Svensk diskrimineringsantisemitism 1860–1945

Om boken och föredraget

Kontinuitet eller diskontinuitet? I boken undersöks om det förekom statlig diskriminering av judar vid ansökningar om svenskt medborgarskap mellan 1921 och 1945, vilket sätts i relation till en tidigare undersökning av perioden 1860–1920.

Samtliga drygt 16 000 medborgarskapsansökningar har analyserats, varav cirka tio procent kom från personer med mosaisk trosbekännelse och ytterligare någon procent från andra trosbekännare som av myndigheterna noterades som judar utifrån ”etniska” eller ”rasmässiga” kriterier.

Undersökningens viktigaste och mest överraskande resultat är att diskrimineringen vid medborgarskapsansökningar i stort sett upphörde i början av 1920-talet. Detta står i skarp kontrast till perioden 1860–1920, då så kallade östjudar utsattes för omfattande diskriminering. Åren kring 1922 framstår som en tydlig vattendelare: därefter var det ovanligt att någon som uppfyllde de formella minimikraven fick avslag på sin ansökan.

Visserligen blev det generellt svårare att bli svensk medborgare genom förändringar i lagstiftning och praxis, men dessa restriktioner drabbade alla grupper. Resultatet står också i kontrast till den restriktiva invandringspolitiken gentemot judiska flyktingar under 1930-talet. De som väl kommit in i Sverige och bott här tillräckligt länge blev alltså inte diskriminerade när de ansökte om svenskt medborgarskap.

Om föredragshållaren

CARL HENRIK CARLSSON är docent i historia vid Uppsala universitet. Bland hans böcker märks Judarnas historia i Sverige (2021), som nominerades till såväl Augustpriset som Stora fackbokspriset, Källor till judarnas historia i Sverige (2022), Integration mot alla odds? En longitudinell kohortstudie av östjudars barn i Sverige, 1880–1920 (2024) och Aaron Isaac. Sveriges förste jude (2025).