Riktlinjer för uppföljning av arbetstagares bisysslor vid Uppsala universitet
1. Allmänt om bisysslor
1.1 Begreppet bisyssla
En bisyssla är i princip allt som en statligt anställd arbetstagare tillfälligt eller permanent ägnar sig åt vid sidan av sin anställning och som inte kan hänföras till privatlivet. Det kan innebära att man arbetar extra i en anställning, utövar uppdrag, bedriver egen verksamhet eller andra aktiviteter vid sidan av sitt ordinarie arbete. I dagligt tal betecknas bisyssla ibland som "extraknäck", dvs verksamhet vid sidan av huvudanställningen. Begreppet bisyssla är inte uttryckligen definierat i lag eller avtal. Förarbetena till lagen om offentlig anställning (LOA) har beskrivit bisysslebegreppet på följande sätt [1]:
....”bisysslebegreppet omfattar vaijehanda sysslor vid sidan av den anställning som får anses vara en tjänstemans huvudtjänst. Även extraarbete för huvudarbetsgivaren eller annan myndighets räkning kan vara att betrakta som en bisyssla, liksom tillfällig eller kortvarig verksamhet på fritid. Däremot omfattas inte sådan verksamhet som typiskt får anses höra hemma på området för den anställdes privatliv och vad därmed har omedelbart samband.”
AD har vidare funnit att en bisyssla inte förutsätter en viss omfattning eller att det behöver vara fråga om förvärvsverksamhet [2].
I en revisionsrapport från Riksrevisionsverket beskrivs bisyssla på följande sätt [3]:
....”Att utöva en bisyssla innebär att man arbetar extra (anställning, uppdrag eller egen verksamhet) vid sidan av sitt ordinarie arbete. Det är utan betydelse om detta arbete ger ekonomisk ersättning eller ej. Även extra arbete för huvudarbetsgivaren eller annan myndighet kan vara bisyssla. Som huvudregel gäller att bisysslor är tillåtna.”
Definition av bisyssla vid Uppsala Universitet
En bisyssla är varje syssla som en arbetstagare vid Uppsala Universitet tillfälligt eller permanent ägnar sig åt vid sidan av sin huvudtjänst som typiskt sätt inte kan hänföras till privatlivet. Extraarbete i en anställning, att utöva uppdrag eller bedriva egen verksamhet vid sidan av sitt ordinarie arbete är att betrakta som bisysslor. Det är utan betydelse om bisysslan ger ekonomisk ersättning eller inte.
1.2 Vad är inte bisysslor?
Aktiviteter av olika slag som typiskt hör till privatlivet, t ex att utöva en hobby eller att sköta sin och familjens egendom och privata angelägenheter, räknas inte som bisysslor. För universitetslärare räknas inte heller olika arvoderade akademiska uppdrag såsom opponent- och sakkunniguppdrag, ledamotskap i betygsnämnd samt mindre omfattande uppdrag för t.ex. forskningsråd och vetenskapliga tidskrifter som bisysslor eftersom det rör sig om arbete inom ramen för anställningen.
1.3 Exempel på bisysslor som i normalfallet är tillåtna
Som huvudregel gäller att bisysslor är tillåtna. Många bisysslor, t ex politiska och fackliga uppdrag, uppdrag inom vetenskapliga sammanslutningar och förtroendeuppdrag i ideella föreningar, är i normalfallet tillåtna.
Några sådana uppdrag kan här nämnas:
- politiska förtroendeuppdrag och andra statliga och kommunala uppdrag
- uppdrag inom vetenskapliga sammanslutningar
- förtroendeuppdrag inom fackliga organisationer [4]
- förtroendeuppdrag inom andra ideella organisationer och sammanslutningar utan samband med anställningen (t ex idrotts- eller bostadsrättsförening)
- tillfällig medverkan i press, radio och TV.
En universitetsanställd lärare kan även ha behov av att delta i akademiska uppdrag av större omfattning och få uppdrag mot ersättning som anses vara bisysslor och därför ska bedömas enligt de allmänna regler som finns och som återges i denna riktlinje på motsvarande sätt som andra bisysslor. Exempel på akademiska uppdrag av större omfattning utgörs av styrelseuppdrag vid andra lärosäten eller hos forskningsfinansiärer, mer omfattande redaktörskap för tidskrifter eller större utvärderingsuppdrag. Det är lämpligt att universitetsanställd lärare samråder med prefekt/motsvarande om denne är osäker på om ett uppdrag betraktas vara av större omfattning - jämför 2.2 första stycket nedan.
