Högre seminarium: Daniela Piipponen, Helsingfors universitet

I mitt föredrag diskuterar jag normer i 1800-talets finländska svenska med utgångspunkt i en studie i substantivböjningen. Svenskan hade vid 1800-talets början till stor del standardiserats, men det fanns fortfarande en del olösta frågor. En av dessa angick valet av bestämd artikel i substantivets pluralform: utöver -na förekom även alternativet -ne (t.ex. författarna/författarne), men reglerna för hur de två borde användas var inte alltid helt klara. I mitt föredrag redovisar jag utifrån en korpusundersökning i 1800-talets tidningsspråk hur variationen i den bestämda substantivböjningen sett ut under århundradet, med särskilt fokus på utvecklingen i Finland. Resultaten visar nämligen att fastän huvuddragen i böjningen varit likadana på bägge sidorna om Östersjön, utvecklar den finländska substantivböjningen vissa drag som inte fått motsvarande spridning i Sverige. Jag kompletterar korpusmaterialet med en mer detaljerad undersökning i författaren Zacharias Topelius språkbruk utgående från hans läsebok Boken om vårt land (1875), som länge hade en betydelsefull position i den finländska folkskolan.