Så går arbetet kring stärkt kollegialitet

Det var i februari 2024 som Områdesnämnden (ON) utsåg en arbetsgrupp med uppdraget att utreda frågan om stärkt kollegialt deltagande och kollegialt beslutsfattande. Arbetet, som letts av Pernilla Åsenlöf, prodekan för medicinska fakulteten, har pågått sedan dess och börjar nu gå in i sitt slutskede.

Berätta lite om hur ni upplevt arbetet hittills.

– Det har varit lärorikt, konstruktivt och befriande ögonöppnande för vad kollegialiteten betyder för att vi som universitet ska uppnå framgång, säger Susann Järhult, universitetslektor vid Institutionen för medicinska vetenskaper.

– Både stimulerande och givande, fyller Anne-Lie Svensson, universitetslektor vid Institutionen för farmaceutisk biovetenskap, i. Ordförande för vår grupp har skapat en tydlig struktur, vilket varit avgörande för just detta och att arbetsprocessen varit välorganiserad med klara mål och riktlinjer.

– Hittills har vi genomlyst kollegialitetens mående vid Medfarm med särskilt fokus på hur kollegiala styrelseposter utses, förankras och hur vi ska göra det mer attraktivt för medarbetare att engagera sig brett i styret av institution, fakultet och universitetet som helhet. Vi har lyckats identifiera punkter där kollegialiteten är eftersatt och arbetar nu aktivt med förslag på förbättringar, säger Mikael Sellin, professor och docent vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi.

Ni är alla en del av kollegialiteten vid universitet och har varit det länge. Har ni lärt er något nytt under arbetets gång?

– Den mest slående upptäckten för egen del har varit att graden av kollegialt styre skiljer sig radikalt åt mellan de svenska lärosätena. Därför är ett kollegialt styrt universitet inte heller något som kan tas för givet, utan det kräver ett aktivt och ständigt ”nerifrån-och-upp-arbete”, konstaterar Mikael Sellin.

Anne-Lie Svensson är inne på samma tankegångar.

– Jag har blivit medveten om variationerna som förekommer mellan olika verksamheter. Det har blivit tydligt att det krävs medvetna insatser för att upprätthålla och utveckla en välfungerande kollegial struktur.

– Min bild av vad kollegialitet innebär har blivit tydligare och hur vi navigerar mellan olika styrformer i vår vardag där de flesta har förenade anställningar. Dessutom har jag insett värdet av kommunikation och nätverkande mellan olika nivåer och roller i kollegiala forum, säger Susann Järhult.

På vilket sätt är det här arbetet viktigt?

– Kollegialitet är en viktig faktor för att alla inom en organisation ska förstå vikten av att ta ansvar för gemensamma mål och aktivt bidra till verksamhetens utveckling, konstaterar Anne-Lie Svensson.

– Rollen som kunskapsgenerande instans ställer mycket speciella krav på hur universitetet styrs och utvecklas, jämfört med andra typer av myndigheter och företag där uppdraget är mer renodlat. Detta gör det nödvändigt att de som sätts att leda universitetet på alla nivåer behöver stark förankring inom den pågående verksamheten, själva bör aktivt delta i den samt besitta en hög grad av ämneskompetens som ständigt uppdateras. Kollegialiteten är det bästa system vi hittills kommit på för att uppnå just detta, menar Mikael Sellin.

– Vårt arbete har också tydliggjort att det för många är okänt hur universitetet fungerar och att kollegialiteten är nödvändig för universitetets demokratiska styrning och ledning, fortsätter Susann Järhult.

Konkreta förändringsförslag

Framöver fortsätter gruppens arbete och nästa steg är att formulera faktiskt förslag på åtgärder som kan hjälpa till att stärka kollegialiteten inom Medfarm ytterligare.

– Arbetsgruppen bereder nu en lista med konkreta förändringsförslag för att stärka kollegialiteten och bredda rekryteringen till kollegiala ledningsuppdrag vid vårt vetenskapsområde. Denna lista kommer att presenteras vid öppna workshops 24–25 april och vi hoppas där på god uppslutning och djuplodande diskussioner kring förslagen med kollegerna vid Medfarm, avslutar Mikael Sellin.

Robin Widing