Utgångspunkten är att förtroendeuppdrag och akademiska uppdrag är tillåtna. Arbetsgivaren ska dock, även vad gäller förtroendeuppdrag och för akademiska uppdrag av större omfattning, göra en bedömning på motsvande sätt som för alla andra bisysslor så att bisysslorna hålls ordnade av arbetsgivaren och även så att eventuella jävssituationer kan uppdagas på förhand och så långt som möjligt undvikas.
1.4 Vad är otillåtna bisysslor?
Den anställdes intresse av engagemang vid sidan av anställningen måste vägas mot allmänhetens krav på att sådan verksamhet inte sker på ett sätt som rubbar förtroendet
för myndighetens och dess anställdas objektivitet och opartiskhet. Det ligger också i arbetsgivarens intresse att en arbetstagare i största möjliga utsträckning använder sin tid och kraft till de arbetsuppgifter för vilka hon eller han får lön för.
Det finns tre grunder för att en bisyssla ska anses vara olovlig. En bisyssla kan vara olovlig utifrån en eller flera av grunderna enligt nedan samtidigt.
Förtroendeskadliga bisysslor
Den första rör förhållandet mellan allmänheten och myndigheten och dess anställda och regleras i lagen om offentlig anställning (LOA). Där stadgas att en arbetstagare inte får ha en bisyssla som kan rubba förtroendet för hans eller annan anställds opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende (förtroendeskadlig bisyssla). En typfallssituation på en bisyssla som kan vara att betrakta som förtroendeskadlig är att bisysslan har affärsmässig förbindelse med Uppsala universitet av en inte obetydlig ekonomisk omfattning och att arbetstagaren, både inom ramen för sin bisyssla och inom sitt arbete på universitet, har ett avgörande inflytande över kommersiella beslut som rör affärsmässiga förhållanden mellan bisysslan och universitetet.
Arbetshindrande bisysslor
De två andra typerna av otillåtna bisysslor rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och regleras i det statliga villkorsavtalet. Där regleras att en arbetstagare inte får ha en bisyssla som kan verka hindrande på utförandet av arbetet i anställningen (arbetshindrande bisyssla). En typfallssituation på en bisyssla som kan vara att betrakta som arbetshindrande är att en lärare har anmält en bisyssla som är förlagd så eller är så omfattande att den anställde inte kan fullgöra sin undervisningsskyldighet vid Uppsala universitet.
Konkurrerande bisysslor
En bisyssla kan även vara konkurrerande med myndigheten. En typfallssituation på en bisyssla som kan betraktas som konkurrerande är att en lärare tillhandahåller utbildning i samma ämne och inriktning som uppdragsutbildningen och till följd därav konkurrerar med Uppsala universitetets uppdragsverksamhet (konkurrensbisyssla).
1.5 Särskilda regler för lärare avseende ämnesanknutna s.k. FoU-bisysslor
I förhållande till övriga statligt anställda har lärare vid universitet och högskolor en utökad och lagstadgad rätt att utöva bisysslor. Av Uppsala universitets Anställningsordning, som finns tillgänglig på Medarbetarportalen, framgår vilka lärarkategorier som finns vid universitetet.
Att läramas kompetens kommer till användning utanför universiteten är av så stort samhällsintresse att lärare ges utökade möjligheter till forskning eller utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde, s. k. FoU-bisysslor.
Enligt 1 kap. 2 § högskolelagen har högskolorna som en av sina uppgifter att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet. I 3 kap. 7 § högskolelagen anges:
....”En lärare vid en högskola får vid sidan av sin anställning som lärare ha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde, om läraren därigenom inte skadar allmänhetens förtroende för högskolan. En sådan bisyssla skall hållas klart åtskild från lärarens arbete inom
ramen för anställningen.”
Med FoU-bisysslor avses t.ex. produktion och övrig verksamhet i egen regi som grundar sig på lärarens uppfinningar, forskning inom anställningens ämnesområde eller på produkter utvecklade av läraren. Dit hör också rådgivning i vetenskapliga frågor eller andra jämförbara konsultuppdrag inom anställningens ämnesområde. Att vara ledamot i styrelsen för ett bolag, vars verksamhet anknyter till lärarens ämnesområde, kan också betraktas som en FoU-bisyssla enligt bestämmelsen.
