Logopedprogrammet på personalresa till Aachen

Programmet bestämde att prissumman skulle användas till utveckling av internationaliseringsarbetet och att man ville göra en studieresa någonstans i Europa för att inspireras av andra logopedutbildningar. Ellika Schalling, en av programmets lärare och professor i logopedi, har sedan tidigare god kontakt med Stefan Heim, professor vid Aachens tekniska universitet (RWTH Aachen), och föreslog därför en resa dit. Detta universitet är hemvist för den första akademiska logopedutbildningen i Tyskland, och har dessutom väldigt gott anseende och hög akademisk status.

Olika resvägar

Redan i februari fanns en inbjudan klar från Stefan Heim. Det gjorde att de fem Uppsalakollegor som skulle delta på resan kunde ansöka om Erasmus-finansiering för personalfortbildning, för att täcka delar av reskostnaderna. Handläggningen gick snabbt och smidigt och alla fick sitt resebidrag beviljat under april månad. Tredje helgen i juni bar det så av mot Aachen.

Några av deltagarna valde att resa grönt med tåg och buss, medan några av praktiska skäl behövde välja flyg. Dagen för avresan varierade därför något, men söndagen den 18 juni hade alla anlänt till hotellet och kunde äta en gemensam middag och promenera runt i Aachens vackra gamla stad innan besöksprogrammet startade påföljande dag.

Från hotellet, som låg alldeles vid busstationen i Aachen, tog  man enkelt lokalbussen till Uniklinikum (universitetssjukhuset) där logopedprogrammet bedrivs, och där alla lärare har sina kontor. Uniklinikum är inrymt i en minst sagt en spektakulär sjukhusbyggnad!

Arkitekturen är industriell och futuristisk, och utsidan påminner närmast om ett oljeraffinaderi. Invändigt omsluts man av en starkt grön färg som täcker väggar och golv, och i sjukhusentrén ger receptionens och kioskens utseende associationer till en tågstation. Genom hela sjukhuset löper en karaktäristisk grönrandig matta och överallt finns stålrör och stålgaller på både väggar och tak. Professor Stefan Heim med kollegor välkomnade logopedgänget från Uppsala i sjukhusentrén, och arkitekturen blev naturligtvis det första samtalsämnet. Stefan berättade skämtsamt att man antingen måste älska det, eller så jobbar man inte där. Och så tillade han att det finns oräkneliga rullar med den speciella mattan i källaren så att man kan byta ut den när den blivit sliten.

Imponerande mängd konsultationer

Besöksprogrammet inleddes med att upplägg och ramar för logopedprogrammet i Aachen presenterades. Man har i Aachen ett femårigt masterprogram, till skillnad från den svenska logopedutbildningen som är fyraårig. Dock arbetar inte logopeder i Tyskland under skyddad yrkestitel, varför det finns en mängd icke-akademiska utbildningar, ofta tvååriga, som gör att man kan arbeta med logopedisk och talterapeutisk verksamhet utan att ha en akademisk examen. Stefan berättade att man från den akademiska utbildningen försöker bedriva påtryckning för att få logopedutbildningen erkänd enligt samma system som i Sverige, med krav på akademisk examen och legitimation.

Kollegorna från Uppsala imponerades å sin sida av den stora mängd klinisk erfarenhet som studenterna i Aachen får. Under sina tre första år gör studenterna 150 unika konsultationer, och skriver en utförlig rapport för varje enskild patient. Detta är möjligt bland annat tack vare ett utvecklat samarbete med en förskola som ligger i närheten av sjukhuset, och givetvis också genom samarbetet med universitetssjukhuset och andra vårdenheter kopplade dit.

Vidare gjorde gruppen ett besök på en afasiavdelning där klinikens program för intensivbehandling av afasi utvärderas i ett spännande forskningsprojekt som har en hel del gemensamma nämnare med ett projekt som pågår i Uppsala. Idéer formades och kontakter utbyttes, både kring forskning och möjliga examensarbeten.

Ett besök gjordes också nere i källaren på MR-labbet där ett projekt för att kartlägga hjärnans aktivitet kring talmelodi och ordsyntes pågår med hjälp av magnetröntgen. Dagen avslutades med en trevlig middag med hela gänget, både från RWTH Aachen och Uppsala universitet på en uteservering i ett sommarvarmt Aachen.

Diskussioner och avsked

Den andra och avslutande dagen inleddes med att Ellika Schalling presenterade logopedprogrammet i Uppsala och de förutsättningar som råder för logopedutbildningen i Sverige. Detta följdes av en diskussion kring examensarbeten och gruppen från Uppsala fick chansen att titta närmare på några av de examensarbeten som studenterna i Aachen skriver.

Efter en gemensam lunch fick kollegorna från Uppsala en stund på tumanhand för att summera sina tankar och reflektera tillsammans kring besöket, innan de som åkte buss och tåg måste börja dra sig hem till Sverige igen på grund av den lite mer omfattande restiden. Det blev ett kärt farväl av Stefan och hans kollegor, med löfte om att hålla fortsatt kontakt. Inspirerade och stärkta av besöket i Aachen har Uppsalas logopedenhet nu flera idéer om den egna logopedutbildningen kan utvecklas, både avseende ny utbildningsplan, akademiskt samarbete och studentmobilitet.

Lärdomar av resan

För att sammanfatta lärdomarna från besöket så går det alldeles utmärkt att resa hållbart med tåg och buss till kontinenten, bara man har tidsmarginaler nog. Här passade det särskilt bra att göra besöket i juni, efter terminsslut och innan semestern. Med effektiv handläggning och tydlig information från avdelningen för internationalisering, och därtill en generös budget för personalresor, behöver resor av detta slag inte heller belasta ekonomin i någon större omfattning.

En annan insikt är att det är oerhört lärorikt att besöka motsvarande utbildningar i andra länder. Man får inspiration, perspektiv och inte minst värdefulla kontakter – och ett minne för livet. Det ska heller inte underskattas att gruppresor av detta slag är väldigt värdefulla för teamkänslan i den egna personalgruppen. Att dela upplevelser och inspireras tillsammans med sina kollegor är en investering för det fortsatta samarbetet och en väl fungerande personalgrupp. Kanske kan denna reseberättelse inspirera fler utbildningar att göra studieresor i Europa.

Lollo Hernander