I gränslandet mellan konst och forskning

Det var våras som Centrum för medicinsk humaniora annonserade efter en ”artist in residence”. Bland över hundra sökanden fanns konstnären Anna Odell, känd för sin videokonst och sina filmer, bland annat om den psykiatriska vården.

– Jag hade sedan en tid tillbaka arbetat med projekt som handlade om psykiatrin och på sikt ska bli en långfilm eller teveserie. Så såg jag det här och det kändes helt rätt, säger Anna Odell.

Hon är i full gång med att ta fram ett videoverk som ska presenteras på Uppsala konstmuseum den 2 mars, i nära samarbete med kollegorna Erika Sigvardsdotter, koordinator, och Ylva Söderfeldt, föreståndare, vid Centrum för medicinsk humaniora.

– Det som var viktigt för oss var att vi inte skulle få in en konstnär som skulle illustrera någonting eller bara ligga utanpå verksamheten. Vi letade efter sådant som dels förstås hade relevans för medicinsk humaniora men också att konstnären skulle använda sig av vår miljö som en del i själva arbetet. Det var det som var avgörande, säger Ylva Söderfeldt.

Filminspelning med vårdpersonal

När vi träffas har de just gjort en stor filminspelning med personal inom psykiatrin. Två sjuksköterskor, två läkare och två skötare formade ett fiktivt team som fick prata ihop sig kring ett patientfall. Allting filmades i gamla fina lokaler på Ulleråker, som tidigare var mentalsjukhus i Uppsala.

– I det här verket vill jag undersöka hur personalen inom psykiatrin förhåller sig när saker som kanske inte bör hända händer. Jag vill se och komma nära det samtal som sker i det slutna rummet mellan dem som jobbar inom psykiatrin. Som man ju aldrig får ta del av om man inte själv jobbar där, säger Anna Odell.

Bara några dagar efter filminspelningen var Anna Odell, Ylva Söderfeldt och två doktorander ute och träffade läkarstudenter. Studenterna fick göra en liknande övning som vårdpersonalen.

– Vi vill involvera det här projektet i en del av den utbildningsutveckling som vi bedriver. En del av planen är att det här ska bli ett återkommande inslag i utbildningen, säger Erika Sigvardsdotter.

Nya perspektiv från studenter

Anna Odell säger att hon lärde sig en hel del av att träffa läkarstudenterna och få deras perspektiv på patientfallet som presenterades.

– För mig är det kul, spännande och lärorikt. De kommer med uppslag, idéer eller nya frågor som är värdefulla både för projektet och kanske längre fram för en film. Så jag hoppas att det går att fortsätta med det här och att verket blir något man kan använda i utbildningen.

Ylva Söderfeldt tycker också att övningen föll väl ut. Hon brukar undervisa i medicinsk humaniora på en valbar kurs på läkarprogrammets sista år och det var dessa 15 studenter som deltog i rollspelet.

– Jag upplevde det som ett väldigt givande sätt att jobba. De jobbar mycket fallbaserat inom läkarutbildningen, så det är en van situation för dem att få ett patientfall presenterat. Men den här gången blev det en annan ingång än vanligt och det öppnade upp för helt andra frågor.

Hoppas på en fortsättning

Uppsala universitet är inte först med att ha en ”Artist in residence”. Det finns sedan tidigare bland annat på Linnéuniversitetet och som enstaka initiativ på Sveriges Lantbruksuniversitet. Vid Centrum för medicinsk humaniora hoppas man kunna fortsätta med satsningen, men det kräver mer finansiering. Klart är i alla fall att Anna Odells videokonst ska visas på Uppsala konstmuseum i mars.

– Det vi filmar och gör här ska bli ett konstverk. Om det kommer att vara flera monitorer eller bara visas en film är för tidigt att säga. Det är så jag har jobbar, jag går till verkligheten för att hämta information. Ofta är det så att verkligheten överträffar det skrivna, säger Anna Odell.

Annica Hulth