Högre seminarium i nordiska språk: Memet Aktürk Drake

Idag kan nästan alla svenskar föra ett vardagligt samtal på engelska men så har det inte alltid varit. Det fanns en lång period fram till 1970-talet då den svenska allmänheten använde engelska importord utan särskilt goda kunskaper i språket. Ett fenomen som utmärker denna typ av import är läsuttal. Det fall som denna presentation fokuserar på är vokalen <y> som i ”rugby” där <y> står för [i] i engelskan men för [y] i svenskan. Vi skulle förvänta oss att svaga kunskaper i engelsk ortografi bland allmänheten i äldre tider borde leda till större förekomst av läsuttal jämfört med nyare tider. Precis så är utvecklingen när det kommer till andra engelska vokaler men just <y> tycks skilja sig.

Uttalsbeskrivningarna i SAOL visar nämligen att läsuttal med [y] tvärtom rörde sig uppåt mellan upplagorna 1950 och 1986, dvs precis när kunskaperna i engelska höll på att öka markant. Jag kommer att argumentera att detta undantag beror på den sociala betydelse som förknippas med [y]-uttal som folkligt. Vidare kommer jag att visa att denna betydelse hänger intimt ihop med vurmen för engelskspråkig, i synnerhet amerikansk, populärkultur inklusive personnamn som slutar på y som Ronny (se Ambjörnsson 1996). Så kallade y-namn har nämligen genomgått en drastisk utveckling från positiva associationer med modernitet i det nya folkhemmet till negativa stereotyper som förknippas med underklass och kriminalitet. Det visar sig att den förbryllande ökningen i läsuttal i stort sett överlappar perioden 1940−1969 då y-namnen var som populärast (Brylla 2006) och innan den negativa stereotypen uppkommit. Ordet ”rugby” är ett talande exempel som brukade uttalas bara med [i] år 1950, fick [y] som det alternativa uttalet mellan 1973 och 2006 innan det i senaste upplagan 2015 började beskrivas med bara [y].

Referenser

Ambjörnsson, Ronny. 1996. Mitt förnamn är Ronny. Stockholm: Bonnier Alba.

Brylla, E. & Svenska språknämnden. 2006. Förnamn i Sverige: kortfattat namnlexikon (1. uppl.). Liber.