Disputation: Striden om den högre utbildningen: En socioretorisk studie av remissyttranden inför svenska högskolereformer 1969–2007

Den 21 mars försvarar Moa Lindqvist sin doktorsavhandling i utbildningssociologi: Striden om den högre utbildningens idé och funktion. Remissyttranden inför svenska högskolereformer 1969-2007

Se abstract och doktorsavhandling

För mer information, se kalendariet

Du har studerat remissvar till fyra stora reformer inom högre utbildning i Sverige. Vad var det som fick dig intresserad av detta?

Föreställningen om vad universitetet är – och vad det borde vara – har genom historien formats och omformats av skiftande ideal om kunskap, bildning och samhällsnytta. Just spänningen mellan olika ideal – till exempel mellan universitetet som en plats för fritt tänkande och som en motor för ekonomisk och samhällelig utveckling – har alltid fascinerat mig. Min nyfikenhet på universitetet, både som idé och som fysisk plats, väcktes redan under min grundutbildning. Efter att ha tagit en masterexamen i retorik började jag undervisa i ämnet, både vid Uppsala universitet och vid Högskolan i Gävle och det blev tydligt hur olika ideal om högre utbildning också tog sig uttryck i dess praktiska utövning. Jag blev intresserad och fascinerad, men även konfunderad: hur kan så många olika kurser och program rymmas inom ett och samma begrepp, högre utbildning? Så det var helt klart nyfikenhet som fick mig att söka till forskarutbildningen i utbildningssociologi och till en början var mina forskningsfrågor relativt grandiosa och på så vis även obesvarbara i en doktorsavhandling. Men ju mer jag läste om hur den högre utbildningen i Sverige reformerats sedan mitten av 1900-talet desto tydligare blev det att både aktörerna som hade givit sig in i debatten om vad den högre utbildningen borde vara och de ideal aktörerna grundade sina argument i varit medskapande i det vi i dag känner till som högre utbildning. Remissvaren på utredningarna som föregick de större reformerna visade sig vara en guldgruva för att förstå vilka aktörer som tagit sig utrymme och vilka ideal om den högre utbildningens idé och funktion som funnits i omlopp under dessa decennier.

Har du kommit fram till någonting som överraskade dig, eller fick du dina förväntningar bekräftade?

Det är så mycket som överraskat mig! I min forskning undersöker jag både hur lärosätena själva ser på högre utbildning och hur en rad externa aktörer har förhållit sig till den över tid. Att se hur dessa uppfattningar har förändrats, vilka ideal som har betonats vid olika tidpunkter och hur vissa argument har återkommit i olika tappningar har varit oerhört intressant. En av de mest spännande delarna av forskningsprocessen är just att gå från att ha en känsla av hur något förhåller sig, för att sedan bli motbevisad och tvingas tänka om. Om allt bara hade bekräftat mina initiala förväntningar skulle jag snarare känna att jag missat något eller att jag borde leta vidare – för då hade det ju inte kommit fram något nytt.

Har det dykt upp något som du skulle vilja forska vidare på under arbetet med avhandlingen?

Massor! Dels sådant jag upptäckte under mina dagar i arkivet, men som inte riktigt passade in i avhandlingens fokus, och dels nya idéer som vuxit fram i samtal och diskussioner på seminarier och i fikarum. Jag är övertygad om att forskning alltid blir bättre när den får diskuteras, prövas och utmanas i dialog med kollegor. Genom dessa samtal har jag inte bara fått nya perspektiv på mitt eget material och omprövat mina analyser, utan också insett hur många spännande sidospår som finns att utforska vidare. Det finns så mycket mer att säga om hur olika aktörer försökt påverka riktningen för den högre utbildningen i Sverige och hur deras argument har förändrats över tid. Jag skulle också vilja fördjupa mig i de mer dolda processerna – hur beslut och reformer inte bara formas genom remissvar och offentliga debatter, utan också genom informella nätverk och maktrelationer. Diskussioner med kollegor har gång på gång öppnat upp nya tankebanor, och jag ser fram emot att fortsätta undersöka dessa frågor i framtida forskning.

Vilken är din favoritreform?

Haha, vilken omöjlig fråga! Jag väljer, precis som i min avhandling, att fokusera på remissvaren istället: Remissvaren inför högskolereformerna 1969 och 1977 är helt ljuvliga. Det är så mycket känslor som uttrycks i dem och det är enormt uppfriskande att läsa hur personer inom en och samma institution kunde landa i så radikalt olika ställningstaganden. Vid dessa reformer var det verkligen många röster som fick höras, och det gör dem särskilt intressanta att studera.

Erik Åstrand