Forskare efterlyser tydliga regler kring surrogatmoderskap

17 september 2019

Sverige bör skapa en tydlig reglering kring juridiskt föräldraskap efter arrangemang för surrogatmoderskap, fastslår Anna Arvidsson i en aktuell avhandling vid Uppsala universitets institution för kvinnors och barns hälsa.

Surrogatmoderskap, att genomgå en graviditet för en annan människas räkning, är en både kontroversiell och juridiskt komplex process. I Sverige är det förbjudet att bistå vid assisterad befruktning om syftet är surrogatarrangemang, däremot är det fullt tillåtet för svenska par att vända sig till kliniker i de länder företeelsen tillåts. Frånvaron av övrig reglering tenderar dock att komplicera processen kring det juridiska föräldraskapet. I en aktuell avhandling presenterar Anna Arvidsson, doktorand vid Uppsala universitet, en mångfacetterad bild av de perspektiv som omger situationen.

Anna Arvidsson, enheten för Internationell kvinno- och
mödrahälsovård och migration, Uppsala universitet

– Jag har talat med människor i Indien dit många västerländska par rest för att förverkliga drömmen om ett barn. Jag har mött familjerättssekreterare och framför allt intervjuat flera svenska par som fått barn via surrogatarrangemang i USA och Indien. I de flesta fall har det utgjort den sista möjligheten då allt annat prövats, och det som främst slår mig är hur mycket många människor är beredda att genomgå för att bli föräldrar, säger Anna Arvidsson.

Gemensamt för de föräldrar som fått barn via surrogatarrangemang i Indien är att de beskriver uppgörelsen som gynnsam för båda parter. De hjälper en kvinna från fattiga förhållanden till ett bättre liv, i utbyte hjälper hon dem att få ett efterlängtat barn. Några av paren vittnar även om hur de önskat bistå surrogatmammans egna barn på sätt som gått utanför det ingångna avtalet.
– Flera av de som valde Indien framför USA angav visserligen ekonomiska skäl då det i princip halverat deras utgifter, samtidigt motsatte de sig bestämt uppfattningen att det skulle röra sig om exploatering av fattiga kvinnor. Många framhöll till exempel att surrogatmoderskap är mer meningsfullt än lågavlönade textilindustrijobb, ett resonemang som enligt tidigare forskning speglas även bland surrogatmödrarna själva, konstaterar Anna Arvidsson.
Avhandlingen visar också hur flera av de par som valde Indien upplevt oro över både surrogatmammans hälsa och huruvida hon verkligen förfogat över den ekonomiska ersättningen efter avslutad graviditet.
– Det bidrar till en ambivalens som inte motsvaras hos de par som vände sig till USA, ett land som enbart tillåter surrogatarrangemang av altruistiska skäl även om ekonomisk ersättning utgår. Där hade de inblandade parterna närmare kontakt och surrogatmodern en bekräftat stabil privatekonomi.

För många av paren innebar även tiden efter barnets födelse en prövning fullt jämförbar med vägen dit. Avsaknaden av reglemente innebär att den enskilde familjerättssekreteraren måste fatta beslut om juridiskt föräldraskap utan tydliga riktlinjer. Erfarenheterna skiljer sig från kommun till kommun, och vid upprepade tillfällen har processen dragit ut på tiden.
–  Flera familjerättssekreterare uppfattar transnationella surrogatarrangemang som ett sätt att kringgå lagen, och trots att alla parter vill barnets bästa har en rad ärenden remitterats till Tingsrätten. Det har i sin tur kunnat medföra att barn förblivit utan juridisk vårdnadshavare en längre tid, samtidigt som paren känt sig ifrågasatta som föräldrar, säger Anna Arvidsson.

Sedan arbetet med avhandlingen inleddes har Indien ändrat reglerna för surrogatarrangemang och tillåter idag endast att indier använder denna reproduktionsmetod. Istället vänder sig allt fler svenska par sig till kliniker i Georgien, Ukraina och Ryssland. Den administrativa processen har i viss mån effektiviserats, så till vida att den genetiske faderns juridiska föräldraskap nu måste fastställas redan innan barnet anländer till Sverige (notera att barn födda i USA kan resa till Sverige med amerikanskt pass). Alltjämt måste dock den genetiske faderns partner efter hemkomst genomgå en process för att lagligt adoptera barnet.
– Surrogatmoderskap är och förblir en het fråga. Ingen instans tycks villig att underlätta transnationella arrangemang, samtidigt är alla överens om att barnets välbefinnande måste förbli i fokus. Ännu har inga svenska studier kartlagt hur detta påverkar barnens psykiska och fysiska hälsa, men mina resultat visar att Sverige behöver reglera juridiskt föräldraskap efter surrogatarrangemang. Som det är idag råder onödig oro och osäkerhet bland både föräldrar och familjerättssekreterare, vilket i slutändan drabbar just det enskilda barnet.

 

Fakta

Anna Arvidsson lägger fram sin avhandling Challenges of transnational parenthood – Exploring different perspectives of surrogacy in Sweden and India 27 september 2019, kl. 13.00 i Rudbecksalen, Dag Hammarskjölds väg 20, Uppsala.

Publikation

Challenges of transnational parenthood – Exploring different perspectives of surrogacy in Sweden and India, Anna Arvidsson, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2019. , s. 118