Fettisdagen - dags för semla med gamla anor
Bildtext
Idag, på Fettisdagen, är det tillåtet att äta årets första semla, i alla fall för dem som håller på traditionerna. Först i slutet av 1800-talet hittar vi grädden i semlan och idag kan de köpas direkt efter jul i en mängd olika varianter, som exempelvis karlsbader-, choklad-, blåbär- och gourmetsemla.
Februari inrymmer både frosseri och svält i form av Fastlagssöndagen, Fettisdagen och Askonsdagen. Sverige var under medeltiden ett katolskt land vilket innebar att en rad seder och bruk var kopplade till religionen, exempelvis matvanorna inklusive att fasta. Fastlagssöndagen, som kan inträffa en av de första dagarna i mars, var startskottet till frosseriet som pågick i tre dagar fram till Askonsdagen då fastan och 40 dagar av försakelser tog vid. Fastan avslutades först vid påsk. Det säger Christina Fjellström, professor i hushållsvetenskap vid Uppsala universitet och tillägger:
– I folklig mun fick dagarna kring fastlagssöndagen olika namn beroende på var i landet man befann sig; fläsksöndag, bullamåndag, fettisdag eller pannkaketisdag. Speciellt Fettisdagen fick man äta så mycket man ville - "äta sju mål i varje vrå" som talesättet säger. På Askonsdagen upphörde frosseriet. Det Västerbottniska talesättet sade att man då skulle koka askgröt och äta så tarmarna drogo ihop sig, vilket gjorde att hungern försvann.
Kärt barn har många namn, förr kunde den kallas fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller hetvägg. Semlan, det vita vetebrödet, hör ihop med den vita fastematen som föregick den strängare fastan. Ännu idag finner vi resterna av de uråldriga sederna kring fettisdagen.
– Under medeltiden började den bakas av yrkesbagare. Ordet hetvägg, som har sitt ursprung i det tyska "heisswecken", anspelar både på att dessa bakverk åts varma men även på att de ursprungligen var formade som kors. Så småningom blev de runda till formen, bullens topp skars av och innankråmet i bullen gröptes ur och blandades med smör och grädde, och senare med mandelmassa., säger Christina Fjellström.