Trovärdigare klimatsimuleringar
Bildtext
Trots att dyning förekommer cirka 50 procent av tiden i Östersjön, och ännu oftare i större hav, tar man i allmänhet inte hänsyn till det i klimatmodeller. Björn Carlssons avhandling från Uppsala universitet visar att det är viktigt att ta hänsyn till dessa för att göra mer trovärdiga klimatsimuleringar.
När vinden mojnar, till exempel efter en storm, fortsätter långa vågor, dyningar, att dominera havsytan. Om dessa vågor och vinden rör sig i samma riktning, blir friktionen mellan vattnet och luften mycket mindre än när vinden ökar och vågorna byggs upp.
– När effekten av dyning togs med i SMHI:s regionala klimatmodell visade det sig att det blev lite kallare och torrare över östra Atlanten och Medelhavet. Över Medelhavet minskade dessutom mängden låga moln med upp till 30 procent och nederbörden med mer än 10 procent. Lokalt, under kortare perioder var effekten av dyning stor, och därför är det viktigt att dyning läggs in i klimatmodellerna, säger Björn Carlsson.
För förståelse, beskrivning och prognoser av såväl väder som klimat används modeller. Och då 70 procent av jordens yta är täckt av hav är det viktigt att beskriva kommunikationen mellan havet och atmosfären på rätt sätt i dessa modeller.
– Kommunikationen sker bland annat med friktion och transport av värme och vattenånga med hjälp av turbulenta virvlar. De här virvlarna är för små för att kunna beskrivas av modellerna. Därför behöver transporterna och friktionen uttryckas med förenklingar, som i sin tur erhålls från mätningar. I min forskning har jag använt mätningar från forskningsstationen Östergarnsholm, öster om Gotland, säger Björn.
Disputationen äger rum 30 januari, 2009 och avhandlingens titel är ”Studie av utbytesprocesser mellan hav och atmosfär i havs- och klimatmodeller”.
För mer information, vänligen kontakta Björn Carlsson,
institutionen för geovetenskaper, tel. 018-471 25 15; 070-738 14 59 eller
Bjorn.Carlsson@met.uu.se