Karin Senter

I min sociolingvistiska forskning intresserar jag mig för förortsförankrad språklig variation. Mer specifikt intresserar jag mig för hur gymnasieungdomar med mångspråkig förortsbakgrund talar i och utanför sin skolmiljö.

Hösten 2016 började jag som doktorand vid institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Dessförinnan arbetade jag som gymnasielärare i ämnena svenska, svenska som andraspråk och religionskunskap.

2015: svenska som andraspråk, HDA och UU

2010: magisterexamen i svenska och lärarexamen i svenska och religionskunskap, SU

2006: svenska med nusvensk inriktning, MDH

2005: genusstudier, MDH

Språkliga resurser hos flerspråkiga gymnasieungdomar med mångspråkig förortsbakgrund (preliminär titel)

Mitt avhandlingsprojekt bedrivs inom området lingvistisk etnografi. Under tre terminer har jag följt en gymnasieklass – såväl i som utanför klassrummet – där samtliga elever har flerspråkiga resurser och mångspråkig förortsbakgrund.

De talspråkspraktiker som förknippas med förortsförankrade unga väcker ibland reaktioner och är med jämna mellanrum uppe till diskussion. Oftast uppmärksammas ordförrådet, alltså slanglexikonet. Men i min forskning står inte slangen i ensamt fokus. Jag intresserar mig också för den ”klang av förorten” som kan höras när användarna frångår ett slangbetonat sätt att tala. För att synliggöra de nyanser som hörs inom förortsförankrat tal skiljer jag på förortsslang och standardnära förortssvenska.

Några preliminära resultat är att deltagarna i projektet använder en standardnära förortssvenska i både informella och formella sammanhang, som exempelvis skolredovisningar och anställningsintervjuer. Förorten är alltså ständigt hörbar. Deltagarna uttrycker att det kan göra att de blir sämre bemötta i majoritetssamhället. De är mycket medvetna om de stereotypa föreställningar som finns kring talare av förortsförankrad svenska. Samtidigt vill de inte behöva ändra på sitt sätt att tala för att inkluderas språkligt och socialt.