Björn Melander

Vad händer med svenskan när Sverige blir allt mer mångspråkigt, när engelskan dominerar som internationellt lingua franca och när kraven på att behärska språket i såväl tal som skrift växer sig starkare för nästan alla medborgare? Detta är viktiga framtidsfrågor i en allt mer globaliserad värld, och centrala för den som intresserar sig för svenskans nutid och framtid.

Språket är något som nästan alla människor har åsikter om. Det är en av många saker som gör det så spännande att vara språkforskare. Alla använder vi språket och ofta har vi starka känslor om vad som är bra och dåligt, fint eller fult, rätt eller fel. Vilket och vems språk räknas som det rätta och fina och på vilka grunder sker det? Sådant har tidigare ofta diskuterats i förhållande till dialekter och sociolekter. I ett Sverige som präglas av allt mer mångfald måste de frågorna också ses i ett flerspråkigt perspektiv. Kan man till exempel tala ”god svenska” fast man bryter? (Mitt svar är ja.) Och kan hela språk vara bättre och sämre än vissa andra? Har exempelvis engelskan fler ord än svenskan? Skulle vi tjäna på att göra våra universitetsutbildningar engelskspråkiga?

Språkpolitik – svenskan i ett mångspråkigt Sverige

Frågor av det slaget har jag länge tyckt vara intressanta, och det har gjort att jag kommit att syssla med språkvård och språkpolitik. Bland annat har jag varit med och utarbetat ett omfattande handlingsprogram för svenska språket, Mål i mun. Detta lade grunden till den nuvarande officiella svenska språkpolitiken och också till den språklag vi nu har.

Jag har också forskat om svenskan som fack- och specialistspråk. I min doktorsavhandling analyserade jag innehållsmönster i vetenskapliga artiklar under 1900-talet, den period då forskningsartikeln på svenska föddes, fann sin form och slutligen dog inom många ämnen – man skriver ju numera vanligen på engelska. Jag har vidare undersökt om det finns ett speciellt "svenskt" sätt att skriva vetenskap på, som skiljer sig från det dominerande engelskspråkiga mönstret och hur detta förändrats över tid. Ytterligare ett område jag sysslat med är läroboksspråk, där jag bl.a. studerat Läsebok för folkskolan i ljuset av skilda pedagogiska, politiska och läskulturella strömningar.

Stilistik, textanalys och språksociologi

Min undervisning har ofta gällt kurser i stilistik, textanalys och språksociologi. I sådana sammanhang är frågor om rätt & fel och bra & dåligt centrala, och i textanalysen är en viktig utgångspunkt att texten måste förstås i sitt sociala sammanhang. Att lära sig skriva i en ny genre är i hög grad en fråga om att socialiseras in i en ny verksamhet, det är en erfarenhet som jag ofta gjort under kurser i vetenskapligt skrivande.

Prefekt, föreståndare, dekan

Utöver min verksamhet som forskare och lärare har jag innehaft en rad ledningsuppdrag: prefekt för Institutionen för nordiska språk, föreståndare för Campus Engelska parken och dekan för språkvetenskapliga fakulteten. Förutom att detta varit intressant och utvecklande i sig, har det givit många insikter i hur språket är med och skapar en komplex organisation som ett modernt universitet.

Pågående forskningsprojekt

Ännu ett område jag sysslat med är svenskan som EU-språk, där närvarande arbetar jag med en undersökning av vad som hänt med svenskans användning under det kvartssekel Sverige nu varit medlem i unionen.

Övrigt

• Ledamot av Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala
• Ledamot av Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala
• Ordförande stiftelsen Erik Wellanders fond

CV

Anställningar

• 2012– Innehavare av lärostolen i svenska språket, Uppsala universitet.
• 2003 Befordrad till professor i svenska språket, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet
• 2001–2002 Huvudsekreterare i den parlamentariska utredningen Kommittén för svenska språket
• 1994–2003 Universitetslektor, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet
• 1993–1994 Post doc., University of Michigan, USA
• 1991–1993 Universitetslektor, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet
• 1988–1991 Doktorandtjänst, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet
• 1985–1988 Forskningsassistent, FUMS

Examina m.m.

• 1996 Docent i nordiska språk, Uppsala universitet
• 1991 Filosofie doktorsexamen, Uppsala universitet
• 1984 Högskoleexamen med inriktning mot nordiska språk, Uppsala universitet
• 1977 Studentexamen vid De Geerskolan, Norrköping