”Osnygga obildbara sinnesslöa”. Vardagsliv och kategorisering på Vipeholms sjukhus 1935–63

Vipeholms sjukhus var Sveriges största institution för barn, kvinnor och män som ansågs vara ”obildbara sinnesslöa” med stora omvårdnadsbehov. Till Vipeholm skickades personer som tillskrevs diagnosen ”idioti” i kombination med ”svårskötthet” från hela Sverige.

Vipeholm är omskrivet i nutid på grund av det omfattande kariesexperiment som utfördes utan samtycke, de höga dödstalen 1941-43, de hjärnor som utan samtycke skickades för obduktion och den gemensamma graven för avlidna. Det är lätt att förfasas. Utan att förringa det låga människovärde som de intagna tillskrevs och den kränkande behandling de kunde utsättas för krävs också kunskap om hur ”sinnesslövård” bedrevs i allmänhet – på vilka sätt var Vipeholm unikt?

Sjukhuschefen Hugo Fröderberg skapade sitt eget kategoriseringssystem med grupperna 0-6 inom kategorin ”obildbara sinnesslöa”. Enbart de högre grupperna tillskrevs möjligheter till utveckling. Det stora hoppet sattes till sysselsättningsterapin. Med åren kunde allt fler sysselsättas, men en stor andel fick anteckningen ”kan ej sysselsättas” i sin journal. Likaså fanns en lekskola på barnavdelningen, men bara ett fåtal barn deltog i verksamheten. Bristen på aktiviteter och stimulans i kombination med oro, självskadebeteende och ångest samt många personer på liten yta resulterade i en miljö som skapade irritation, oro och våldsamhet.

I föredraget diskuterar jag Fröderbergs kategorisering av de intagna och hur det påverkade verksamheten och vardagslivet på Vipeholm.

Ges på plats och via zoom. Obligatorisk anmälan till cff@cff.uu.se eller telefon 018-471 64 45.