Disputation: Dissent and Harmonies – On Literature Education, Democracy and Agonism

Den 22 november försvarar Emma Nilsson-Tysklind sin doktorsavhandling i didaktik: Dissent and Harmonies – On Literature Education, Democracy and Agonism

Se abstract och doktorsavhandling

För mer information, se kalendariet

- I din avhandling undersöker du litteraturundervisningen inom gymnasieskolan som en möjlig demokratisk arena. Är det något som har överraskat dig under arbetets gång?

I avhandlingen har jag ett agonistiskt demokratiperspektiv, men det hade jag inte från början. När jag började forskarutbildningen hade jag en syn på litteraturundervisningens demokratiska potential som jag efterhand kom att ifrågasätta. Jag hade en idé om deliberativa litteratursamtal, och jag trodde nog också att jag på något sätt skulle kunna mäta effekten av undervisningen på eleverna för att se om undervisningen bidrog till att de blev mer demokratiska. Men det lyxiga med forskarutbildningen är att man får så mycket tid att läsa, diskutera med andra, och ifrågasätta sina egna uppfattningar. Ganska snabbt släppte jag synen på demokrati som något individen ska lära sig, till förmån för mer maktkritiska perspektiv. I mina olika delstudier visar jag istället andra sätt att tänka sig relationen mellan litteraturundervisning och demokrati, där demokrati blir en del av undervisningssituationen snarare än något som händer efter att eleverna har blivit utbildade.

- Tror du att din avhandling skulle kunna användas för att utveckla undervisningen i svenskämnet inom gymnasieskolan?

Jag tror att avhandlingen kan kasta ljus på frågan om vad vi egentligen menar när vi säger att litteraturundervisningen har demokratisk potential, genom att bidra med perspektiv från teorier som hittills inte i så hög grad har kopplats ihop med litteraturdidaktik. Den stora diskussionen om vad demokrati är hoppas jag inte bara får föras på universitet, utan också kan involvera de lärare och elever som dagligen deltar i litteraturundervisning. Demokratins utveckling och fortlevnad är ju en viktig fråga som jag tror oroar många, så även lärare och elever. Även om det inte kan vara skolans uppgift att ensam utveckla demokratin tycker jag att det är en fråga som lärare och elever behöver få vara med och förhandla.

- Vad tycker du har varit svårast under avhandlingsarbetet?

Egentligen är faktiskt allt ganska svårt, men det är också därför det är roligt. Det allra svåraste tycker jag nog var att sätta punkt i slutet, eftersom forskning egentligen är ett tänkande som bara pågår. Det är svårt att bestämma sig för att avhandlingen är färdig, men det måste man ju. En annan sak som kan vara svår är att släppa jobbet och vila. Man får hitta sätt att göra det, även i perioder då det är mycket att göra.

- Har du något tips till en person som funderar på att söka till eller precis har antagits till forskarutbildningen?

Ett tips för den som funderar på att söka är att bara göra det. Och ge inte upp om du inte blir antagen vid första försöket, det blev inte jag och det gjorde inte jag. För den som är nyantagen är mitt bästa tips att ta hjälp av kollegor, inte minst doktorandkollegor. När man är doktorand har man så många smarta kollegor. Gå till fikarummet, engagera dig i doktorandrådet, lyft dina svårigheter med andra och lyssna och försök hjälpa till när andra berättar om sina svårigheter. Det är tufft att vara doktorand men det behöver inte vara ensamt.