Det här är Allan Pettersson - Att lyssna i sitt inre

Foto: Gunnar Källström

Det här är Allan Pettersson

I skriften ”Möten” återger fotografen Gunnar Källström hur han i samband med ett reportagearbete i Konserthuset lyssnar till repetitionen av två verk. Efteråt ber en musiker om fotografens åsikt. ”Jo, det första var väl inte så bra, men det andra var fantastiskt!” Det första var Beethoven och det andra Allan Pettersson. ”Vem fan är Allan Pettersson?” utbrister en tagen Källström – som med tiden skulle utveckla en nära vänskap till kompositören och som tagit fotot av Pettersson vi tar del av ovan.

Vem fan var då Allan Pettersson? Faktum är att han – om än i hemlandet något skymd av Alfvén och Stenhammar – tillhör våra internationellt mest erkända tonsättare. Vägen till berömmelse var dock både lång och snårig. Uppväxten i Stockholms arbetarslum – där barnet Allan delade en gallerförsedd enrumslägenhet med tre syskon, en religiös mor och en våldsam far – hindrade inte hans musikaliska ambition. Likväl kom den att prägla flera av den vuxne mannens kompositioner, inte minst de populära Barfotasångerna som tydligt identifierar sig med samhällets utstötta.

Petterssons stora publika genombrott kom med 1968 års uruppförande av Symfoni nr 7. Verket väckte snabbt entusiasm även utanför Sveriges gränser och redan år 1970 belönades en inspelning med en Grammis. Idag ingår verket i många orkestrars standardrepertoar och är det på skiva mest sålda klassiska svenska verket någonsin. Till Petterssons största stunder räknas även Symfoni nr 12, komponerad till Uppsala universitets 500-årsjubileum.

Vid Konst Läkekonst 13 februari gästas vi av Per Henning-Olsen som år 2013 disputerade på avhandlingen En symfonisk särling. En studie i Allan Petterssons symfonikomponerande. Vi lyssnar också till utvald musik av Pettersson, framförd av Anders Larsson, sång, och Andreas Kreuger, piano.

Att lyssna i sitt inre

Redan i essän Dissonance-douleur från 1952 konstaterar Allan Petterson hur han i ett av sina verk konkretiserar de själsliga smärtor han absorberat i sin barndom. Med tiden skulle Pettersson utveckla kronisk ledgångsreumatism – Reumatoid artrit – en sjukdom som de sista decennierna av hans liv gjorde honom närmast rörelsehindrad. Mot slutet skapade han sängliggande med svåra fysiska plågor som kommer till tydligt uttryck i de sena kompositionerna.

Reumatoid artrit är en autoimmun sjukdom som drabbar närmare 1 procent av befolkningen i västvärlden. De bakomliggande orsakerna är ännu inte helt fastställda, men genetiska faktorer och rökning ökar risken. Statistik visar också att fler kvinnor än män utvecklar sjukdomen, likaså att risken är som störst tre månader efter förlossning och under klimakteriet. Symptomen skiljer sig från person till person, men många upplever smärtor, trötthet och nedsatt rörlighet. Med läkemedel och fysioterapi kan inflammationen dämpas, men alltjämt saknar vården en botande behandling.

Vid Konst Läkekonst 13 februari gästas vi även av Ann Knight, överläkare vid Akademiska sjukhuset, som ger en aktuell kunskapsöversyn kring Reumatoid artrit och hur sjukdomen påverkar livet för de drabbade.

Konst läkekonst välkomnar

Per-Henning Olsson, lektor och prefekt vid Uppsala universitets Institution för musikvetenskap, disputerade år 2013 med avhandlingen En symfonisk särling. En studie i Allan Petterssons symfonikomponerande. Per-Henning har därefter publicerat ett flertal texter med fokus på Petterssons symfonier.

Ann Knight, överläkare vid Akademiska sjukhuset, var åren 2003-2013 verksamhetschef för sjukhusets Reumatologiavdelning och initierade då en förnyelse av verksamheten i syfte att möta reumatologins utveckling och de förändrade behoven hos patienterna. Ann har även koordinerat det nationella vaskulitnätverket.

Anders Larsson är en svensk operasångare som debuterade år 1994 i Figaros bröllop på Göteborgsoperan och idag har uppträtt vid flera av världens främsta opera- och konserthus.

Andreas Kreuger är pianopedagog och pianist som framträder med bland annat Aroskvartetten och Omnibus kammarblåsare.