Människor, biotan (växt- och djurliv) och landskap i Estlands svenskbygder etnobiologiska perspektiv

Den svensktalande befolkningen längs den estniska kusten och på öarna var för sin försörjning avhängiga lokala biologiska resurser (jordbruksprodukter, fisk, sjöfågel, säl, lövfoder, timmer och andra skogsprodukter). Byggmaterial, råvara till hushållsredskap och verktyg, samt livsmedel och djurfoder, erhölls till stor del lokalt. Dessutom utgjorde landskapet, havet och dess biota en viktig del av befolkningens kognitiva verklighet, språkbruk och traditioner. Träden var viktiga för olika nyttigheter och växter användes för färgning, läkedom, dryck och föda. Även marina arter och mikrobiotan spelade en viktig roll i estlandssvenskarnas liv. De lokala kunskaperna om detta var omfattande. När befolkningen tvingades lämna sina hemtrakter och fly till Sverige under andra världskriget gick deras detaljkunskaper om landskapet och biotan förlorade för alltid. Dokument i arkiv ger oss emellertid möjligheter till en viss inblick i detta numera förlorade biokulturella arv. Om detta berättar Ingvar Svanberg, IRES, i kvällens seminarium.