Ett aktivt civilsamhälle? Statens relation till civilsamhället i Indien och Etiopien

Beskrivning

När stora nya sociala grupper, så som lönearbetare, organiserar sig sker en rad förskjutningar. Bland dessa är vissa betingade av de nya civilsamhällessammanslutningar som bildas och stärks. Ofta har staten sina givna intressen av att, växelvis, kontrollera, påverka, eller pacificera liknande sammanslutningar, åtminstone för att se till att inte de regerande partiernas egna politiska agenda åsidosätts. Går denna process för långt krymper det offentliga rummet till en sådan grad att vi talar om en regelrätt diktatur. Men ofta driver civilsamhällesorganisationer processen i motsatt riktning genom stora omvälvande aktioner, som de som beskrivs ovan, men också genom vardagliga kontakter, påverkansarbete och opinionsbildning. I detta ligger en viktig grogrund för demokratisk utveckling.

Forskning om det civila samhället saknar emellertid adekvata teorier för att förklara hur civilsamhällets inflytande varierar över tid och mellan olika regimer. Genom att titta på interaktionen mellan stat och civilsamhälle i två valda länderna ämnar vi att beskriva och förklara hur det offentliga rummet växelvist krymper och ökar över tid. De empiriska studierna kommer vi använda som grund för att utveckla ett teoretiskt ramverk som syftar till att förstå statens relation till civilsamhället bättre. Vi tittar specifikt på arbetstagarorganisationer och frågan om minimilöner för att belysa det offentliga rummets föränderlighet. Under olika perioder har frågan om minimilöner sjunkit bort från den nationella agendan, medan arbetstagarorganisationer har marginaliserats. Men under andra perioder har arbetstagarorganisationer lyckats mobilisera människor bakom krav, placera frågor på den nationella politiska agendan, driva på lagstiftning och kontrollera att denna lagstiftning har åtföljts. Länderna vi har valt att studera, Indien och Etiopien, är två länder som ofta har beskrivits som väsensskilda – det förra som ’världens största demokrati’, och det senare som en diktatur – men i båda fallen har länderna över tid varit mer och mindre demokratiskt och auktoritärt. Med dessa båda fall kan vi således fånga civilsamhällets relation till staten under olika grader av demokrati och auktoritärt styre. Vi fokuserar på minimilöner i analysen av civilsamhällets relation till staten. Minimilöner är ett bra fall då frågan i regel engagerar och mobiliserar aktörer i civilsamhället till den grad att stater, oavsett regimtyp, inte kan ignorera påtryckningarna. Fokus på minimilöner tillåter oss alltså att fånga statens relation till civilsamhället över tid i båda länder.

Projektet lämnar ett viktigt bidrag till vår förståelse för hur civilsamhället och staten interagerar i olika regimtyper vilket är direkt användbart för alla biståndsprojekt som syftar till att främja civilsamhället.