Seminarium med boksläpp 12 april - Henrik Edgren

Välkommen till ett seminarium kring Henrik Edgrens nya bok En kungsådra för nationens samhörighet. Läsebok för folkskolan i det sena 1800- och tidiga 1900-talets skola och samhälle.

Intervju med Henrik

Vad är det som gör den här perioden i svensk utbildningshistoria så intressant enligt dig?

Under den här tiden så fick alltfler skolbarn – även från samhällets fattigare befolkningsgrupper – gå i en skola som successivt blev bättre och bättre. Kvaliteten på skolan går givetvis inte att jämföra med idag, men ambitionen var – inte minst från statligt håll, men också från många andra engagerade i skolfrågor – att förnya undervisningsmetoderna, utbilda bättre lärare, ge ut nya läromedel, bygga mer ändamålsenliga skolbyggnader, likrikta undervisning genom utfärdande av skol- och läroplaner och så vidare. För första gången i historien ville man verkligen under denna tid – som litteratursociologen Lars Furuland en gång så träffande uttryckte det – ”sprida [kunskapens] ljus över landet”. Det tycker jag är både viktigt och fascinerande.

Centralt därtill är att skolan på ett uttalat sätt – inte minst genom Läsebok för folkskolan – blev ett verktyg för att nationellt förena Sveriges skolbarn i en tid kännetecknad av massnationalism, kritik mot Svenska kyrkan, industrialisering samt kamp för utökade politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. För mig är det då intressant att ställa frågan om var folkskolan – i mitt fall Läsebok för folkskolan – stod i denna samhällsomvandling. Det är nämligen inte så enkelt – som en del av den tidigare forskningen har hävdat – att folkskolan per automatik drev fram ett mer demokratiskt och jämlikt samhälle. Jag ser snarare Läsebokens bildningsavsikter i ett längre historiskt perspektiv med rötterna i reformationen och upplysningen. Det är ett av flera viktiga teman i min bok.

Vad skulle du säga är det viktigaste som Läseboken har bidragit med för Sverige och det svenska folket?

Den höjde kunskapsnivån och allmänbildningen också bland landets fattigare barn och vuxna. Den stärkte läs- och skrivkunskaperna, även om många av texterna (framförallt i de första upplagorna) inte var så anpassade för barns läsning. Ur det perspektivet passar epitetet – som också användes i samtiden – ”Menige mans humaniora” mycket bra. Därtill bidrog Läseboken till att bygga en nationell samhörighet, eftersom näst intill alla folkskolebarn i slutet på 1800- och början på 1900-talet läste samma bok och därmed fick en gemensam kunskapsbas om centrala värderingar samt om Sveriges historia, litteratur, geografi och språk, vad vi idag skulle kalla för en ”en nationell kanon”. Att skolan i vår tid ska förmedla en sådan kanon är mycket omdebatterat. I slutet på 1800- och början på 1900-talet var det en självklarhet som väldigt sällan ifrågasattes.

Regeringen har nyligen beslutat om att ta fram en svensk kulturkanon. Går det att jämföra Läsebok för folkskolans roll under det sena 1800-talet med hur man tänker sig användningen av en nutida nationell kulturkanon?

Ja. Jag tror att parallellerna är många med hur man då, och idag, definierar begreppet, med skillnaden att man i vår samtid vill lyfta in nya företeelser som vi ska vara stolta över, som film och idrottshjältar etcetera. En annan likhet är att innehållet i en nationell kanon engagerar många; det var också tydligt för runt 150 år sedan. Men, återigen, att skolan ska förmedla en nationell kanon var en självklarhet under den tidsperiod som min bok handlar om. Samma sak gäller inte idag.

Det kanske är lite tidigt att tänka framåt, men har du något nytt projekt på gång?

Att skriva en bok tar mycket tid och kraft, så jag har ännu inte startat något nytt bokprojekt. Jag umgås dock med vissa planer på att behandla Läseboken i en internationell kontext, eftersom det ungefär samtidigt utkom liknande läse- och läroböcker i Finland, Norge, Danmark, Frankrike och Tyskland. Ambitionerna var ungefär densamma, vilket säger mycket om skolans och utbildningens roll i det moderna samhälle som växte fram på bred front i västvärlden i slutet på 1800- och början på 1900-talet. Här skulle jag kunna dra nytta av mina språkkunskaper i franska och tyska. En sådan bok ska jag i så fall skriva på engelska, eftersom den i hög grad ska riktas mot en internationell publik.