Universitetet står sig väl i konkurrensen om fria forskningsmedel

Uppsala universitet fortsätter att vara framgångsrikt när det gäller att attrahera fria forskningsmedel. Andelen av Vetenskapsrådets (VR) fria projekt- och etableringsbidrag uppgår 2025 till 15 procent – en nivå som varit stabil över tid och placerar universitetet i toppskiktet nationellt. Endast Karolinska Institutet har en större andel.

Även från Wallenbergstiftelserna är utfallet starkt. Uppsala universitet har flest aktiva Wallenberg Scholars i landet och har under de senaste åren tagit emot ett stort antal bidrag inom Wallenberg Academy Fellows.

Inom utmaningsdriven forskning, där finansiärer som Vinnova, Formas och Forte ingår, har universitetets andel endast ökat marginellt och ligger fortsatt efter flera andra stora lärosäten.

– Generellt kan man säga att Uppsala universitet står sig väl i den nationella konkurrensen om forskningsbidrag, särskilt när det gäller medel från Vetenskapsrådet. Vi är också framgångsrika i konkurrensen när det gäller olika typer av bidrag från Wallenbergstiftelserna. Däremot ser jag att vi skulle kunna vara bättre på att söka bidrag från Formas och Forte. Vi har även en låg andel av medel från till exempel Mistra, något vi hoppas kunna ändra på under kommande år, kommenterar Eva Tiensuu Janson, rektorsråd för forskning.

Ökad konkurrens

Uppsala har länge haft en ledande position inom VR:s fria projekt- och etableringsbidrag inom humaniora och samhällsvetenskap samt inom naturvetenskap och teknik. Under 2025 har dock både Stockholms universitet och Göteborgs universitet gått om inom humaniora och samhällsvetenskap. Även inom medicin och hälsa ligger Uppsala efter flera konkurrenter.

Samtidigt är det svårt att jämföra utfallet för enskilda år. Eftersom projekten är fleråriga kan det bli en naturlig fluktuation i antalet ansökningar om det startade många forskningsprojekt samma år.

– En mycket stor andel av universitetets forskning bedrivs tack vare erhållna forskningsbidrag, både från statliga och privata finansiärer. Det är viktigt att vi behåller vår starka position som bidragsmottagare från Vetenskapsrådet och vi behöver öka våra ansträngningar när det gäller övriga statliga finansiärer.

Stabilt inflöde av internationella toppbidrag

När det gäller internationella excellensmedel visar utvecklingen en fortsatt stabil nivå. Hittills under 2025 har sju ERC-bidrag beviljats till forskare vid universitetet, med ett sammanlagt värde på drygt 10 miljoner euro. Det ligger i linje med tidigare år, där antalet bidrag vanligtvis varierar mellan fyra och nio per år.

EU-medel fortsatt en utmaning

Samtidigt finns tecken på svagare utveckling inom vissa finansieringsformer. Under 2024 sjönk de beviljade medlen från EU:s ramprogram (exklusive ERC) till den lägsta nivån sedan 2016. Preliminära siffror för 2025 tyder på en viss återhämtning, men utvecklingen är ännu osäker eftersom bidragsbeslut för 2025 kan komma efter att detta skrevs.

– När det gäller EU-finansiering finns det en del att göra, bland annat skulle jag gärna se att Uppsalas forskare oftare tog på sig ledarskapströjan när det gäller större EU-projekt. Nuvarande regering har pekat ut erhållen EU-finansiering som en av grunderna för fördelning av statsanslagen till universiteten. Vi behöver bli ännu bättre på att ansöka om medel och jag tror att ett förbättrat stöd kan bidra till att fler tar steget och skickar in en ansökan.

Starkare stöd till forskare

I sin nya roll som rektorsråd för forskning kommer Eva Tiensuu Jansson att arbeta tillsammans med forskningsstödverksamheten på vetenskapsområdena och Avdelningen för forsknings- och samverkansstöd för att ge forskare ett starkare stöd när det gäller att ansöka om EU-finansiering. Det handlar både om stöd i ansökningsprocessen, stöd under tiden man har ett bidrag och stöd när det gäller den ekonomiska rapporteringen.

– Jag vill att det ska upplevas som mindre krångligt att ansöka om EU-bidrag, som forskare ska man känna att universitetet är rustat att stötta hela processen och ingen ska avstå från att skicka in en ansökan för att man känner sig osäker på hur processen ser ut eller för att en institution inte tycker sig klara av de krav som EU sätter upp. Min förhoppning är att vi inom ett år kan se att det har skett en förbättring här, avslutar Eva Tiensuu Janson.

Anders Berndt