Bestämmelsen enligt ovan i högskolelagen ger lärarna rätt att vid sidan av anställningen ha bisysslor inom anställningens ämnesområde på ett sätt som inte medges andra offentligt anställda. Syftet är att på bästa sätt ta tillvara den samhällsresurs som finns i den högt kvalificerade och specialiserade kompetensen hos universitetets lärare. Lärarna uppmuntras på detta sätt att vara delaktiga i överföringen av kunskap till samhällets
nytta inom ramen för den s. k. tredje uppgiften. Dessutom kan verksamheten vid universitetet förstärkas genom erfarenheterna från den externa verksamheten. Enligt förarbetena var dock inte meningen med bestämmelsen att bereda lärare förmåner jämfört med andra statsanställda.
Rena undervisningsuppdrag, oavsett om de avser lärarens ämnesområde eller ej, räknas inte som forskning eller utvecklingsarbete enligt bestämmelsen. Sådana uppdrag får alltså bedömas enligt 7 § LOA när det gäller risken för förtroendeskada. Detta gäller även uppdrag som läraren har på grund av sina allmänna kunskaper mer än sin ämnesspecifika kompetens.
1.6 Rättspraxis
Det finns en omfattande rättspraxis rörande vilka bisysslor som bedömts som lovliga respektive olovliga. Härvid hänvisas i första hand till Arbetsgivarverkets skrift ”Bisysslor” [5] som redogör för bl.a. prejudikat inom den statliga sektorn rörande bisysslor.
2. Arbetsgivarens skyldigheter
2.1 Arbetsgivarens information om regler rörande bisysslor
I samband med att en arbetstagare anställs vid Uppsala universitet ska prefekt/motsvarande upplysa den nyanställde om att denne behöver ta del av denna riktlinje. Om en lärare har anställts behöver prefekt/motsvarande upplysa om att anmälan om bisyssla behöver lämnas inom en månad från det att anställningen tillträtts. Prefekt/motsvarande ansvarar även för att påminna de arbetstagare som enligt denna riktlinje behöver anmäla bisysslor att så behöver ske om anmälan inte gjorts (3.1 och 3.2 nedan).
2.2. Handläggning och beslut i frågor om bisysslor
Handläggningen av frågor om bisysslor ska präglas av rättssäkerhet, effektivitet, öppenhet och transparens, men även av respekt för den anställdes personliga integritet.
Universitetslärare har, enligt 4 kap 14 § högskoleförordningen, rätt att begära ett skriftligt besked av arbetsgivaren angående om en bisyssla är tillåten eller inte. Sådant besked lämnas av prefekt/motsvarande. Många frågor rörande bisysslor hanteras genom kontakt mellan chef medarbetare och det finns i normalfallet inte behov av att fatta ett skriftligt beslut och det besked arbetstagaren får av arbetsgivaren tillgodoser det behov som högskoleförordningen uppställer.
Prefekt/motsvarande fattar beslut om att tillåta eller inte tillåta en bisyssla när så erfordras vilket i normalfallet kan vara för handen när arbetsgivaren och arbetstagaren inte har samma uppfattning om en bisyssla är tillåten. Beslut att förbjuda en bisyssla ska vara skriftligt och innehålla en motivering. Arbetsgivaren får även ålägga en arbetstagare att helt eller delvis upphöra med en bisyssla som arbetsgivaren anser vara arbetshindrande eller/och konkurrerande. Arbetsgivaren har alltså en möjlighet, ingen skyldighet, att förbjuda en bisyssla.
Prefekt/motsvarande ska i förekommande fall lämna ett skriftligt besked till en arbetstagare i fråga om konkurrerande eller arbetshindrande bisysslor.
I samband med att det finns behov av att fatta ett skriftligt beslut om att förbjuda en bisyssla eller vid ärenden av komplicerad eller principiell natur förutsätts prefekt/motsvarande samråda med HR-avdelningen. HR-avdelningen har i sin tur kontakt med juridiska avdelningen i principiella ärenden.
