Diego Castañeda Garza: Wealth, War and Modernization: Essays on Mexican Economic History

Abstract

Denna avhandling undersöker det komplicerade förhållandet mellan krig, välståndsackumulering och ekonomisk modernisering i Mexiko från självständigheten 1810 till mitten av 1900-talet. Den utmanar uppfattningen om det mexikanska 1800-talet som ett "censurerat århundrade", okänt på grund av brist på data, genom att använda en ny databas med testamenten för att rekonstruera trender i förmögenhetsojämlikhet. I sin tur kan dessa uppskattningar användas för att belysa den föränderliga politisk-ekonomiska dynamiken. Studien avslöjar konsekvent höga nivåer av förmögenhetsojämlikhet, med variationer som drivs av politiska och ekonomiska krafter.

Ojämlikhet, krig och ekonomisk modernisering hänger oupplösligt samman. Tidigare forskning har sett krig som en stor utjämnare. Krig i 1800-talets Mexiko minskade dock inte ojämlikheten på ett enhetligt sätt. Vissa konflikter, som Självständighetskriget, förstörde välstånd, medan andra, som konflikterna under Första republiken, möjliggjorde elitens extraktion och välståndsackumulering. Utvecklingen av ojämlikhet klargör den politisk-ekonomiska dynamik som formade den mexikanska statens bildande och dess ackumulering av statskapacitet. Konstant krigföring blev ett hinder för strukturomvandlingen av landets ekonomi.

I motsats till vad man skulle kunna tro stärktes den mexikanska staten av att förlora territorium till USA efter det Mexikansk-amerikanska kriget 1848. Den mindre och mer lätthanterliga gräns som blev resultatet förbättrade säkerheten och kontrollen över territoriet. Det underlättade demografiska förändringar som skulle leda till större statskapacitet. Konsolideringen och stärkandet av staten efter nästan 60 år av krigföring ledde till en modernisering av ekonomin under Porfiriatet (1877-1910). I slutet av 1800-talet inleddes industrialiseringen i ett sammanhang där ekonomiska eliter tog över staten och konsoliderade kontrollen över naturresurser, banker och infrastruktur.

Den mexikanska revolutionen (1910-1940), en reaktion mot den porfirianska eliten, medförde betydande förändringar, men dess påverkan på ojämlikheten var blandad. De första reformerna ledde till minskad inkomstojämlikhet, men den efterföljande industrialiseringspolitiken, särskilt importsubstitutionsindustrialiseringen (ISI), bidrog till att öka den igen. Trots att ISI främjade ekonomisk tillväxt skapade den en "mesokratisk fördelning" som gynnade en växande medelklass samtidigt som ojämlikheten mellan stad och landsbygd förvärrades.

Denna avhandling betonar den avgörande roll som politiska beslut och institutioner spelar för ojämlikhet och visar att ekonomiska krafter inte ensamma avgör resursfördelningen. Genom att analysera vinnare och förlorare under olika historiska perioder ger avhandlingen insikter i den komplexa dynamiken bakom ojämlikhet i ett utvecklingsland och ger lärdomar för dagens politiska beslutsfattande för att uppnå en rättvis och hållbar utveckling.