Stora hälsorisker med obehandlad kronisk njursjukdom

– Att kronisk njursjukdom i tidig fas oftast inte fångas upp i vården leder till att patienterna varken får diagnos eller njur­skyddande behandling. Studien visar också att patienter som inte har samtidig diabetes mer sällan behandlas. Våra resultat visar också att njur­skyddande behandling inte startas vid diagnos i tillräckligt hög grad, säger Maria Eriksson Svensson, överläkare i njur­medicin på Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet.

Främsta orsakerna till utebliven diagnos och vård, menar hon är att läkare inte reagerar på tecken till nedsatt njur­funktion i blod­prov. Detta hänger samman med att till­ståndet är symptom­fritt och att man inte kopplar detta med allvarliga risker. Kronisk njur­sjukdom brukar kallas den tysta sjukdomen eftersom symptomen ofta kommer smygande. Det kan, enligt Maria Eriksson Svensson, dröja flera år innan man märker något och då kan njur­funktionen vara reducerad till hälften eller mer.

Förekomsten av kronisk njur­sjukdom ökar globalt på grund av en åldrande befolkning och allt högre förekomst av diabetes, fetma och hjärt­kärl­sjukdom, som jämte njur­inflammation är de största risk­faktorerna.

Maria Eriksson Svensson har lett den svenska delen av studien OPTIMISE-CKD, där patienter från Sverige, Japan och USA ingått. Studien har använt data från hälso- och sjuk­vården i dessa länder under perioden 2016-2023. Syftet var att kart­lägga omhänder­tagandet av över 400 000 patienter med medel­svår njur­funktions­ned­sättning samt beskriva hur de kliniska riskerna ser ut för denna grupp av patienter.

Hon påpekar att det är vanligt att njur­sjukdom kopplas till diabetes, men studien visar att det är fallet för endast 20 procent av patienterna.

– Frånvaron av diabetes hos en nyupptäckt patient med kronisk njur­sjuk­dom kan göra att risken för allvarlig sjukdom bedöms lägre. Detta kan förklara varför till­ståndet får mindre upp­märksam­het hos både läkare och patienter, med resultat att patienterna mer sällan får diagnos och att färre får adekvat behandling. Men de ökade riskerna för allvarliga komplika­tioner och död (enligt studien dör 15 procent av patienterna inom ett år) beror inte på om man har diabetes eller inte diabetes­status. Därför bör förekomst av diabetes inte vara avgörande för upp­följning, fram­håller hon.

Maria Eriksson Svensson betonar att primär­vården har en viktig roll att se till att nedsatt njur­funktion under­söks vid tidiga symtom såsom förhöjt blod­tryck, och trött­het.

– Det är särskilt viktigt är det att kontrollera patienter med högt blod­tryck, hjärt-kärl­sjukdomar och diabetes, men även patienter utan diabetes. Detta görs genom en kombina­tion av urin­prov, blod­prov och genom att mäta blod­tryck.

– I dag finns kombina­tioner av gamla och nya läke­medel, s.k. RAS-blockerare och SGLT2-hämmare, som tillsammans har visat sig vara effektiva när det gäller att bromsa utvecklingen av njur­sjuk­dom samt förebygga tidig död. Tidig upptäckt är helt av­görande för prog­nosen vid kronisk njur­sjuk­dom. Förlorad njur­funktion går nästan aldrig att få tillbaka, men det går att bi­behålla funk­tionen genom medici­nering och livs­stils­förändringar, avrundar Maria Eriksson Svensson.

Den vetenskapliga artikeln är accepterad i tidskriften Kidney 360.