Beslut att förbjuda bisyssla eller lämnat skriftligt besked om bisyssla ska diarieföras. Av sådant beslut eller besked i fråga om bisyssla ska ett exemplar även tillställas HR-avdelningen så att det kan förvaras i personakten. Arbetsgivarens beslut beträffande förtroendeskadlig bisyssla är ett ställningstagande utifrån lag och behöver därför inte förhandlas med några arbetstagarorganisationer enligt 11 § medbestämmandelagen (MBL). I det fall ett beslut fattats om att förbjuda en bisyssla ska det framgå av beslutet att det finns möjlighet för arbetstagaren att inom frist skriftligen begära av överordnad chef att göra en bedömning av om beslutet ska ändras [6]. Ett beslut från arbetsgivaren att arbetstagaren ska upphöra med en bisyssla kan överprövas av domstol enligt lagen om rättegång i arbetstvister (LRA).
2.3 Arbetsgivarens bedömning av bisysslor
Varje anmäld bisyssla bedöms individuellt av arbetsgivaren. En bisyssla kan därför vara tillåten för en arbetstagare men inte för en annan arbetstagare beroende på att omständigheterna rörande anställningen ofta skiljer sig åt beträffande arbetsuppgifter, ansvar, risk för förtroendeskada m.m. Bedömningen av om en bisyssla i ett visst fall anses tillåten eller inte beror även på andra omständigheter.
Det är viktigt att arbetsgivaren skaffar sig ett tillräckligt underlag för bedömningen av en arbetstagares bisyssla och ibland kan arbetstagaren behöva åläggas att inkomma med ytterligare och mer detaljerade uppgifter än vad som framgår av den ursprungliga anmälan. Ibland kan även arbetsgivaren behöva inhämta underlag på egen hand. Så kan t.ex. vara fallet när en arbetstagare har en s.k. förenad befattning och har anmält en bisyssla som skulle kunna vara otillåten mot den arbetsgivare där klinisk tjänstgöring fullgörs och i det fallet behöver bedömningsunderlag i någon form inhämtas från denna arbetsgivare före Uppsala universitet gör en bedömning.
Det är arbetsgivaren som bedömer och ger besked till arbetstagaren om bisysslor. Vem som är anvisad att göra bedömning och fatta beslut på arbetsgivarens vägnar regleras av uppgifter och beslutanderätter som finns att tillgå i Medarbetarportalen i Mål och regelsamlingen och i normalfallet är det prefekt/motsvarande som gör denna bedömning för sina respektive underställda arbetstagare inom vetenskapsområdena och avdelningschef gör en bedömning av sina underställda arbetstagare inom universitetsförvaltningen. Prefekt/motsvarandes chef gör bedömningen av prefekt/motsvarandes bisyssla och osv. Bedömning av bisysslor är att betrakta som en arbetsrättslig fråga.
2.4 Arbetsledningsrätten och arbetsgivarens bedömning av bisysslor
Arbetsgivaren leder och fördelar det dagliga arbetet och har därigenom en s.k. arbetsledningsrätt. Arbetsgivaren äger inom ramen för arbetsledningsrätten rätt att fatta löpande arbetsledningsbeslut i ett stort antal frågor rörande en arbetstagares anställning som bl.a. rör tilldelning av arbetsuppgifter, när arbetet ska utföras och hur m.m. Arbetsgivaren äger även rätt att i kraft av arbetsledningsrätten besluta om att en bisyssla inte är tillåten (t. ex. att en bisyssla bedöms vara arbetshindrande). Arbetsledningsrätten utövas i normalfallet av närmaste chef, d.v.s. prefekt/motsvarande. Det kan alltså vara så att en bisyssla eller annan syssla inom ramen för anställningen som hade varit att betrakta som lovlig i normalfallet, som utgångspunkt i ett visst fall, inte bedöms vara lovlig för att den t.ex. kolliderar med undervisning som läraren behöver utföra eller på annat sätt inkräktar på viktiga arbetsuppgifter som behöver utföras och till följd därav är arbetshindrande för att bisysslorna, totalt sett, tar för mycket tid i anspråk eller är olovlig av annat skäl (så kan även vara fallet vad gäller aktiviteter som inte är att betrakta som bisysslor enligt 1.2 och bisysslor som omnämns i 1.3 ovan).
Prefekten/motsvarande får i sådant fall meddela arbetstagaren att utövandet av bisysslan i visst fall inte är lovlig. Såsom framgår under 2.2 hanteras många frågor rörande bisysslor genom kontakt mellan chef medarbetare och det kan i nyss nämnd situation finnas möjlighet från arbetsgivaren att klargöra för arbetstagaren att för det fall att anmälan av bisysslan förändras något och anmäls på så vis att den inte är arbetshindrande t.ex. så ser arbetsgivaren inte några hinder mot bisysslan.
