Logopeder går ljus arbetsmarknad till mötes

Studenterna Lina Larsson och Petra Backman demonstrerar tekniken på läraren Per Östberg

På bordet står en modellhjärna i plast. Runtom den löper ett band som på vardera sidan, strax ovanför ett tänkt öra, håller två blå dynor på plats. Sladdar löper från dynorna och arrangemanget leder tankarna till medicin, neurologi och teknik.
- Vi testar om ytterst mild svagströmsstimulering av hjärnan har någon effekt på stamning. Det är en teknik som är relativt ny, men det kommer allt mer forskning på området, säger Petra Backman, student på logopedprogrammets åttonde termin.
Hon och kursaren Lina Larsson skriver en magisteruppsats med frågeställningen om så kallad transkraniell svagströmsstimulering, TSS, kan påverka stamning. Uppsatsen är en pilotstudie och genomförs i samarbete med avdelningen för rehabiliteringsmedicin på Akademiska sjukhuset. Upplägget för pilotstudien togs fram i samarbete med universitetet i Göttingen, Tyskland, och detta är första gången som TSS påverkan på stamning testas.
- Det finns teoretiska skäl till att TSS kan ha effekt vid stamning och vi är nu först med att testa tekniken för det ändamålet. Så vi samlar erfarenheter i liten skala för att se om detta är något att gå vidare med i ett större forskningsprojekt, säger Per Alm, handledare, lärare och forskare vid logopedprogrammet.

Tvärvetenskaplig utbildning lockar
Det är efter en hektisk period, av opponering och försvar av magisteruppsatser, som den första kullen logopedstudenter vid Uppsala universitet tar examen i januari.
- Varje kursmoment har varit en ny erfarenhet för både lärare och studenter. Vi har alla varit pionjärer och det har varit spännande att gå igenom detta tillsammans, säger Margareta Jennische, universitetslektor och programansvarig vid institutionen för neurovetenskap.
Den fyraåriga utbildningen omfattar kurser i logopedi, psykologi, grundläggande medicin och lingvistik. Dessutom ingår en hel del teknik på grund av de metoder och den apparatur som används. Logopedstudenterna rör sig alltså inom flera vetenskapsområden och det var just det som lockade Lina och Petra.
- Jag sökte mig hit för att språk, medicin och psykologi fanns inom en och samma utbildning. Jag hade inte helt klart för mig vad det innebar att vara logoped innan. Men när jag såg kursplanen var jag helt säker på att jag ville söka, säger Lina.
En utmaning för framtiden är att locka fler killar till utbildningen. I avgångsklassen finns inga killar alls och i de andra tre årskullarna bara ett fåtal. En anledning kan vara att det höga söktrycket till programmet gör att det krävs höga betyg för att bli antagen.
- Tjejer som söker har generellt sett högre gymnasiebetyg än killar som söker. Men vi jobbar med förebilder och visar upp studenter som är killar på utbildningsmässor och rekryteringsevenemang för att locka fler killar till att söka, säger Margareta.

Stor efterfrågan på logopeder
Lina, Petra och flera av deras kursare har redan fått jobb. Lina ska arbeta med språkstörningar hos barn vid en privat logopedmottagning i Flemingsberg och Petra med rehabilitering av patienter med hjärnskador på sjukhuset i Bollnäs.
Arbetsmarknadsläget ser bra ut för logopeder, som kan arbeta inom ett brett fält med röst-, tal-, språk- och kommunikationsstörningar och störningar i sväljförmågan. Den legitimerade logopeden har kliniska färdigheter att utreda, diagnostisera och behandla störningarna.
- I takt med sjukvårdens allt större kunskaper ökar efterfrågan på oss logopeder. Det var inte alls självklart att en logoped fick jobb på 80-talet trots den tidens klart mindre utbildningskullar. Idag, däremot, kan en logoped arbeta med allt från habilitering av döva barn med cochleaimplantat till rehabilitering av vuxnas neurologiska ät- och sväljsvårigheter inom exempelvis strokevården, säger Per Östberg, lärare och uppsatshandledare vid logopedprogrammet samt legitimerad logoped sedan mitten av 90-talet.

Mer forskning behövs
Även forskning är en möjlig, om än fortfarande lite krånglig, karriärväg för de nyutexaminerade logopederna. Idag finns en doktorand som forskar inom logopedi vid institutionen för neurovetenskap. Förhoppningen är att antalet kan öka allt eftersom logopedins frågeställningar och möjligheter blir mer kända för de medicinska forskningsfinansiärerna.
- Vi finns ju vid den medicinska fakulteten och jobbar inom hälso- och sjukvården så det är en viktig fråga för framtiden att få de medicinska forskningsfinansiärerna mer medvetna om att de kan sponsra logopedisk forskning, säger Margareta.
För Lina och Petra var magisterarbetet en spännande försmak på vad forskarrollen kan innebära. Båda kan på sikt tänka sig att forska, men först vill de komma in i yrkesrollen.
- Det ska bli så spännande att komma ut och jobba med patienter. Men det kan ju hända att man kommer på saker när man jobbat ett tag. Saker som man skulle vilja undersöka och fördjupa. Då kan det bli aktuellt med forskning, säger Petra.
- Det är jätteviktigt att logopeder vill forska vidare. Det behövs ju fler handledare som har disputerat och som kan hjälpa yngre forskare med deras idéer. Så om logopeder satsar på forskning, öppnar det i sig upp för mer och fortsatt forskning, avslutar Lina.