”Vitterhetsakademien är en viktig röst”
Maria Ågren kommer att dela sin tid mellan arbetet som ständig sekreterare för Kungl. Vitterhetsakademien och sitt forskarprojekt vid Uppsala universitet. Foto: Mikael Wallerstedt
Från och med årsskiftet är Maria Ågren, professor vid Historiska institutionen, ny ständig sekreterare för Kungl. Vitterhetsakademien. Vi ställde några frågor till henne om hennes nya uppdraget och om det påverkar hennes forskning.
Vad var det som lockade dig med uppdrag?
– Vitterhetsakademien är en viktig röst när det gäller forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. Så det är klart att det är intressant att få möjlighet att jobba lite mer koncentrerat med sådana frågor. Det är en aspekt. Sedan är det som med allting inom den akademiska världen: det bygger på att man tar ett kollegialt ansvar. Någon måste ju göra jobbet. Så det är både att det är lockande och roligt, men jag känner också pliktkänsla.
Vad ser du mest fram emot att du nu ska få ägna dig åt i det här uppdraget?
– Det jag ser mest fram emot är att jag får träffa nya människor. Jag har jobbat länge på Uppsala universitet och genom Vitterhetsakademien kommer jag i kontakt med människor på universitet runt om i landet. Vitterhetsakademien har också mycket internationella kontakter. På senare år har vi börjat jobba mer inom en förening som heter Rifo, som betyder Sällskapet Riksdagsledamöter och Forskare. Det är en kontaktyta som handlar om att ge riksdagsmän bättre information om vad forskare sysslar med och där är det viktigt att humaniora och samhällsvetenskap också syns. Så det är en viktig sak. Sedan jobbar Vitterhetsakademien mycket med att stödja särskilt yngre forskare och det är också en rolig sak.
Hur kommer du hinna med din forskning nu?
– Jag har fått tjänstledigt från Uppsala universitet på 50 procent för det här uppdraget som ständig sekreterare. Det betyder att alla mina undervisningsuppgifter som jag har haft på Historiska institutionen faller bort i och med det. De resterande 50 procenten ska jag ägna helt och hållet åt att leda det här forskningsprojektet.
Vad handlar forskningsprojektet om?
– Projektet heter ”Gender and work” och det har vi drivit här vid Historiska institutionen sedan 2008. Egentligen är det en ganska enkel grundfråga som ligger i botten och det är att skaffa bättre kunskap om mäns och kvinnors arbete och arbetsfördelningen mellan könen från 1500-talet och fram till slutet på 1800-talet. Vi letar uppgifter särskilt i rättsprotokoll från den här tidsperioden. Vi har samlat in närmare 50 000 sådana här uppgifter och skapat en specialdesignad databas där den här informationen sparas.
Åsa Malmberg