3. Arbetstagarens skyldigheter
3.1 Lärares skyldighet att anmäla ämnesknutna bisysslor
Lärare som nyanställs ska inom en månad från det att anställningen tillträtts anmäla om denne har någon bisyssla eller inte. Lärare vid Uppsala universitet ska även fortlöpande och på eget initiativ redovisa tillkommande bisysslor med anknytning till anställningens ämnesområde (ämnesknutna bisysslor). Med ämnesanknuten bisyssla avses både FoU-bisysslor och undervisning. Redovisningsplikten gäller oavsett om bisysslan bedrivs i form av anställning, uppdrag eller i eget, närståendes eller annat företag eller på annat sätt med undantag för akademiska aktiviteter av mindre omfattning enligt vad som framgår av 1.1 - 1-3 ovan. Anställningsordningen vid Uppsala universitet reglerar vilka lärarkategorier som finns på universitetet och finns tillgänglig på Medarbetarportalen.
3.2 Chefers skyldighet att anmäla bisysslor
Chefer som, enligt Chefsavtalet, ingår i den lokala chefskretsen vid Uppsala universitet ska självmant och på eget initiativ anmäla samtliga bisysslor till sin närmaste överordnade chef. Vilka chefer som ingår i den lokala chefskretsen framgår av lokalt kollektivavtal rörande chefskretsen som finns tillgängligt på Medarbetarportalen.
3.3. Övriga arbetstagares skyldighet att lämna uppgift om bisyssla
Utgångspunkten, i det fall arbetstagaren inte anmält någon bisyssla, är att det är den enskilde arbetstagaren själv som bär ansvaret för bedömningen av om en bisyssla är lovlig, d.v.s. förenlig med bestämmelser i gällande författningar, kollektivavtal och av Uppsala universitet beslutade riktlinjer. En arbetstagare som är osäker på om en bisyssla är tillåten eller inte bör därför snarast möjligt anmäla bisysslan eller samråda med sin närmaste chef så att arbetsgivaren kan göra en bedömning.
Det finns alltså ingen skyldighet för arbetstagaren att på eget initiativ anmäla bisysslor med undantag för vissa chefer och lärare i enlighet med 3.1 och 3.2 ovan.
Alla arbetstagare har dock en skyldighet att redovisa bisysslor eller uppgifter om bisysslor då närmaste chef begär detta. Arbetsgivaren har då på förhand gjort en intresseavvägning i det konkreta fallet av arbetsgivarens behov av uppgifterna rörande eventuella bisysslor och arbetstagarens behov av personlig integritet [7].
S.k. stickprov kan komma att göras utan föregående anmälan därom liksom vid behov riktade revisioner av olika slag.
Arbetstagare som är anställda av Uppsala universitets internrevision omfattas av denna riktlinjes bestämmelser. De arbetstagare som är anställda av internrevisionen anmäler vid behov eventuella bisysslor till chefen för internrevisionen för bedömning. Chefen för internrevisionen anmäler sina eventuella bisysslor till ordföranden i konsistoriet för bedömning.
3.4 Hur redovisning av bisysslor ska göras
En bisyssla ska anmälas på förhand och så fort en arbetstagare får kännedom om den.
Redovisning sker i ett IT-system, f.n. personalsystemet Primula.
För alla arbetstagare räcker det att anmäla en bisyssla en gång under förutsättning att det efter anmälan av bisysslan inte tillkommer omständigheter som medför att bisysslan eller anställningen förändras i något väsentligt avseende. I sådant fall behöver bisysslan anmälas på nytt. En bisyssla anses förändrad i väsentligt avseende om bisysslan väsentligt ökar i omfattning. En arbetstagare som förändrar tjänst inom Uppsala universitet till större del av anställningen till följd av en omplacering t.ex. behöver även anmäla sin bisyssla på nytt eftersom det då tillkommit omständigheter som medför att anställningen förändras i väsentligt avseende vilket kan medföra att bedömningen av bisysslan kan falla ut på annat sätt än vad som var fallet vid bedömning av den ursprungliga anmälan. Det kan även föreligga andra omständigheter som medför att bisysslan eller anställningen förändras i något väsentligt avseende med följd att bisysslan behöver anmälas på nytt. Att en lärare blir befordrad till en annan lärarbefattning anses inte i sig medföra att bisysslan behöver anmälas på nytt.
