Disputation: Making the Open Preschool: A Place for Language and Integration

Den 14 mars försvarar Sarah Campbell sin doktorsavhandling i didaktik: Making the Open Preschool: A Place for Language and Integration

Se abstract och doktorsavhandling

För mer information, se kalendariet

Studieobjektet för din avhandling är den öppna förskolan i Sverige från början av 1970-talet och framåt. Vad gjorde dig intresserad av öppna förskolan?

Jag har varit intresserad av den roll öppen förskola kan spela för utrikesfödda föräldrar ända sedan jag själv flyttade till Sverige 2014. Jag och min dotter var ofta på öppna förskolor runt om i Uppsala, och det var ju där att jag började lära mig svenska. Mitt ordförråd bestod mest av skogsdjur, kroppsdelar och väderlekar i början! När jag skrev min bok ’Swedish for Parents’ pratade jag med många föräldrar som tyckte att just kombinationen flytta till ett nytt land/lära sig ett nytt språk samtidigt som man är ny som förälder var supertufft. Många uttryckte att de vågade inte prata svenska ifall det blev fel, och kände sig isolerade på grund av detta. Så när jag fick chansen att bli doktorand i didaktik med inriktning mot flerspråkighet och nyanländas lärande, i en forskningsmiljö som ville bygga upp forskning kring flerspråkighet och förskolan, så kändes det som det självklara valet att undersöka öppen förskola, i och med att jag ville titta närmare på vilka förutsättningar som finns i Sverige för att kombinera språkstudier med livet som småbarnsförälder.

Vilken roll har den öppna förskolan som plats för språkinlärning och integrering av vuxna i det svenska samhället jämfört med t ex SFI?

Det är det här som jag tycker är så intressant och spännande, och som jag verkligen känner att jag lärt mig mycket om under min forskarutbildning. Den öppna förskolan som verksamhetsform är ganska klurig i och med att den inte är lagstadgad, och i och med att de som arbetar inom branschen uttrycker att det finns och har funnits en viss okunskap bland såväl allmänheten som bland aktörer på kommunala, regionala och även nationella nivåer gällande vad öppen förskola faktiskt är, och vad man kan göra där – detta är något som kommer upp många gånger i min empiri.

Det som min forskning visar är att öppen förskola kan vara avgörande för språkinlärning bland utrikesfödda föräldrar som upplever isolation, eller som upplever att de saknar en självklar, offentlig plats att vistas på i vardagen. Begreppet ’utanför samhället’ används ofta i detta sammanhang, och jag kan personligen tycka att det är ett problematiskt begrepp. Jag ser utifrån min empiri att man snarare kan beskriva fenomenet i termer av människor som av den ena eller den andra anledningen saknar tillgång till trygga, meningsfulla, offentliga miljöer där de kan vistas, möta andra, komma i kontakt med det svenska språket, och få information om vilka möjligheter som finns för dem.

Det är här den öppna förskolan kommer in. Pedagogintervjuer i min studie visar tydligt att de betraktar den öppna förskolan först och främst som en trygg, kravlös, gratis verksamhet där vuxna deltar som föräldrar. Oavsett vad man har för andra titlar eller identiteter, när man är på öppen förskola, då är man, precis som alla andra, där i sin föräldraroll, och man får komma dit precis som man är. Det finns ju inget krav på prestation eller på ett viss typ av deltagande. Kommer man och vill delta i de olika aktiviteter som erbjuds, kanon. Kommer man och vill sitta i soffan och amma, eller bara ta det lugnt och rita tillsammans med sitt barn i ateljén, det går lika bra. Tröskeln är låg, och det är högt i tak.

För det är först då man kan börja samla på sig den trygghet som behövs för att ta sina första steg mot ett bredare deltagande i samhället. Först när man har kunnat träffa andra och prata med dem, när man har blivit bemött och emottagen av någon som inte kräver mer än att man är där och är sig själv. Någon som från första början ser dig som kompetent – som expert till och med – för alla föräldrar är ju experter i sina barn. Då kan man ta de första stegen mot att lära sig det svenska språket. Man kan delta i språkträning eller andra språkutvecklande aktiviteter på öppen förskola tillsammans med sitt barn, man kan möta SFI-lärare och få hjälp av dem samtidigt som man kan ha med sig sitt barn. Man kan lära sig om förskolan, och vilken roll den kan spela för sitt barn och barnets framtid, inklusive barnets språkutveckling i svenska.

SFI spelar såklart en mycket viktig roll i samhället, men att den öppna förskolan erbjuder en låg-tröskel väg in, så att säga, är avgörande för många. När man väl har fått förutsättningar som gör att man kan ta det steget, då kan man delta i den mer formella språkundervisningen, men när man är ledig med barn och dessutom ganska isolerad, då behövs de typer av trygghetsskapande och språkutvecklande aktiviteter som den öppna förskolan erbjuder.

Finns det någonting inom samma ämne som du skulle vilja fördjupa dig i ytterligare?

Precis allting! Det finns så mycket jag är nyfiken på vad gäller den öppna förskolan som verksamhetsform! Men om jag fick välja skulle jag antingen vilja forska vidare kring öppen förskolas historia, eller göra en bredare analys av hur språkträning är organiserad i öppna förskolor och i andra verksamheter som till exempel språkcaféer. Det tycker jag vore mycket spännande utifrån ett didaktisk perspektiv – hur fattas didaktiska beslut när det inte finns varken läroplan i sin vanligaste mening eller krav på närvaro eller bedömning, till exempel? Vad gäller öppen förskolas historia finns det hur mycket som helst som jag skulle vilja forska om – jag skulle vara intresserad, till exempel, av att titta på hur olika kommuner runt om i Sverige resonerade och planerade kring utveckling, senare avveckling och nu eventuella återinföranden av öppna förskolor. I min forskning har jag fått till en bra överblick över verksamhetens utveckling sedan 70-talet på nationell nivå, men jag är supernyfiken på vad som finns i de olika kommunernas arkiv!

Du har undervisat ganska mycket inom förskollärarprogrammet under din doktorandtid. Hur har det påverkat avhandlingsarbetet?

Alltså det har varit så givande att undervisa på förskollärarprogrammet, och att handleda förskollärarstudenter och lärarstudenter när de skriver sina Självständiga Arbeten. Jag har ju mest undervisat om språk, flerspråkighet, mångfald och språkpolitiska frågor kopplat till utbildning och undervisning, så det har legat ganska nära mitt avhandlingsämne, och jag känner att jag har lärt mig mycket från studenterna! Att lyssna på studenters insikter, åsikter och idéer om flerspråkighet i skolor och förskolor är mycket intressant – de har med sig egna erfarenheter, och erfarenheter från sina VFU, till exempel, och det är så kul att kunna arbeta med dem och väva tillsammans de kunskaper och erfarenheter studenterna kommer med och de teoretiska och didaktiska perspektiv på flerspråkighet. Sedan är det ju roligt att undervisa – jag är legitimerad lärare men har mest arbetat i grundskolor i Storbritannien, så det har varit utmanande men otroligt spännande att undervisa här på EDU, och "bli" universitetslärare. Jag har arbetat mycket med så kallade "loose parts" metoder i vissa seminarier, vilket innebär att studenter har fått arbeta med massor av olika material för att gestalta olika koncept och teorier som ett komplement till gruppdiskussioner och så vidare. Det verkar ha uppskattats, och det är en metod jag också använt mig av under mitt avhandlingsarbete när jag försökt tänka kring olika didaktiska modeller och processer.

Erik Åstrand