Nytt reagens underlättar behandling av den reumatiska sjukdomen SLE

5 september 2019

I en ny studie, som publiceras i tidskriften Annals of the Rheumatic Diseases, presenteras ett WHO-referensreagens som tagits fram av ett internationellt team av forskare och kliniska laboratorier. Detta reagens kommer att underlätta justering av autoantikroppsanalyser vid den reumatiska sjukdomen SLE och därmed också diagnos och behandling av SLE-patienter.

Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en reumatisk sjukdom som framför allt drabbar kvinnor i fruktsam ålder. ”Systemic” innebär att patienterna kan få inflammationssymtom från flera olika organ i hela kroppen. Ibland har patienterna enbart lindriga symtom från exempelvis hud eller leder, medan andra patienter har svårare symtom från t. ex. njurarna eller det centrala nervsystemet.

Kroppens immunsystem ska normalt bara reagera på främmande strukturer men inte reagera på den egna kroppen, något som kallas immunologisk tolerans. SLE är en så kallad autoimmun sjukdom där immunsystemets tolerans mot kroppsegna vävnader försvagats, varvid patienternas immunceller bildar antikroppar mot kroppsegna vävnader, så kallade autoantikroppar. Vid SLE bildar patienterna autoantikroppar mot komponenter i cellkärnorna, så kallade anti-nukleära antikroppar, förkortat ANA.

Den genetiska informationen i levande celler lagras i cellkärnornas DNA (deoxiribonukleinsyra). I intakta celler från högre organismer ligger DNA som långa strängar vilka tvinnats ihop parvis, som en dubbelsträngad spiral. Autoantikroppar mot sådant dubbelsträngat DNA (dsDNA) är en mycket värdefull autoantikroppsanalys vid den kliniska bedömningen av patienter där man misstänker SLE, eftersom det är mycket ovanligt att påvisa sådana autoantikroppar hos patienter med andra sjukdomar eller hos friska.

Påvisande av antikroppar mot dsDNA är alltså en hjälp för att diagnosticera SLE. Men nyttan av denna analys är också ett hjälpmedel för att bedöma SLE-sjukdomens svårighetsgrad hos patienter som redan har diagnosen SLE eftersom nivån av anti-dsDNA är ett tecken på ökad SLE-sjukdomsaktivitet, och är speciellt hög hos SLE-patienter med njurinflammation, en allvarlig form av SLE. Mätning av anti-dsDNA är också svårare än att mäta andra antikroppar som undersöks vid sjukhuslaboratorier, eftersom olika undersökningsmetoder påvisar olika undergrupper av anti-dsDNA-antikroppar.

Det är viktigt att analyser på sjukhuslaboratorier besvaras på ett enhetligt sätt så att läkare på olika sjukhus kan jämföra resultat från olika laboratorier. Detta bidrar till att optimera vården och behandlingen av patienter så att de bedöms på samma sätt oavsett var patienterna befinner sig. För att möjliggöra sådan standardisering finns referenspreparat framställda av prover från patienter.

Världshälsoorganisationen (WHO) som är den del av Förenta Nationerna (FN) som hanterar sjukvård och hälsa på internationell nivå framställde 1985 ett sådant referenspreparat för autoantikroppar mot dsDNA. Det har använts över hela världen av sjukhuslaboratorier och företag som framställer undersökningsmetoder för att mäta autoantikroppar mot dsDNA. På så sätt har dessa undersökningsmetoder fått mätvärden som kunnat jämföras med varandra.

– Denna referenspreparation tog slut för mer än tio år sedan, och i vår artikel beskriver vi arbetet med att ta fram och värdera en ny referenspreparation for autoantikroppar mot dsDNA, säger sisteförfattare professor Johan Rönnelid, Uppsala universitet.

Först värderades ett prov från en SLE-patient av den expertgrupp med 42 immunologiska laboratorier som är knuten till den europeiska reumatologföreningen (EULAR), och expertgruppen fann att provet var lämpligt för att framställa en referenspreparation och fanns i tillräckligt mängd (2,4 liter) för att räcka flera årtionden framöver. Johan Rönnelid är ordförande i denna grupp.

Därefter framställde medarbetare vid organisationen the National Institute for Biological Standrads and Control (NIBSC) i Storbritannien 4300 frystorkade ampuller av referenspreparation från detta patientprov; frystorkningen genomfördes för att förbättra hållbarheten för långtidslagring under de kommande årtiondena. Detta referenspreparat som fick namnet 15/174 undersöktes sedan i en internationell studie av 36 laboratorier från 17 länder i hela världen. Bernard Fox var ansvarig för framställningen av 15/174 och för denna internationella studie.

– Undersökningen visade att även om referenspreparationen inte var perfekt så fick man mer jämförbara laboratorieresultat om laboratorierna använde referenspreparationen 15/174 som jämförelseobjekt, säger Johan Rönnelid.

WHO godkände i november 2017 15/174 som referenspreparat för mätning av anti-dsDNA.

– Det är betydligt svårare att standardisera mätning av autoantikroppar än för vanliga laboratorieanalyser som exempelvis blodsocker, och vi kan inte förvänta oss att mätning av autoantikroppar kommer att ge samma grad av samstämmighet mellan olika laboratorier som är fallet för vanliga analyser på sjukhuslaboratorier. Vår internationella studie visade ändå att användningen av 15/174 minskade skillnaderna mellan olika laboratorier, säger Bernard J Fox, försteförfattare och forskningsledare vid NIBSC.

– Vår avsikt är att den nya referenspreparationen 15/174 från WHO ska komma att användas för att standardisera olika metoder för att mäta autoantikroppar mot dsDNA, och därmed förbättra diagnostik och behandling av patienter med den reumatiska sjukdomen SLE.

Referenspreparatet15/174 finns tillgängligt från NIBSC för alla företag som utvecklar och tillhandahåller metoder för att mäta autoantikroppar mot dsDNA, samt för kliniskt immunologiska laboratorier i hela världen.

 

Publikation

Fox BJ, Hockley J, Rigsby P, et al. (2019) WHO Reference Reagent for lupus (anti-dsDNA) antibodies: international collaborative study to evaluate a candidate reparation, Ann Rheum Dis Epub ahead of print, doi:10.1136/annrheumdis-2019-215845A