En bisyssla som har anmälts en gång kan dock på nytt behöva anmälas av arbetstagaren om prefekt/motsvarande eller arbetsgivaren på annat sätt särskilt begär att så behöver göras. En anmälan av en bisyssla kan behöva kompletteras av arbetstagaren om ytterligare uppgifter behövs för att arbetsgivaren ska kunna göra en bedömning av bisysslan.
3.5 Tillåtna bisysslor ska hållas klart åtskilda från verksamheten vid Uppsala universitetet
En arbetstagare som har tillåtna bisysslor ska hålla dessa klart åtskilda från sin anställning vid Uppsala universitet. Det innebär att en bisyssla inte får utföras på arbetstid eller med utnyttjande av universitetets resurser, såvida inte särskilt avtal mellan universitetet och arbetstagaren träffats om detta vilket endast får göras i yttersta undantagsfall. Att bisysslan skall hållas klart åtskild från arbetet i anställningen innebär bl.a. även att t. ex. lokaler, maskiner, personal, förbrukningsmaterial inte får utnyttjas inom ramen för bisysslan. Det är inte heller tillåtet att hänvisa till Uppsala universitets hemsida. För akademiska uppdrag av större omfattning, som är att betrakta som bisysslor, skall kravet om att hålla bisysslan åtskild från anställningen följas så långt som är möjligt utifrån uppdragets karaktär.
3.6 Affärstransaktioner
Allt arbete som en arbetstagare utför för Uppsala universitet sker inom ramen för anställningen och får endast ersätts med lön. Det är inte tillåtet för Uppsala universitet att betala ut ersättning till en arbetstagare i form av konsultarvode till ett företag som denne bedriver.
En bisyssla får normalt inte föranleda affärstransaktioner mellan Uppsala universitet och en arbetstagare ( eller dennes företag). Om en arbetstagare likväl anser att en transaktion är motiverad, ska frågan tas upp med prefekt/motsvarande för bedömning av om det föreligger särskilda skäl som motiverar undantag i ett specifikt fall och hur eventuella jävsfrågor och liknande frågor ska hanteras.
[1] Prop. 1970:72 s.75.
[2] Arbetsdomstolens dom 1985 nr 69.
[3] Riksrevisionens RRV-rapport 1995:45 s. 61.
[4] Av 2 kap 1 § 5. Regeringsformen, RF, följer att var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften. Rätten att i viss omfattning vara ledig från arbetet för att inneha förtroendeuppdrag är även författnings- och kollektivavtalsreglerad i en del fall, se bl.a lag(1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen och Tjänstledighetsförordning (1984:1 11).
[5] Bisysslor, Arbetsgivarverket, 2012, www.arbetsgivarverket.se
[6] Det framgår av 37-39 §§ förvaltningslagen (2017:900).
[7] Bisysslor, Arbetsgivarverket, 2012, s. 33 och 7 b § lagen om offentlig anställning.
Bilaga 1
Vissa tillämpliga bestämmelser ur författningar och kollektivavtal
Regeringsformen
1 kap. 9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.
Förvaltningslagen
Jäv
16 § Den som för en myndighets räkning tar del i handläggningen på ett sätt som kan påverka myndighetens beslut i ärendet är jävig om
- han eller hon eller någon närstående är part i ärendet eller annars kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning,
- han eller hon eller någon närstående är eller har varit ställföreträdare eller ombud för en part i ärendet eller för någon annan som kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning,
- han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans, eller
- det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas.
Om det är uppenbart att frågan om opartiskhet salenar betydelse, ska myndigheten bortse från jäv.
17 § Den som är jävig får inte ta del i handläggningen av ärendet och inte heller närvara när ärendet avgörs. Han eller hon får dock utföra sådana uppgifter som inte någon annan kan utföra utan att handläggningen försenas avsevärt.
18 § Den som känner till en omständighet som kan antas göra honom eller henne jävig ska omedelbart anmäla detta till myndigheten.
En myndighet ska pröva en jävsfråga så snart som möjligt.
Den som jävet gäller får ta del i prövningen av jävsfrågan endast om det krävs för att myndigheten ska vara beslutsför och någon ersättare inte kan kallas in utan att prövningen försenas avsevärt .
Lagen (1994:260) om offentlig anställning
7 § En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.
7 a § Arbetsgivaren skall på lämpligt sätt informera arbetstagarna om vilka slags förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten enligt 7 §.
