upplevs hänga ihop i ”det Hela”. Men detta sam-vetande är inte något läsaren har att passivt överta, tvärt om måste läsaren bidra med tolkning och tänkande och själv reflektera över de frågor och den vision verket har att erbjuda.

Texten är tillgänglig en vecka innan seminariet och den som är intresserad av att få den kan mejla Ingeborg Löfgren.