Om Barnets berättelse som en röd tråd

Uppföljningsverktyget ska bidra till verksamheten med att:

Täppa till kritiska informationsglapp mellan myndighet och öppenvård
Förbättra barns delaktighet genom hela processen och särskilt under insats
Stödja professionella att göra en välgrundad bedömning om insatsen varit till hjälp för barnet

Uppföljningsverktyget Barnets berättelse som en röd tråd är skapat utifrån de brister som konstaterats i tidigare forskning (Heimer och Pettersson 2023; Heimer, Näslund och Palme 2017) och erbjuder en struktur för att förbättra barns delaktighet under hela processen, baserat på antagandet att det ger ett bättre utformat stöd (Heimer och Palme 2016; Heimer, Näslund och Palme 2018), och för att följa upp om situationen blir bättre för barnet.

Barnet får svara på frågor om det som är problemen i början av insats, vid uppföljning av insats och vid avslut. På så sätt mäts om barnets situation har förändrats till det bättre. Familjebehandlare träffar i och med det barnet enskilt inom ramen för insatsen flera gånger. Ett antal frågor väljs till utifrån situationen för det enskilda barnet. Uppföljningsverktyget utgår från den problem-orienterade modellen (Vedung 2009) som blir aktuell när målen inte nödvändigtvis överensstämmer med problemen, och där det är osäkert om målen bidrar till att lösa problemen.

De olika delarna i processen

I den första gruppen medverkande kommuner var det från början familjebehandlare som genomförde barnsamtalen vid alla tre tillfällen. Det är angeläget att familjebehandlare träffar barnet tidigt i insatsen så därför föredrar vi att det är familjebehandlare som håller i samtalet vid T1. Socialsekreterare kan däremot hålla i samtalet med barnet till exempel inför uppföljning (T2).

I den andra gruppen kommer både socialsekreterare och familjebehandlare i en eller flera medverkande kommuner att hålla i barnsamtalen under insatsen.

När frågorna ställs till barnet redan under utredning så kommer mer relevant information fram att överlämna till öppenvården. Ju bättre uppgifter från barnet om oron och identifierade problemområden under utredning, desto bättre förutsättningar får familjebehandlare att arbeta med rätt saker.

Vad innebär det för kommuner att använda uppföljningsverktyget?

Enskilda samtal genomförs med barnet i början av insats, inför uppföljning av insats och vid avslut.

Deltagande kommuner har en kontaktperson som ansvarar för att samtalen med barnen blir genomförda, och att familjebehandlare får det stöd de behöver.

Kommuner använder de mallar som är en del av uppföljningsverktyget för att täppa till glappen mellan myndighet och öppenvård. Familjebehandlare efterfrågar information från socialsekreterare i ett förmöte utifrån en mall. Vid avslut av insats gör familjebehandlare utifrån en mall en slutanteckning som ska tas med i bedömningen av socialsekreterare i de fall barnet återaktualiseras.

Ett digitalt stöd används för att skriva ut frågorna och registrera svaren. Det digitala stödet kommunicerar inte med socialtjänstens verksamhetssystem, men worddokument skapas som kan läggas i barnets akt.

Följeforskning sker för att se om uppföljningsverktyget bidrar med det som görs anspråk på.

Hur kan vi förstå att öppenvårdsinsatser till utsatta barn inte redan utvärderas?

Jag menar att det inte finns något annat rimligt sätt att bedöma om insatsen varit till hjälp än att utgå från barnets oro, som vi gör i vårt uppföljningsverktyg. Att utgå från de problem som finns i familjen och se om barnets situation har förbättrats, och att det är barnet själv som skattar.

Säger Maria Heimer som är forskningsledare

I den mån insatser (utöver placering) har utvärderats så är det främst specifika manualbaserade program eller metoder (se t.ex. Thulin och kollegor för utvärdering av KIBB utifrån ett barnrättsperspektiv). Men de allra flesta barn som får en insats från socialtjänsten får en traditionell insats såsom familjebehandling. Det är troligt att det anses omöjligt att på ett metodtroget sätt utvärdera traditionella insatser, inklusive familjebehandling och föräldrastöd, eftersom det är otydligt vad som är insatskomponenten. Den form av utvärdering som istället används är att föräldrar och, i lägre utsträckning, barn skattar sin nöjdhet. Ett annat sätt är måluppfyllelse, där socialtjänsten bedömer, ofta tillsammans med familjen, om målen för insatsen är uppnådda. Det kan bli problematiskt när målen inte hänger ihop med den situation som identifierats i socialtjänstens utredning, eller med barnets uppgifter. Ett vanligt exempel är att socialtjänsten ska arbeta med rutiner och vägledning i ärenden där barnet utsatts för våld av en förälder. Ett av flera skäl till problemförskjutningen och mål som inte korresponderar med problemen, kan vara att målen är framförhandlade tillsammans med föräldrarna, och inte med det utsatta barnet.

Korta fakta

Frågor ställs till barn som fyllt 6 år.
Det är inte ett enkätverktyg utan frågorna ställs i ett samtal med barnet.
Det är totalt 15 frågor med standardiserade svarsalternativ plus följdfrågor.
Ett enkelt språk används.
Frågorna är utformade utifrån den kunskap som forskningen lyfter fram och den erfarenhetsbaserade kunskap som finns inom verksamheten om hur problem i hemförhållanden påverkar barn.