7 b § En arbetstagare skall på arbetsgivarens begäran lämna de uppgifter som behövs för att arbetsgivaren skall kunna bedöma arbetstagarens bisysslor.
7 c § En arbetsgivare skall besluta att en arbetstagare som har eller avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med 7 § skall upphöra med eller inte åta sig bisysslan. Beslutet skall vara skriftligt och innehålla en motivering.
7 d § Ordinarie domare och chefer för myndigheter som lyder omedelbart under regeringen skall på eget initiativ till arbetsgivaren anmäla vilka typer av bisysslor de har.
38 § I en tvist om ett beslut enligt 7 c, 31 eller 36 § får domstolen för tiden fram till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att beslutet tills vidare inte skall gälla. Lag (2001:1016).
Tillämpningen av andra författningar
42 § Föreskrifterna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i anställningsförhållanden som avses i denna lag.
Föreskrifterna i 11 - 14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas, när det gäller beslut om att en arbetstagare skall upphöra med eller inte åta sig bisyssla enligt 7 c §, disciplinansvar enligt 14 §, åtalsanmälan enligt 22 § eller skiljande från arbetsuppgifter enligt 31 §.
Högskolelag (1992:1434)
3 kap. Professorer och andra lärare
7 § En lärare vid en högskola får vid sidan av sin anställning som lärare ha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde, om läraren därigenom inte skadar allmänhetens förtroende för högskolan. En sådan bisyssla skall hållas klart åtskild från lärarens arbete inom
ramen för anställningen.
I fråga om bisysslor i övrigt finns bestämmelser i lagen (1994:260) om offentlig anställning. Lag (1997:797).
Högskoleförordning (1993:100)
4 kap. Lärare
Bisysslor
14 § En högskola ska på lämpligt sätt informera sina lärare om vilka bisysslor eller slag av bisysslor som inte är förenliga med 3 kap. 7 § högskolelagen (1992:1434). En högskola ska ge sina lärare råd vid bedömningen av om en viss bisyssla är förenlig med den bestämmelsen. Om en lärare begär det, ska högskolan lämna skriftligt besked i en sådan fråga.
Av 7 a § lagen (1994:260) om offentlig anställning följer att en högskola på lämpligt
sätt ska informera sina anställda om vilka slags förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten enligt 7 § lagen om offentlig anställning.
Förordning (2010:1064).
15 § En lärare är skyldig att hålla högskolan informerad om de bisysslor som han eller hon har och som har anknytning till anställningens ämnesområde. Högskolan ska dokumentera informationen. Dokumentationen ska hållas ordnad så att det går att fortlöpande följa vilka bisysslor varje lärare har.
Förordning (2010:1064).
Villkorsavtal/Villkorsavtal-T
13 kap 10 § Arbetshindrande bisyssla
En arbetstagare är skyldig att på begäran lämna uppgift till arbetsgivaren om och i vilken omfattning han har en bisyssla. Arbetsgivaren får dock begära en sådan uppgift endast om han anser att det finns anledning till detta med hänsyn till arbetstagarens rätt att utföra sina arbetsuppgifter.
Arbetsgivaren får ålägga arbetstagaren att helt eller delvis upphöra med bisysslan om arbetsgivaren anser att den inverkar hindrande på arbetet (arbetshindrande)
13 kap. 11 § Konkurrensbisyssla
Arbetstagare vid myndigheter som bedriver affärs- eller uppdragsverksamhet får inte ha anställning eller uppdrag hos ett företag inom området för denna verksamhet. Arbetstagaren får inte heller ha del i eller själv eller genom någon annan driva ett sådant företag och inte heller armars i förvärvssyfte utöva verksamhet som berör detta område (konkurrensbisyssla).
Det som sägs i första stycket gäller inte om arbetsgivaren medger något annat. Om ett sådant medgivande har lämnats, är arbetstagaren skyldig att på begäran lämna uppgift till arbetsgivaren om arten och omfattningen av konkurrensbisysslan.
Chefsavtal
9 § p. 2 Arbetstagaren är skyldig att lämna uppgift till arbetsgivaren om och i vilken omfattning han innehar eller avser att åta sig bisysslor. Arbetsgivaren får besluta att arbetstagaren helt eller delvis ska upphöra med bisyssla som inverkar hindrande på arbetet. Av lokalt chefsavtal vid Uppsala universitet framgår vilka personer som omfattas av centralt chefsavtal