"Antikvarisk sensation" fanns i växtekologernas förråd
- Det här fyndet är en antikvarisk sensation! Det utbrister arkeologen Helena Victor om de bitar av en trästock som Museum Gustavianum hittat i växtekologernas källarförråd. Det står utom all tvivel att ekbitarna är från bronsåldern och kommer från gravkammaren i kung Björns hög i Hågadalen, utanför Uppsala.
Arkeologen Helena Victor darrade på handen när hon lyfte upp en av träbitarna som låg i en cigarrlåda i källarförrådet vid avdelningen för växtekologi.
Till växtekologernas rutiner hör att märka allt de samlar in, något som visade sig vara mycket värdefullt. I lådan fanns nämligen ett antal träbitar som enligt märkningen var ”Bitar av ekstock från gravkammaren i s k Björns hög vid Håga, tagna av A.E. 16 nov 1902 vid besök under utgrävningen”.
- Det här är det enda som finns kvar av ekstocken efter utgrävningen 1902, säger Helena Victor, vid institutionen för arkeologi och antik historia.
Tack vare projektet vid Museum Gustavianum, att kartlägga föremålssamlingarna vid universitetets institutioner(se artikel bredvid), så räddades asken med de historiskt värdefulla träbitarna från att slängas i soporna.
Hågahögen är från ca 1000 år före Kristus – den är alltså betydligt äldre än högarna vid Gamla Uppsala. Hågahögen anses vara det rikaste gravrum från bronsåldern som man funnit i Sverige, berättar Helena Victor som skrivit sin avhandling om högen.
Många föremål som hittades i gravkammaren finns kvar, till exempel svärd och smycken i guld och brons, och utställt i Guldrummet på Historiska museet i Stockholm.
Vet inte vem som låg begravd
Trots att högen i folkmun kallas ”kung Björns hög”, så betyder det inte att det är kung Björn - kungen på Birka – som ligger begravd här. Om honom står i gamla källor att han bodde vid en ”hög som redan fanns”, vilket forskarna antagit är högarna vid Gamla Uppsala.
- Även om det inte är kung Björn som ligger i högen, så kan man nog ändå anta att han har gått på den... Vem som låg begravd i högen vet vi inte men med största sannolikhet var det en mäktig person, med tanke på de guldfynd som gjorts. Vi har också funnit benbitar från graven och kommer eventuellt att undersöka dem på nytt, säger Helena Victor.
Sniglar hjälper till med datering
Enligt henne är gravkammaren i Håga en anomali, byggd som ett stenröse med jord på, och ett sådant byggsätt hade man slutat med redan 200 år tidigare.
Arkeologerna vill nu undersöka träbitarna närmare. Trä med årsringar kan man datera på året upp till ett par tusen år bakåt i tiden - om bara materialet är tillräckligt bra.
I lådan med träbitarna fanns också två små provrör med sniglar. De plockades samtidigt med utgrävningen av Hågahögen. Med hjälp av en snigelexpert kan man få veta vilken tidpunkt på året som sniglarna kröp in under stenröset.
Arkeologi är en passion
Arkeologin är ett mycket fascinerande pussel att lägga, som kräver ett multidisciplinärt intresse, menar både Helena Victor och arkeologen John Worley på Museum Gustavianum.
- Vi testar hela tiden våra teorier och tolkningar. Det räcker inte med att gräva fram detaljerna, vi måste också bygga pussel av materialet och det kräver kunskap om lite av varje. Arkeologi är ett arbete - och en passion, säger John Worley,
Mycket små och ibland fragmentariskt bevarade detaljer kan berätta om vår historia och vårt kulturarv men också bidra till att bygga modeller åt dagens forskare.
- Ta till exempel klimataspekten. Genom att studera arkeologiska fynd kan vi få kunskap om hur människan anpassat sig genom historiens klimatväxlingar. Det är ju en högst aktuell fråga, säger Helena Victor.
Gunilla Sthyr